Igår
höll jag mig undan, men var tillgänglig, hela förmiddagen, och två assistenter
fick sköta sig själva. Att jobba med Sandra är inte så plätt-lätt, och man
måste lära sig av egna ”misstag” för att lära känna Sandra, och förstå hennes
signaler. Det är helt omöjligt att visa sånt i förväg. Därför tar
introduktionerna lite tid, eftersom Sandras mående och dagsform har en väldigt
stor betydelse i hur man ska bemöta henne i olika situationer.
Som
vi säger – Det här jobbet är väldigt rutinbundet och det är noga att vi gör
lika varje dag, men ändå är ingen dag den andra lik. Alla måste vara väldigt
flexibla och kunna anpassa sig efter Sandra hela tiden. Ena dagen kan hon
jättemycket och vill göra massor, och nästa inget alls utan bara låser sig så
fort något ska bli gjort. Och hur vi agerar är avgörande hela tiden.
Jag
måste säga att Sandras assistenter är fantastiska på att läsa av henne. Nya
situationer uppkommer hela tiden och igår fick assistenterna uppleva en
ordentlig ”trött-sjuka” vilket var helt nytt för en av assistenterna och ganska
nytt för den andra. Då kändes det bra för alla att vi var tre, och att jag
fanns där som stöd fortfarande.
Efter
lunch fick vi ganska fullt upp, alla tre. När Sandra kräks, eller blöder
näsblod, så blir hon väldigt stressad och får nästan panik av det som hamnar på
kläder och golv, så man måste ta hand om det först. Om det inte händer på en
plats där man kan ta bort Sandra från situationen istället.
Så
igår hade en fullt upp med att sanera golv och fåtölj, medan en tog Sandra till
duschen och en tog hand om kläderna och bäddade i soffan. För soffan måste ju
vara klar när Sandra är klar…
Men
sen lugnade det ner sig, för Sandra somnade och vaknade bara till och kräktes
då och då. Natten har varit okay, med ett par kräkattacker och det var ju lite
synd att en assistent sov natten innan och en annan ska sova kommande natt. För
stökiga nätter har ingen av assistenterna hunnit uppleva än.
Nu
klarar dom det säkert, det tvivlar jag inte alls på. Men det kan ju kännas lite
tryggt att det är nån med som har vanan inne första gången det händer. Det är
enda gången Sandra skulle behöva dubbelbemanning nattetid, men eftersom det
händer så pass sällan så är det ju inte rimligt att ens ansöka om det. Vi har
en plan om det händer, sen vet man aldrig i förväg hur det ska gå.
Nu
har iallafall Sandra somnat om i soffan och vi ska väl försöka få till en ordentlig
dusch med henne under förmiddagen, om hon orkar.
Att
hon blev trött-sjuk nu är inget konstigt alls. Vi har väntat på det efter alla
förändringar vi har varit tvungna att utsätta henne för. Dom flesta för Sandras
skull, eftersom verksamheten är ändrad till det bättre, men vissa förändringar
är påtvingade iom att vårt schema är ändrat ganska ordentligt. Nya tider och
andra assistenter på andra pass än vad Sandra är van vid är sånt som oroar
henne väldigt mycket. Sånt som vi undviker så långt det bara går.
Så
nu är vårt mål att inte lägga på fler förändringar om vi inte absolut måste,
hur små dom än tycks vara för oss andra. Tyvärr kommer det komma fler ändringar
inom kort då vi ska börja med det nya schemat helt och hållet i månadsskiftet.
Och olyckligt nog var det tvunget att ha tvåveckors-schema vilket innebär att
det inte blir samma person som gör samma sak varje måndag och varje tisdag osv.
Hur Sandra fixar det har vi egentligen ingen aning om, men jag är vis av
erfarenhet och tror tyvärr att det blir svårt för henne.
Ovanpå
det ska ännu en assistent introduceras inom snar framtid. Så fort som möjligt,
eftersom vi är beroende av vikarie. Så assistenterna får kanske snart öva på
stöknätter, trots allt…
Ha
det fint!
.
2 kommentarer:
Så jobbigt med kräkattacker :(
Känner igen precis allt utom hur stressen yttrar sig (Hanna kräks inte eller blöder näsblod).
När jag läste kom jag att tänka på hur jag ofta fått lov att klara av liknande situationer ensam (sambon dog 2005 då Hanna var 13).
Grejen är att man alltid kan lösa saker på olika sätt.Är man ensam kan man t ex ordna en "reservplats" som Sandra kan lägga sig på när hon duschat.I sovrummet kanske det går att ha ett rent ombyte nära sängen så det går snabbt att byta (lite väntetid medan man bäddar om blir det men den minimeras iaf) plus en fast "väntaplats" t ex sitta på en stol/fåtölj.
Sånt tvingas man klura ut när det inte finns någon annan som kan komma och hjälpa till.
Schemaändringar är svårt och jag vet att idealet för Hanna vore att alla jobbade ett helt dygn och samma person samma veckodag...men i praktiken kommer ändå folk bli sjuka,ha semester osv så det är ett måste att ha lite mer variation.
Hoppas du och ni snart får lite mer egentid,det behövs.Ha det gott!
Kramar om och saknar ❤️
// Bellan
Skicka en kommentar