onsdag 6 januari 2010

Balansgång

Sandra fixar inte att ha för mycket folk runt sig. Det räcker med att både Göran och jag är nära samtidigt så blir hon orolig. Iaf om hon är skör eller om det förväntas något av henne. Då funkar hon bäst ensam, eller med högst en person bredvid. (Däremot är hon inte självgående så man måste finnas nära hela tiden, men utan att störa)

Frukosten är en sån skör tid då allt måste flyta om det ska funka. I vanliga fall väcker jag ju Sandra klockan sex och klockan åtta kommer taxin och sen är det fritt fram för Göran att gå upp. Men nu när det är lov, så krockar det ibland. Göran har ju ingen aning om hur långt vi har kommit på morgnarna när han vaknar. Han vet inte ens om Sandra sover eller är klar… Så med lite otur då, så kommer han upp, precis när hon ska gå in på toa, eller nåt, så dom ”krockar” lite. Även om Göran vänder i dörren och gömmer sig direkt, så räcker det oftast för att resten av morgonen ska bli orolig.

Är Sandra skör, vilket hon nästan alltid är på morgnarna, och ännu mer när hon är trött eller just har varit sjuk, så sitter sviterna efter ”krocken” i, till efter frukost, d.v.s. hon äter inget och det tar ett tag innan hon är lugn igen. Inte så att hon har utbrott hela tiden, men hon är orolig och det är nära till utbrott.

Ja, igår blev det en krock. Och ingen frukost. Skör och ”på gränsen” till långt in på förmiddagen. Så nu längtar vi till vardagen och våra vanliga rutiner, då Sandra funkar som allra bäst. Då mår hon bra och vi med. Det borde inte få finnas lov! *skoja bara*

Skörheten satt förresten i hela dan, men om det berodde på trötthet eller uttråkning vet vi ju inte. Gnällandet låter lika, nämligen. Kanske är det båda delarna, för hon behöver ju lagom med stimulans även när hon är trött. Det är bara lite svårare att hitta lagom då, liksom.

På kvällen är det också extra skört. Sandra fixar ju inte att bli trött, mellan pigg och sova har alltid varit jobbigt för henne (och oss). Igår kväll var hon i sitt rum och pysslade med nåt. Strax innan det var dags för tv sa jag till att hon skulle städa. Det funkar ibland, och ibland inte… Igår funkade det inte. Jag säger alltid till i tid, eftersom vi behöver tid dom gångerna det inte funkar. Sandra förstår ju inte tid så hon tror lixom att tv-programmet väntar tills hon är klar…

Hon hade slagit in en massa ”krafs” (klockor, kedjor, halsband, småprylar…) i paket och lagt i en väska. Så hon blev ju arg och skrek att pappa skulle öppna paket. Okay, sa jag, för att undvika utbrott. Gå ner och öppna paket med pappa så städar jag idag.

Sandra går, men utan väskan och jag säger att hon får ta den med sig. Men hon är ju redan arg så hon går och lämnar väskan. Då är jag lite principfast, och det är inte alltid så smart att vara det med Sandra… Fast har jag väl sagt en sak så kan jag inte ändra mig, tycker jag. Det gör det ju värre nästa gång då. Så jag säger att hon ska hämta väskan om hon vill öppna paket med pappa. Hade jag varit liiiite smidig här, så hade jag bara gått ner med väskan åt henne. Det är lätt att vara efterklok...

Så klart hämtar hon den inte. Hon är trött och arg och då går det liksom inte att resonera nåt. Men Göran avleder tillslut med att dom kan rulla boll istället, för det skulle dom hinna en stund när det nu inte blev några paket. Sandra satt i soffan med en boll i handen och var arg. Reste sig inte och tiden gick. (Hon ville bolla, men det hade liksom låst sig för henne) Så det blev inte boll heller, för det blev tv-dags istället. (Tv-stunden är viktig eftersom den hör till Sandras kvällsrutiner. Därför går det inte att bolla istället. Skulle vi göra det så skulle Sandra tro att tv:n väntade tills hon bollat klart, sen skulle utbrottet komma när det inte blev tv…)

Hursomhelst så blev det för mycket för damen med både paket, boll och tv, så då kom förstås utbrottet. (Det är upp till Göran och mig att undvika såna situationer, men vi lyckas inte jämt) Tiden gick och Sandra skrek. Det gällde att behålla lugnet själv annars hade det gått åt skogen. Så här blir det när hon är för trött och det är därför det är så viktigt med våra tider och rutiner, särskilt på kvällarna. Sandra får inte komma i säng för sent, då blir det kaos.

Nåja, det hann iaf bli lugnt innan tv:n började och resten av kvällen flöt på bra. Igår var det alltså en skör dag och såna har vi med jämna mellanrum, särskilt om Sandra är trött eller om det har hänt mycket ett par dagar. Men om man jämför med nyåret så var det ju en baggis ;) Jag ville bara beskriva hur skört det är ibland och hur lite utrymme det finns för oförutsedda händelser. Att det, ibland, räcker med att Göran vaknar och ska gå på toa precis när Sandra är på väg dit.


Idag ska vi iaf fira nyår här. Eller, det ska vi väl inte, men vi ska äta det som vi hade tänkt äta när det var nyår, och mysa lite :)

Ha en fin dag!

6 kommentarer:

Maritha sa...

Då hoppas jag ni får en trevlig "nyårsafton" tillsammans!
Kram Maritha

Mamma Tanja sa...

Gott Nytt År då och hoppas maten smakar!!!

Mona sa...

Så enkelt livet är för mej, nästan varje dag. Ett riktigt goot nytt år!!!! KRAM

Annelie L sa...

Ha en mysig nyårs kväll. Och du skulle inte du och Göran kunna komunicera via mobil telefon hur läget är när han vaknar? Eller stör telefonen också, ett litet sms kanske "Kan jag gå på toa?"
Ha det gott vännen,
Kram Annelie

Photo by Maria sa...

Gott Nytt År!! Skåla nu in året ordentligt..

Att leva med autism är inte enkelt men ni fixar det ändå så bra..

Kram Mia

Mib sa...

Åh gissa om jag känner igen...