Återhämtning

Sandra mår lite bättre nu, en period. Hon kan gå bättre och har inte panik i trapporna längre. Oron finns, men hon klarar dom som hon gjorde innan svackan. Dvs sittandes nerför och med någon bakom sig uppför. Så nu kan vi börja utnyttja husvagnen för vila lite mer igen.

Men vi tror att Sandras stress och mående hänger ihop med vår återhämtning. Tyvärr. Inte bara på det sätt vi visste innan, nämligen att hon inte kan utvecklas så mycket och kanske tom gå bakåt i utvecklingen. Eftersom vi inte kan bereda vägen och hjälpa henne på samma sätt när vi är själva. Hon har gått bakåt ganska rejält den senaste tiden. Saker som vi tränat fram har försvunnit eftersom vi inte kan ha samma framförhållning och anpassning som hon behöver för att klara sakerna ”själv”. Det visar ju tydligt hur beroende av hjälp och dubbelbemanning hon är.

Nåja, vår återhämtning är ju nödvändig för att vi ska orka, så vi har ju försökt hålla nån slags balans ändå. Det går hyfsat, men är verkligen inte optimalt.

Det jag skulle komma till är att Sandra blir stressad över den ”oreda” i schemat det innebär att vi turas om att åka till husvagnen. Vi märker ju att det oroar när hon frågar väldigt mycket om vem hon ska vara hemma med och när den andra kommer hem igen, trots att det står på schemat.

Den stressen har ju försvunnit helt nu, sen vi i stort sett har varit hemma båda ett tag. Vi tror ju att hennes mående överlag hänger ihop med den stressen. Iallafall tror jag att det påverkar mycket.

Det lär väl visa sig igen, för nu är vi trötta och även fast det är skittråkigt att sitta för sig själv i husvagnen så behöver vi det. Jag behöver det verkligen. Jag kan inte alls koppla av när jag är hemma då Sandra är van att jag gör vissa saker när vi är båda, som Göran bara kan göra när jag inte är hemma. Jag kan ju inte säga till Sandra att jag är ledig och vilar från henne… Så nätter, morgnar, matlagning och tv-kvällar tar jag alltid hand om, även om det är min lediga vecka i schemat. Om jag inte åker hemifrån.

Sen har Sandra varit väldigt mammig en period då hon mådde sämre. Då har jag ofta fått ta dusch och nattning också, eftersom Sandra inte har accepterat något annat. Det beror inte på att det inte går bra med Göran, utan att hon har behövt rutinen, tror jag. Vi gör ju lite olika och det klarar hon fint när hon mår bra. Men när hon varit stressad så tror jag det har blivit för mycket för henne, helt enkelt.

Ja, sen har det ju hänt lite akuta saker också. Som stopp i avloppet, vattenläcka i husbilen och krångel med bergvärmen och en del annat smått och gott. Då har vi ju varit tvungna att vara hemma båda och då har det varit smidigast för alla att jag har tagit Sandra och Göran allt annat krångel. Men nu måste vi prioritera lite vila igen, som sagt.

Tack till Skalmans mamma för kommentaren, vad roligt att du känner igen oss. Jag följde din blogg när du skrev, hoppas ni har det bra.

Må gott, ni som är kvar, trots dålig uppdatering.

.