Gårdagen
var skör. Det har varit många nyheter att ta in för Sandra, och hon längtar
väldigt mycket efter sina assistenter. Självklart märker hon också av att vi
stökar i källaren, men det är ju inte mycket att göra åt. Det måste bli klart
och Sandra är hemma, så det är bara att göra det så smidigt det går.
Jag hade
ett samtal med sjukvården att klara av, och skulle bli uppringd halv tolv.
Samtal är ju också sånt vi undviker när Sandra är hemma, men måste man så måste
man ju. Jag sa till Göran att han skulle vara beredd så jag skulle kunna ta
samtalet.
Vi
skrapade potatis strax innan jag skulle bli uppringd, och plötsligt håller
Sandra på att ramla ihop, vit i ansiktet och skrek ”Det snurrar inte i huvet”
(vilket betydde att det var just det som hände, förstås) Just då ringde min
telefon, hejåhå! Men Göran kom till undsättning så jag kunde ta samtalet som
var snabbt avklarat med lugnande besked, tack för det.
Sandra
svimmade aldrig, men var blek om nosen ett bra tag. Hon fick i sig vatten och
en chokladbit, och efter maten mådde hon lite bättre. Men vi fortsatte förstås
att ta det lugnt.
På
eftermiddagen kom leveransen från IKEA, och nu har vi allt som behövs, av det
viktigaste iallafall. I nästa inlägg kan jag nog visa er ett resultat, tror
jag. Småfixande kommer vi ha ett tag, och justeringar kommer det säkert att
bli, men dom stora, och synliga, sakerna är i stort sett klara nu.
Idag blir
det veckohandling, och eftersom Göran knappt kan röra sig så åker jag på den.
Nu gör inte det jättemycket, för jag älskar att Spotifya för mig själv i bilen,
och shopping är rätt skoj det med. Inte just mathandling kanske, men man kan inte få
allt ;)
Det var allt för denna gången. Sandra höll sig stabil tills det var sovdags
igår, och allt flöt på som det skulle. Ni får ha en
kanoners dag!
.
1 kommentar:
Usch, blir ju lite orolig för Sandra! Hoppas det lugnar sig snabbare än kvickt när ni får ordning på allt som ni håller på och planerar just nu. Bara ni orkar....
Saknarkramar i stora lass! ♥
//Bellan
Skicka en kommentar