Återhämtning

Gårdagen var en bra dag med några positiva besked. Fast jag återkommer när jag vet hur framtiden kommer bli efter det att vi har haft möte. För än så länge känns det mer som lite akuta och tillfälliga lösningar. Dom är förstås bra här och nu, men hur det blir framöver vet vi inte än.

På förmiddagen var jag till tandläkaren och det såg fint ut. Eller, det var ju egentligen tandhygienisten jag var hos, men iallafall J Inga hål, lite tandsten och okay tandkött. Jag var lite orolig eftersom jag har ändrat mitt sätt att sköta tänderna den senaste tiden. Jag har nämligen haft väldiga problem mer ilningar, och knappt kunnat äta under vissa perioder, så jag har fått behandling mot det flera gånger, men problemen har kommit tillbaks igen efter ett tag.

Nu har jag slutat med eltandborsten, och ändrat mitt sätt att borsta, samt blivit försiktigare med stickorna. Egentligen skulle jag sluta med stickor och använda tråd istället, men då började tandköttet blöda direkt, så jag har återgått till stickor, väldigt försiktigt. Nu var jag lite spänd på hur det skulle se ut, och om jag skulle bli tvungen att välja på tandlossning eller ilningar…

Men, jag kan fortsätta som jag gör och behövde ingen behandling mot varken ilningar eller blödande tandkött. Skönt! Däremot syntes det på tungan att jag är en aningen stressad/orolig… Håhåjaja, men är det inte värre än så, så är man glad.

Efter besöket frågade jag om det blivit nåt fel eftersom jag inte fick nån faktura efter det att jag var tvungen att avboka besöket för sent förra gången. Men, det är bra att bo på liten ort där man är välkänd, för hon hade förstått läget och avskrivit det. Tack o bock! J

När jag kom hem hade Göran maten klar, och det var bra för annars hade jag inte hunnit äta. Klockan 13.00 skulle Sandra hämtas, och det bestämde vi själva dagen före, eftersom hon har varit borta så länge och nyligen varit sjuk. Annars hade hon tid till 15.00.

Hon har haft det bra och halvvägs hem ville hon skynda sig till schemat hemma i köket för att kolla vem som möter henne igen på måndag. Skönt att hon trivs J

Samtidigt är det lite svårt det där, för det kan ju tyckas att vi ska vara nöjda så länge hon trivs. Det är vi, men hon trivs liksom jämt, så man måste kunna läsa av hur hon mår också. Det var precis likadant innan vi bytte skola när hon var liten, och det var jättesvårt att bestämma bytet över huvudet på henne, när hon faktiskt trivdes. När vi väl bytte så började hon må bra också, så vi vet ju vad vi pratar om, även om det kan vara svårt att se/förstå det utifrån. Anpassningen är jätteviktig, men vi hoppas väl att det ska bli ordning på den biten snart.

Eftermiddagen gick bra och damen var nöjd, men lagom till kvällsrutinerna tog orken slut. Det hade ju varit konstigt annars, så det var bara att lägga ribban på rätt nivå och hjälpas åt att ta oss igenom det nödvändigaste. Ett väldigt stort utbrott blev det istället för bad, och efter det ställdes inga fler krav.

Allt som Sandra ska göra (eller är delaktig i) är krav. Gå på toa, dricka vatten, sätta på sig nattlinne, borsta tänderna. Man måste välja sina strider och inte ställa för höga krav, helst inga krav alls när hon är trött.

Nu är det mittinatten och vi har just haft ett litet utbrott till. Sandra är så trött så hon inte orkar med sig själv, och hon har gnidit sig i ögonen så dom är väldigt irriterade. Därav utbrottet. Men jag tog ett gosedjur och baddade ögonen med kallt vatten, fick henne på toa och kunde stoppa om henne igen. Gosedjur är en bra hjälpreda när man måste ta bort kraven som Sandra känner av människor. När gosedjuret pratar istället så blir det en rolig lek och gladare miner. Man får helt enkelt inte börja tjafsa emot henne, utan det är bara att vara smidig som gäller.

Helgen kommer bli lugn och vi hoppas krafterna hinner återvända till kommande vecka. En dag i taget och inga utsvävningar får det bli.

Jag önskar er en fin helg!

.