onsdag 12 juli 2017

Tröttheten slog till

Jag behövde en liten paus pga saker jag inte kan skriva här. Jag blev liksom lite trött bara. Igen. Men nu strävar vi vidare och vi måste ju igenom det här innan det kan börja fungera.

När det gäller Sandras bostad så känns det mer och mer som att det kommer sluta precis som alla andra löften i den här kommunen. Och vet ni vad? Kommuner har en jävla makt och tar inte hänsyn till individen. Det är en förbannat läskig kombo, faktiskt.

Må hända att vår nya handläggare följer lagen och beviljar det som Sandra har rätt till. Men det finns för många kryphål för att det ska kännas tryggt. Det kanske inte ens kommer verkställas. Jag har tänkt så många gånger att jag måste be om skriftligt på precis allt dom lovar, men nånting händer på alla möten man sitter på. Bra möten där vi kommer bra överens, men där löftena sen inte betyder nånting. Samma sak varje gång.

Suck.

Men, ännu är det inte kört på nåt sätt. Vi hoppas vidare, helt enkelt. Fast vi avvaktar med firandet tills allt är klart. Nån gång, nåt år? Jaja, jag tänker inte gå in närmare på det heller just nu. Alla turer hit och dit gör mig bara trött och irriterad. Och misstänksam mot allt och alla.

I övrigt rullar det på här. Sandra mår okay, får man säga. Det är ju rörigt för henne, förstås, och det påverkar ju. Men i det stora hela är hon mestadels glad, pigg och busig.

Jag håller på att packa dom grejor som jag tror vi klarar oss utan, och som så småningom ska till Sandras hem. Vi får väl se om jag får packa upp allt hemma, eller om flytten blir i år. Det känns i alla fall bra att vara lite förberedd, för det kommer bli mycket på en gång sen.



Ha en fortsatt fin vecka.

.

1 kommentar:

Anonym sa...

Funderar på om ni försökt ta hjälp av landstinget?Då kommer en utomstående in och som inte har med kommunen att göra.Tänker på LSS-insatsen "råd&stöd".
Jag använde mig av den en gång när Hanna hade en arbetsterapeut på kommunen som inte gjorde sitt jobb (svarade sällan i telefon,man fick stöta på tusen gånger för minsta lilla sak och allt tog månader...). Det fick till resultat (det gick snabbt dessutom) att Hanna fick en ny arbetsterapeut som skötte jobbet (det funkar fortfarande kanonbra).
Annars hade jag i detta läge begärt en IP med frågan - vad behövs för att Sandra ska kunna klara eget boende (med assistans givetvis)?Jag hade återigen bestämt att någon mer ska vara med som FK och gärna någon från landstinget med.
Det är svårare för kommunen att låtsas som inget om fler parter är involverade.Lovar att det gör skillnad!
Håller tummarna för er och hoppas verkligen det kommer en lösning väldigt snart.
Annette