Det går så
otroligt mycket lättare med allt nu. Tänk vad lite nytänkande kan göra när man
kört fast i saker som o-funkat en tid. Jag är så himlans tacksam!
Vardagen med
Sandra är mycket mer lättarbetad nu (inte lätt, men mycket lättare) samtidigt
som den kräver ett enormt engagemang. Man har en helt annan närvaro med Sandra
och måste fokusera mycket mer i nuet, men det är mycket enklare än all
planering och alla måsten vi trodde att vi behövde. Att följa Sandra kräver
verkligen att vi är där ordentligt, med alla sinnen, men det gör också att vi
följer med på en spännande resa tillsammans med henne. (Eller kommer att göra, för vi har inte lärt oss det riktigt än).
Den största
förändringen skedde när vi lärde oss att ge henne sin egen kontroll. Att hon
vet vad hon ska göra och att hon bestämmer själv när hon är redo. Det var
riktigt magiskt, faktiskt. (Fast inte så lätt alla gånger).
Det var
svårt att veta hur vi skulle göra innan vi fick rätt handledning, eftersom
Sandra inte klarar att ha ansvar över vad hon ska och vill. Hon behöver styras
för att vara trygg, och har samtidigt en egen vilja. Det var riktigt svårt att
få ihop det, faktiskt. Men det är skillnad på ansvar och kontroll. Det är vi
runt henne som har ansvaret, alltid! Men vi ger Sandra en egen kontroll och får
på så sätt bort stressen i henne.
Nu är vi
bara i början av en förändring, men det har redan lett till minskad stress (som är vårt första och viktigaste mål). För två veckor sen hade vi låsningar och utbrott i stort sett så fort något skulle
göras. Nu får vi mer gjort, utan låsningar. (Det är som att jämföra Sandra i dom
två skolorna hon gått).
Du som möter
människor med autism i ditt yrke, läs på ordentligt i låg-affektivt bemötande
och son-rise. Det är en stor hjälp att ha rätt attityd och bemötande. Det enda
som grämer mig nu är att vi inte fick kunskaperna från början, när Sandra fick
sin diagnos. Jag undrar hur långt vi hade kunnat komma då.
I första
skolan jobbade dom efter TEACCH. Vissa delar är bra, andra inte… Eller, det
handlar nog mer om hur man jobbar efter metoden. I första skolan funkade det
inte alls för Sandra, som jag ju berättat tidigare. I andra skolan hade dom ett
helt annat förhållningssätt. Jag har ingen aning om ifall dom hade utbildning i
låg-affektivt bemötande och son-rise, jag visste inte ens att det fanns då. Men
jag ser ju på filmerna att dom gör rätt, det är så tydligt nu när jag känner
till metoderna. Och i den skolan funkade det.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar