lördag 3 januari 2015

Lite mycket

Sandra har däckat. Det är ju inte ett dugg konstigt i oredan som har blivit. När hennes fasta trygga dagar, och korttidsdygn, rubbas så påverkar det henne. Självklart. Synd att vissa ”Paragrafnissor” inte fattar allvaret bara. Vi hoppas att vi kan få henne att fatta rätt beslut innan Sandra totalkraschar.


Själv grubblar jag på nätterna, och försöker hitta lösningar som ska lindra kaoset för Sandra i den mån det är möjligt. Men det är inte mycket vi kan göra när hon måste vara hemma för mycket.

Vi har just haft ett utbrott här, mitt i sovtiden, men jag hoppas att hon somnar om en stund. Natten till igår sov Sandra i 15 timmar, så vi misstänkte ju att det var nåt på G. Sen låg hon mest i soffan under dagen tills det blev dags för sängen igen.

Ja, det är ju inte så att hon ligger och vilar i lugn och ro, precis, men hon var inte pigg. Göran och jag var för trötta för att tappa våra tålamod, och det var ju bra ;)

Vi får väl se om damen hinner börja må bättre innan lördagsrutinerna börjar. Hon äter och dricker nämligen inget när hon mår så här, och isåfall skjuter vi fram lördagen och hoppas på att hon får aptiten tillbaks innan det blir något chipsmys.


Jaha, roligare blir det inte för nu. Några besked om framtiden lär vi ju inte få förrän tidigast i slutet av nästa vecka. Vi har, eller hade, lite trevliga planer men vi får se hur det går med den saken. Och ifall vi har någon ork och lust kvar om resten, mot förmodan, löser sig. En dag i taget.

Må finemang!

.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Oj,jag hoppas verkligen allt ordnar sig snart.

Tänker att Hanna kanske haft tur i oturen att hon haft sin fasta punkt hemma och inte i skolan.
Det gjorde det enklare när skolan slutade (hon slutade i förtid för det funkade så dåligt) för hon slapp all den stressen i sitt liv.
Det har varit en resa att flytta hemifrån och nu är jag nästan glad att jag blev sjuk (har varit dunderförkyld en vecka nu efter barnkalas juldagen) så fick vi alla se att Hanna klarar sig även utan mig.Hon tycker inte om det men förstår att man kan bli sjuk.
Det som hänt är att hon säger att hon vill 'växa och bli stor och stark' och det är för att slippa externa assistenter...när man är stor och stark klarar man sig ju själv..
Nå,nu är det som det är och hon kommer att måsta ha externa assistenter hos sig hela sitt liv så det enda vi kan göra är att fortsätta jobba framåt.
Ha det gott!
Annette

Anonym sa...

Men din dotter Hanna om hon nu inte vill ha assistenter.så borde hon få tränas till att inte behöva.då på tvingandet av assistenter gjorde mig gravt deprimerad och självskadande.

Jag har idag flyttat ifrån min hemstad.

Och bor helt själv och börjar tillfriskna

Anonym sa...

Anonym:
Vi tränar Hanna så mycket det går men hon kommer alltid att behöva hjälp.
Hanna är utvecklingsstörd,har autism och mycket svår epilepsi,kan inte läsa eller skriva eller räkna (gick träningssärskolan),behöver hjälp med personlig hygien,måltider,kommunikation.
Det som vi vet och som märkts sedan hon flyttade hemifrån är att hon helst vill vara med (få hjälp av) mig (mamma),två av sina systrar eller assistenter som jobbat länge för att det tar väldigt lång tid för henne att lära känna människor och acceptera dem.
Grattis till dig,stort och skönt att klara sig själv!
Förstår faktiskt att det är skönt att slippa utomstående hemma iom att jag och Hannas lillasyster levde med assistans vi med under rätt många år innan Hanna flyttade.Men om man verkligen måste få hjälp då är det ju viktigast och då är personlig assistans tusen gånger bättre än hemtjänst.
Annette