Det börjar
bli ordning i redan här och vi har klarat av första inskolningen. Trots att vi
bara haft åtta dagar på oss så har det gått jättebra, och den duktiga
assistenten kan grunderna nu. Hen är dessutom en fena på att bemöta Sandra.
Närvarande och lugn. Det känns så bra.
Imorgon
börjar nästa inskolning och än så länge mår Sandra helt ok efter
omständigheterna. Vi har bara att köra på och hoppas på det bästa. Den här
veckan kan jag börja dra mig undan lite i dom situationer där man inte behöver
lära sig rutiner. Att vara med Sandra utan mig, när man vet lite hur hon
funkar, är bästa sättet att lära sig hantera henne på.
Det är också
bra att assistenterna själva får känna vad som är svårt för dom, så dom kan få
rätt handledning av assistansbolaget sen. Det känns riktigt bra.
Så har
schemat blivit klart, och kommer att gälla så fort inskolningarna är klara. Det
är ett jättebra tvåveckors-schema där det alltid är samma person som har natten
samma veckodag. Det blir tryggt och bra för Sandra som kommer ha koll på det
och slippa oroa sig. Ju tryggare hon är i grunden, desto lättare klarar hon av
förändringar vid t.ex. sjukdom och sånt. Externa assistenter i veckorna, och
Göran och jag på helgerna. Dessutom ligger det ett personalmöte i schemat
varannan vecka, och det är både jätteviktigt och jättebra!
Assistansbolaget
har ordnat en lokal i närheten där vi kan ha alla möten och handledningar
framöver. Att vara hemma hos oss är svårt eftersom Sandra blir stressad av att
ha folk här, och att vara hos assistenterna, eller på typ ett café är inte
heller en lösning pga sekretessen. Det känns så bra att det finns lösningar och
att jag inte behöver engagera mig i allt längre.
Sandra mår,
som sagt, bra än så länge. Förutom inskolningar så hade vi lite annat inplanerat
förra veckan. Både tandläkaren och frissan på samma vecka brukar vi undvika,
men nu blev det så och gick väl ganska bra, får man säga. Det var efter
frissabesöket som orken tog slut, så vi tog oss hem i ett stort utbrott, men
annars har Sandra varit mestadels glad under veckan. Trött, men glad. Vi är
fortfarande beredda på en tröttsjuka närsomhelst och måste ju försöka skala av
intrycken åt henne så gott vi kan.
Trots det så
fick vi för oss att vi nog måste skynda oss att fira hennes födelsedag om hon
ska orka med det också. Hon fyller nämligen år mitt i inskolningarna och vi
räknar med att orken inte kommer räcka. Men efter frissabesöket igår insåg vi
att hon redan är för trött, så vi avvaktar och tar det när det funkar framöver
istället. Vi hann baka chokladbollar igår iallafall, för det är ett måste på
frukostbrickan den dagen vi ska fira.
Kolla, jag har gjort en midsommarkrans, sa Sandra 💕 |
Ha det gott,
ni som fortfarande kikar in här då och då. Jag uppdaterar lite när jag hinner.
När vi har lösningar på framtiden så kommer jag nog ha mycket att berätta igen.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar