LSS-handläggaren
hävdar ju att hans utredning är riktig, men han svarade iallafall att han
skulle skicka hem det underlag han gått efter. Jag tyckte väl att jag hade
lämnat ganska ordentligt underlag iom intyg, och framförallt ALD-bedömningen.
Men jag tror ju att det är det där med korttids som ligger och tar plats.
En av våra
tidigare handläggare hävdade att Sandra skulle klara en ”vanlig gruppbostad”
för hon klarade ju korttids. Men det finns detaljer dom missat.
Hon klarade
korttids så länge det anpassades ordentligt. Men hon klarade det bara på
vardagar, när hon var i skolan på dagtid. Hon var endast där några få gånger
under en helg (när vi hade något inbokat vi inte ville missa) och hon var där
varannan vecka på sommarlovet (för att vi skulle orka och för att hon behövde
stimulansen). Då var hon oftast där måndag till fredag, så inte en hel vecka.
När Sandra
var på korttids (på den tiden då det fungerade och personalen kände henne väl)
så var det inte så många andra inbokade samtidigt. Bara dom som det fungerade
ordentligt med. Sandra hade en personal på sig, och någon annan skötte ”runt-om-jobbet”.
Dom la upp planeringen så dom andra var iväg på sitt håll. Sandra hade alltid
möjlighet att gå undan från resten av gästerna. Hon åt oftast enskilt. Personalen hade ett gott samarbete med oss föräldrar.
Hon blev
ofta trött-sjuk när hon var på korttids en vecka eller helg, antingen där eller
när hon kom hem, och hon behövde vila från andra aktiviteter efter att ha varit
på korttids på dagtid.
Sen vet inte
jag hur ofta hon hade utbrott, men jag såg lite sånt iallafall. Det är ju en
viktig detalj, för i den skolan som fungerade hade hon inga utbrott. Faktum är
att det bara är i den skolan, och med oss föräldrar när vi inte har externa
assistenter hemma, som utbrotten har försvunnit i stort sett helt. Vi kan inte acceptera att hon
ska behöva ha en massa utbrott pga okunskap i sitt framtida boende.
Vi märkte
iallafall en stor skillnad på Sandra när anpassningarna på korttids togs bort
och personalen började bytas ut. Framförallt när den nya chefen började. Då
gick det inte längre.
Så att hävda
att hon klarar saker för hon klarade korttids ger ju fel signaler och tyder
bara på att man inte förstår autism, Sandras förmågor och behovet av
anpassningar ordentligt.
Hursomhelst,
handläggaren skulle, som sagt, skicka hem underlaget och det ska bli spännande att läsa det.
Eller, det vet jag inte förresten… Har jag rätt så kommer jag bara bli
förbannad. Har jag fel så är det ju bra, så länge det gynnar Sandra. Om det gör
det.
Jag gillar
inte att spekulera, men måste ju förstå hur dom tänker. Hursomhelst så slutade
mailet med en bekräftelse som gjorde att vi ändå blev väldigt glada och
lättade. Samtidigt har vi svårt att lita på nånting efter alla turer så vi kan
inte låta bli att undra vad haken är den här gången.
Jag frågade
iallafall ”Kommer det starta en integrerad gruppbostad likt den jag gett
exempel på” och han svarade ”Ja”
Tydligare
kan det ju inte bli. Stämmer det så spelar inget annat någon roll. Vi försöker
njuta av den sinnesfriden nu. Det vore ju helt fantastiskt på alla sätt och
vis.
Extra stort
tack till Mona och Emelie, jag tror ni vet varför.
Fortsatt
trevlig helg.
.
1 kommentar:
Det låter väldigt hoppfullt. Håller tummarna så hårt jag kan.
Skicka en kommentar