söndag 3 januari 2010

Så bara vände det

Det är ju skillnad på gnäll och gnäll, trött och trött, tjafs och tjafs… Och en mera vanligt förkyld unge är ingenting om man jämför. Inatt fick jag känna på det. Ja, det lite mera vanliga, alltså. Och gissa om jag njöt! Efter ett par hemska dygn som man måste uppleva själv för att fatta.

Igår eftermiddag var jag nära att bara ge upp. Bara gå, och skita i alltihop. Jag pallade inte mer, det gick bara inte. Men hur det än är så går det på nåt konstigt sätt ändå och hur det än är så har man en spärr och det är jag innerligt tacksam över!

Sen kommer det dåliga samvetet, hujedamej! För det är ju inte Sandras fel, hon kan ju inte rå för det! Och personer med autism KAN INTE RETAS! Alltså, jag vet ju inte hur det är med den saken, men eftersom personer med autism oftast har svårt (betyder ju inte att man inte kan) att sätta sig in i andra människors känslor och hur andra upplever situationer och så, så ligger det ju lite i det iaf, att Sandra inte förstår hur jag uppfattar hennes tjafsande.

Och det spelar ingen roll om hon inte kan retas eller inte förstår, för jag BLIR RETAD så in i bara den! Igår spelade det ingen roll vad vi sa eller vad vi gjorde. Allt tjafsade hon emot, och det med den hemska, gnälliga, gälla rösten som bara skär i huvet.

Så kom Göran på det! Hon fick ett glas vatten och SOM hon drack! Lilla stackars gumman var ju jättetörstig! Gissa hur man mådde sen då?... Dåligt samvete är bara förnamnet. Hon har ju druckit varje dag och inte kräkts så värst mycket, men hon har ju fått i sig på tok för lite vätska. Fy farao vilken superdålig morsa jag kände mig som sen, hela kvällen…

Men efter hon druckit fyra glas vatten försvann det värsta tjafsandet och det blev lite mer som hon brukar vara när hon är lite lagom trött. Det blev inga mer utbrott och bara lite gnäll resten av kvällen.

Så inatt då… Vilken natt! Sandra hostar ju så hon vaknar med jämna mellanrum och igår natt började hon tjafsa, gnälla och skrika så hon blödde näsblod varje gång hon vaknade. (Och det blöder mycket, å rena lakan å nattlinnen tog slut) Inatt hostade hon, gnällde lite så klart, det är ju liksom inget mer med det. Vanligt smågnäll bara, så som troligtvis alla sjuka barn gör. Jag gick in, gav henne vatten, och hon tar glaset nästan direkt, utan tjafs!!! Smörjer hennes läppar, och hon håller inte händerna ivägen!!! Stoppar om henne, och hon lägger sig nästan direkt, utan att tjafsa först!!!

Vilken fantastiskt härlig natt!!!

Nu ville hon ju upp vid sextiden och var lite gnällig, så jag ljög lite för henne och sa att jag bara skulle ge katterna mat och sen lägga mig igen. Hoppas hon somnar om för det behöver hon.

Det har iaf vänt nu och idag kan omöjligt bli värre än igår. Igår skulle vi behövt vara fyra assistenter här… Nåja, på kvällen åt hon faktiskt ordentligt t.o.m. och vi hade en vanlig kväll med vanliga rutiner igen. Det var skönt, må ni tro!

Nu har det blivit många trista ”sjuk-bloggar” den senaste tiden. Undrar om jag har några läsare kvar?... Det har ju inte hänt nåt intressant här på ett tag, liksom.

En del har skrivit om tröttsjukan, och att Sandra brukar bli det när det är mycket runt henne. Som jul och nyår, t.ex. Så är det, men nu är det inte tröttsjuka, utan förkylning hon har. Tröttsjuka går över på nåt dygn och då sover och kräks hon hela tiden.

Okay, nu hostas det igen… Troligtvis somnar hon inte om då.
Ha en härlig söndag på er, ni som är kvar… :)

7 kommentarer:

Maritha Q sa...

Jaha det var därför jag inte hann läsa din blogg igår, du skrev den efter att vi åkt.
Nu är det skönt att läsa att det vänt för Sandra. Men hjärtat ha inte dåligt samvete för att du tappar tålamodet! Du har ett fantastiskt tålamod.......

Hoppas det fortsätter framåt och att ni har en fin dag tillsammans!

Kram Maritha Q

Jeannette sa...

Hej vännen....
Ja du är stark och tänk vilken ork du har, vet inte om jag hade orkat med det. Men man vet ju inte, du är ju i det och ens barn går ju alltid först. Ha en skön söndag och jag hoppas den blir bättre för dig. Jag själv ska skriva i bloggen sen blir det röjjning efter kalaset i går. Vet du vad ska göra sedan,,,jo jag ska ta fram kläder som skall strykas och börja packa ihop till resan. Så vännen ha det jätte bra sköt om dig och dina nära vi hörs efter den 20 januari ..
massor av kramar

Mona sa...

Ha inte dåligt samvete för att du missade att Sandra var törstig. Fokusera på så ofta som du gör rätt, ligger före i planering o förberedelse, så ofta som du ligger steget före och informerar personer runt om så Sandra får det tryggt, stabilt och inga konstigheter som händer.Du gör ett bra jobb. NI gör ett bra jobb.
Glöm aldrig det!!!!!!
Dessutom är ni fantstiska föräldrar.
Glad att Sandra är piggare, KRAM

agneta f sa...

Skönt att Sandra nu verkar piggare, nu blir det säkert bara bättre! Tur att hon har er som föräldrar, ni klarar det ju så bra! Ni är fantastiska, glöm inte det! Kram Agneta

MarianneK sa...

Så skönt att Sandra börjat känna sig bättre. Ni gör ett fantastiskt jobb du och Göran. Jag tycker att det är perfekt att ni som föräldrar får och kan jobba som personligassisten till eget barn. Vem känner barnet bättre än förädrarna, ingen..
Vilka fina bilder av Sandra som blinkar fram här på höger sidan. Tack för dina gulliga kommentarer i min blogg. Jag är så glad över dem.
Kramar Marianne

Photo by Maria sa...

Jag var kvar hela vägen ;-)
Och jag tycker du får skriva så mycket och vad du vill.. Är nu Sandra sjuk så är det ju det som händer hos dig och det som finns att skriva om..

Hoppas nu att det vänt ordentligt så att hon blir helt frisk..

Kram Mia

Tanja, 30+ sa...

KLART vi e KVAR!!!!!! Inte lämnar vi, bara för att det är något TRIST som händer!!?? ELLER HUR? För inte skulle väl du tröttna, bara för att det är lite nere ibland?? Själv har jag tröttnat på en blogg som BARA är solsken o glam hela tiden..... jag tror inte det existerar hos någon, utan man försöker nog bara lura sig själv, och andra! SÅ skriv på du!!