När rutiner skapar problem

I det senaste inlägget skrev jag om dom viktiga små detaljerna. Hur små förändringar påverkar Sandra och att det vi inte ens lägger märke till ofta kan vara en stor grej för henne.

Det är förstås inte helt lätt att bygga upp hela tillvaron på små viktiga detaljer, det förstår vem som helst. Ju fler rutiner som kan missas, desto lättare blir det ju missar. Därför försöker vi förenkla det som går att förenkla.

Skapade rutiner kan faktiskt t.o.m. bli stressande för Sandra om vi inte håller det på en anpassad nivå. Så det gäller att se upp mest hela tiden. Som jag skrev i ett annat inlägg för ett tag sen, när Sandra ville ha glass. Man måste tänka sig för innan hon får en glass, och det har ingenting med själva glassätandet att göra. Det handlar bara om rutinerna.

Om Sandra får en glass i en viss situation, så blir det väldigt snabbt en rutin för henne. Så om hon ska äta glass så måste man se till att undvika risken för rutin. T.ex. inte köpa glass första gången på ett nytt ställe, eller ge en glass två gånger i rad, i samma situation. (Om det inte är en situation där det går bra med glass varje gång, förstås).

Gör man det så förväntar sig Sandra att det ska vara likadant nästa gång, och då har man ganska snart ett problem. Det gäller ju det mesta som Sandra vill ha eller göra. Är det inte viktiga rutiner så försöker vi undvika att skapa dom.

Som exempelvis klädernas färg. Sandra säger ofta vilken dag kläderna har, eftersom alla dagar har en färg. Så jag brukar svara med ”Nämen, en lördags-tröja (rosa) på en torsdag (brun) vad knasigt” Eller ”Nämen har du en tisdags-tröja på en tisdag (blå) det passar ju bra”. Det tycker Sandra är roligt, men det gäller att hon inte har ”rätt dag” på sina kläder för ofta, för om hon fastnar i den rutinen blir det krångligt…

”Pappas klocka” blev en jobbig rutin för jättelänge sen. Sandra gillar klockor och vill alltid låna allas klockor. Det får hon förstås, men det är bra om man först lär sig hantera situationen, för att undvika problem med låsningar och utbrott. Och då är det lättare för en själv, och även lugnare för Sandra i längden, att inte låta henne låna klockan. Helst undvika att ha klocka på sig... Om man inte tycker det är okay att hon lånar den varje gång i den situationen, och även ser till att ha den till hands varje gång. Men huvudsaken hon vet vad som gäller, och är man tydlig med det så brukar Sandra rätta sig efter det utan större problem. Bara man inte ändrar rutinen utan förberedelse, för då skapar man utbrott.

När hon träffar en vän som hon inte träffar så ofta, får hon alltid låna en speciell klocka. Men det är inget problem, eftersom vännen vet hur viktigt det är, och ser till att rutinen hålls varje gång. Det är dessutom en situation som är lite speciell och högtidlig, kan man säga. Då är det lättare att ha såna rutiner. Det blir ju förstås svårare när det händer titt som tätt, i vardagen.

Åter till ”pappas klocka” för länge sen. Närmare bestämt när Sandra var liten, och innan vi hade lärt oss hantera alla situationer. Hon ville jämt ha ”pappas klocka” så hon fick låna den. Det slutade med att hon ville ha den hela dagarna, och behövde Göran den själv nån gång så blev det gnäll direkt. För att undvika utbrott fick hon ha klockan.

Nu kanske ni tänker att det ju bara var att köpa henne en egen klocka. Nä, så enkelt är det inte. Hon har massor med klockor, nämligen. Hon gillar dom och har dom ofta på sig, men att låna någons klocka är en annan sak.

Vi märkte att ”pappas klocka” tillslut blev stressande, och Göran ville ju ha sin klocka själv ibland. Så vi beslutade oss för att bryta vanan. Jag gjorde schemabilder av klockan och vi bestämde vissa tider då hon fick ha den, som vi satte på schemat.

I början var det många klock-bilder utspridda över nästan hela dagen, men sen minskade vi det efter hand, med noga förberedelser så Sandra var med på noterna hela tiden. Idag sitter bara en klock-bild på schemat, efter tv-stunden på kvällen. Klockan lämnas tillbaks igen när nattningsproceduren är klar. Det är bara då hon lånar ”pappas klocka” och så får det vara, eftersom det är viktigt för Sandra. När Göran inte är hemma så finns det en extra-klocka som används på samma sätt.

Det där med rutiner, när dom är viktiga, eller när dom stressar, eller när dom skapar problem, eller när dom behövs… är minsann inte så lätt. Och Sandras liv är fullt av dom, överallt, hela tiden. Dessutom skapas nya rutiner blixtsnabbt, om man inte ser upp.

Ni får ha en trevlig helg.

.