Min plan för framtiden

Jag blev ju väldigt hoppfull efter kursen jag var på. Jag tänker att alla individer som behöver en sån verksamhet måste få det, för LSS ska gälla alla, oavsett vilken kommun man råkar vara född i. Jag tänker också att alla kommuner kommer behöva bidra, och bygga anpassade verksamheter på hemmaplan. Hur ska dom annars klara att ta hand om alla som inte kommer ha rätt till assistans längre? Det håller ju inte att köpa platser i andra kommuner när platser kommer saknas överallt. Dessutom blir det mycket dyrare om man inte satsar där det behövs.

Så min plan är nu att det ska byggas ett anpassat boende i vår kommun, med integrerad daglig verksamhet. Där ska Sandra bo (och där ska jag söka jobb). Jag har massor med tankar om det och vet att det kommer bli bra. Det måste bli så, för det finns inga alternativ, nämligen. Det första jag skulle behöva få igenom är ju egentligen att ”besservissarna” som bestämmer skulle behöva utbilda sig lite… Men, nåja… Dom kanske förstår att dom måste börja lyssna på folk som vet vad dom pratar om ändå?!

För kunskap är det som är allra viktigast i den verksamhet som Sandra ska bo i. Där måste det finnas kompetens inom rätt områden, och det måste vara krav på att alla får kontinuerlig fortbildning och rätt stöd. Hela tiden. Det gör inte bara att individerna som bor där får rätt bemötande och kommer fungera bra, utan det gör också att personalen kommer trivas och vilja jobba där. Så det är liksom grunden till allt.

Miljön är såklart också viktig när det handlar om individer som lätt oroas av olika intryck. Att trycka in så många som möjligt i samma hus för att det blir billigare funkar inte för Sandra iallafall. Där kursen var, var det fler hus som låg utspridda i ett kuperat område, och det är så det måste vara. Här är inlägget om kursen, för er som har missat det och vill läsa.

När det gäller daglig verksamhet så måste det också tillhöra samma område om det ska fungera för Sandra. På det här stället jobbade dom så att det var samma personal som följde individen under hela dagen. Först då kan man anpassa efter dagsformen. Var det någon som vaknade tidigt så började dagen tidigt, t.ex. Om någon inte orkar gå till dagcenter en dag, blir sjuk eller vill göra något annat så är det lätt att anpassa efter det.

Jag har material som skulle räcka väldigt långt i en nystart. Jättemycket fina pedagogiska arbeten färdiga att användas i en daglig verksamhet lik den jag fick se när jag var på kursen. Undrar om man kan sälja allt till kommunen?

Vi har också en massa kartongpapper, silkespapper, flirtkulor, färger och annat som Sandra inte hinner använda upp. Vi köpte ju in en hel del material när vi var tvungna att starta en egen daglig verksamhet i vår källare, för att kommunen inte klarade att anpassa nåt vettigt till henne.

Det var vi själva som fick köpa in allt från möbler, hyllor och förvaring till spel, pärmar, penslar och förbrukningsmaterial.

Det enda kommunen bidrog med var att dra in på Sandras ersättning som hon hade fått om dom hade anpassat sin verksamhet så hon klarade att vara i den. Det förlorade hon 1000:- i månaden på. Och gör fortfarande… (Om hab-ersättningen är 50:-/dag nu med).

Jag bad kursledaren om att få presentationen där hon beskrev själva verksamheten, så hon mailade den till mig. Den ska jag lämna till handläggaren vid nästa möte, tänkte jag. Han har nämligen sagt till mig att anledningen till att inget fungerat tidigare för Sandra är att vi inte har varit tydliga med behoven från början… (Som om nån hade lyssnat på det…). Så jag tänkte att vi ska vara väldigt tydliga den här gången.

I presentationen står det bl.a. att dom som jobbar i deras verksamhet ska ha utbildning inom någon av följande yrken:

Barnskötare, Fritidsledare, Fritidspedagog, Socionom, Psykiatri eller Undersköterska. (Ja, eller liknande då, jag tänker att även lärare och förskole-pedagoger hör hit).

Det står också att körkort är ett krav. Man ska vara flexibel. All personal ska ha utbildning i tydliggörande pedagogik. (Det står inte låg-affektivt bemötande, men jag vet att dom även har det). Samt att alla får process- och metod-handledning.

Sen har vi personaltätheten. Där fanns ett hus med fyra lägenheter (och fyra boende, så klart). I det huset jobbade det 10 på heltid, 3 på 75% samt 2 natt. Så fanns det ett hus, också med fyra lägenheter där det jobbade 11 på heltid, 1 på 75% och 2 natt.

Ett parhus med två boende, där det jobbade 5 på heltid och 1 på 75%, samt 2 natt. Och ett parhus med 7 personal. Allt anpassat efter behoven som är. Två av 75%-tjänsterna var nu upphöjda till heltid och det finns en beredskap i alla verksamheter.

Till Sandra, om hon är själv i eget boende med assistans (som nu) så går det åt ungefär 5 heltider, och en deltid. Det beror ju på att det måste vara två personal dagtid om man ska klara att ha en vettig dag för henne (vilket ändå inte har fungerat då det är svårt att hinna med all planering och förberedelse som krävs).

Jag tror att hon skulle klara att bo i ett parhus, kanske också i ett hus med fyra lägenheter, beroende på hur dom är planerade. Det går ju att få det enskilt med ljudisolering och vinklar… Då skulle mycket av det där förberedande jobbet kunna delas på fler och det skulle ju faktiskt bli billigare då. (Ja, eftersom ”besservissarna” som bestämmer tänker i pengar).

.