Jag vill
inte ha en massa tjafsande i min blogg, så fortsatt tjafs om saker jag redan
har besvarat publicerar jag inte. Dock kan jag bli inspirerad att skriva ett
nytt inlägg.
Förutom relevant
kompetens så är ju samarbete väldigt viktigt. Det är också skillnad på verksamheter
som har kompetenta chefer…
Ta tillvara
på anhörigas kunskaper och skapa en god relation mellan anhöriga och personal.
Det är ju jätteviktigt om det ska fungera och om individen ska känna sig trygg.
Annars tycker jag nog man ska byta jobb, faktiskt.
Tyvärr finns
det en del personal, men framförallt chefer, som inte är tillräckligt
kompetenta för att lyssna på andra. Att köra sitt race och anse att dom som
ställer krav är besvärliga tyder på en stor portion oproffsighet. Man kan ju
fundera lite över vem som är där för vems skull.
I Sandras
första skola, som var en särskola, tyckte nog dom flesta att jag var en sån där
”jobbig morsa” som ställde krav på att det skulle anpassas så det fungerade för
mitt barn. Sandras mentor i den skolan sa bl.a. till oss ”Vad ni gör hemma bryr
vi oss inte om i skolan” medan jag försökte nå fram med att vi måste samarbeta,
och jobba åt samma håll. Jag blev vid ett tillfälle så förbannad att jag sa
rent ut att den läraren hade samarbetssvårigheter.
Ok, jag är
inte alltid så stolt över min reaktion när jag känner mig maktlös och arg. Men
jag är väldigt samarbetsvillig och trevlig när jag möts med respekt, och
framförallt när Sandra gör det! Läraren bättrade sig faktiskt efter det och vi
hade en ganska bra relation mot slutet.
Dock
fungerade det aldrig för Sandra i den skolan. I skola nr 2, som var en
träningsskola med mycket proffsig personal, fanns det ett jättebra samarbete.
Det kändes som man kom till en familj och man var alltid välkommen. Lärarna
ringde oss om det var nåt och vi kunde alltid ringa dom om det var nåt… I den
skolan fungerade det ju, som ni redan vet, väldigt bra. Det är Sandras absolut
bästa år.
När korttids
startade hade vi ett väldigt bra samarbete. Dom hade inte riktigt all den
kunskap som krävs för att det ska fungera hela vägen, men med stora
anpassningar fungerade det ändå tillräckligt för att vi ska kunna säga att det
var väldigt bra. I tio år fungerade det bra. Tills den nya chefen började, och vi inte fick ha ett samarbete
längre.
Vad vill jag
säga med det här? Jo, personal och chefer som lyssnar på ”jobbiga morsor” och
tar till sig den kunskap som anhöriga besitter (och respekterar oron) är mycket
proffsiga och chansen till en väl fungerande verksamhet ökar markant! Personal
och chefer som motarbetar anhöriga är rent ut sagt oproffsiga och ska inte
jobba med individer som inte själva kan förmedla sina behov.
.
1 kommentar:
Amen
Puss, puss / Lillsyrran
Skicka en kommentar