måndag 24 juli 2017

Skavsår och nya positiva vindar

När det ligger saker och skaver så är det svårare att fokusera på det positiva. Skavsåren måste läka lite först, eller åtminstone sluta skava. Jag tror skrivlusten börjat återvända så smått igen.

Nu blåser förändringarnas vindar upp till storm här, kan man säga. Vi har en hel del att ordna med ett bra tag framöver, men vi hoppas det inte drar ut på tiden i onödan. För vi måste hinna innan orken tar slut helt. Vad som är i görningen återkommer jag med längre fram, när vi vet åt vilket håll vinden vänder den här gången. Återigen nya förhoppningar att hoppas på, och det känns rätt, så här långt. Mer rätt och långsiktigt än alla andra vägar vi provat hittills.

Nog om det. Lite positiva händelser på närmare håll har vi också, och vi suger åt oss av allt ”må-bra” vi kan, som hjälper skavsåren att läka. Sandra har en hel del fina människor runt sig och det är vi så tacksamma över. Det ska ni veta, ni som finns och tycker om henne. Det betyder ju väldigt mycket eftersom hon inte har så många i sin närhet. Inte ens nån släkt som tycker att det är värt lite uppoffring för Sandras skull. Så ni som finns, ni är riktiga guldklimpar.


I helgen kom ett meddelande om att det stod en påse till Sandra på trappan. Full med klistermärken och såpbubblor. Tack snälla, hon blev jätteglad 😊 Ibland kommer ett kort med en liten hälsning och det betyder så mycket för oss. Sandra saknar ju inte det hon inte har eller den uppmärksamhet hon inte får, men hon blir väldigt glad över det hon får. Grannen brukar komma över med lite klipp-tidningar, och det pratar hon jättemycket om, att han är så snäll som kommer med tidningar.

Förra veckan gjorde vi en utflykt och hälsade på en av Sandras vänner med familj. Gissa en som var lycklig i flera dagar sen 😍 Oj vad hon pratar om allt hon upplevde under den timmen vi var där. Stort tack för att ni förgyller Sandras vardag.

Minstingen i familjen är ju så go så även min vardag förgylldes under den där timmen. Titta bara så gulliga dom är när dom håller varandra i handen.


Sandras stress och oro börjar lägga sig, och jag får en del funderingar kring framtida upplägg. Kanske är det inte ett strikt schema hon mår bäst av längre? Som verksamhetschefen sa när han var här för en tid sen, i skolan var ju upplägget annorlunda. Där skulle Sandra följa en läroplan med vissa mål, och ett schema var viktigt för henne på ett annat sätt då.

Nu är ju schemat viktigt fortfarande, förstås. Hon behöver ha en överblick av hur dagen ser ut, annars blir hon ju orolig av att inte veta. Men jag tror att vi får tänka om en del med upplägget framöver. Lite åt rätt håll började jag utveckla schemat i vintras, men det behöver ses över ordentligt.

Nu när vår verksamhet ligger nere lite, och vi är mer familj, så gör vi saker lite mer beroende på dagsform och väder. Det blir mer spontant, än strikt efter ett schema. Vi kan fråga Sandra om hon vill följa med, eller hjälpa till, istället för att det är bestämt åt henne redan på schemat. När vi frågar henne spontant, vill hon ju nästan alltid vara med. Hon får mycket mer sysselsättning på så vis, och orkar samtidigt mer. Hon får roligare och blir gladare och piggare.

Jag vet inte hur vi ska få till det än, men tankar har slagit mig på sistone. Problemet är att hitta rätt balans, för Sandra blir stressad om hon inte vet i förväg hur morgondagen ser ut. Så hon måste på nåt sätt ha ett schema med möjlighet till lite spontana aktiviteter, utan att det spontana oroar.

När vi får ihop livets pussel runt Sandra igen, och får lite mer handledning i Son-rise och ett mer individuellt upplägg utifrån Sandras behov och förmågor, så tror jag det kommer bli en spännande resa. Jag tror Sandras ork kommer räcka längre, och hon kommer utvecklas framåt mer när hon blir gladare och får meningsfullare dagar.

Helt klart är iallafall att hon inte mår bra av att det blir tråkigt. Det har vi sett i alla år. Det ska hända saker mest hela tiden, men vi måste ha en lagom nivå på det så orken räcker.

Men en sak i taget, en lösning i sänder. Först måste vi få lite ordning i redan innan vi kan börja finplanera. Inget är klart förrän det är färdigt. Hare bäst!



.

2 kommentarer:

Annelie L sa...

Fint att höra ifrån dig på bloggen igen ❤️ Håller tummarna för att vindarna blåser åt rätt håll och att de inte tar allt för lång tid på sig 😉
Saknarkramar ❤️

Bellan sa...

Meeen, nu blir jag nyfiken!! Vad händer? Hmm... vi har mycket att prata om. Jag har också nyheter på G. 😊

Kram, kram ❤️
//Bellan