söndag 2 september 2018

Wow


Ibland kommunicerar vi bara så fantastiskt. Jag vet inte om ni riktigt kan förstå vidden i det, men det är iallafall ingen självklarhet. Vi vet ju att Sandra har lättare för att få fram vad hon känner och tänker genom sina teckningar, men det här är större än så. I morse hade hon ritat en teckning.


Jag – Vad är det för prickar?
Sandra – Flickan är ledsen, det är tårar.
Jag – Varför är hon ledsen?
Sandra – Mamman tröstar.
Jag – Vad bra. Varför är hon ledsen?
Sandra – Hon har tappat bort nallen.
Jag – Ojdå. Vad bra att mamman tröstar.

Innan maten brukar vi ta saker som Sandra har i fickorna, eller andra leksaker som bara stör henne annars. Det är en rutin och inget konstigt. Innan maten idag sa hon att jag skulle ta nallen.

Jag – Har du en nalle i fickan?
Sandra – Jag har ritat en nalle till flickan.
Jag – Jaha, vad bra.
Sandra – Nu blir flickan glad igen.
Jag – Ja det blir hon säkert, vad snäll du är. Vilken fin nalle.


.

1 kommentar:

Annelie L sa...

Men lilla gumman, så omtänksam och fin ❤️