Nystart

Här är det fullt upp för tillfället och vi håller på med inskolningar. Det är förstås både roligt och spännande att få in lite färskt blod och nya friska tag, men också jobbigt innan man hittar det nya flytet. Så jag är ganska trött nu, kan man lugnt påstå.

Det är när man ska lära upp någon ny som man upptäcker hur mycket det är att lära sig i det här jobbet. Det är svårt att förklara och förstå, när hela livet är fullt av små viktiga detaljer. Saker som jag inte ens tänker på, utan bara gör, eftersom det är rutin. Rubbas flytet kommer man av sig helt. Och när man måste tänka på vad man gör hela tiden, så rubbas lätt flytet, eftersom man gör så mycket omedvetet.

Jag hade en vän hemma för länge sen, när Sandra var på korttids. Plötsligt säger hon ”Vet du om att du jobbar hela tiden?” Nä, det hade jag förstås ingen aning om. Jag är så van att bereda vägen rätt när jag har möjlighet, så jag bara gör det. När jag är där gör jag det och så passar jag på lite här medan jag ändå gör det... Så när man ska lära upp andra, och själv låta bli att passa på lite här och där medan man ändå gör, så rubbas ju det där flytet och man måste börja tänka på vad man gör och när man måste för att inte glömma…

Små detaljer som är viktiga för att Sandra ska ha sitt flyt, men som kan vara väldigt lätt att missa om jag glömmer tala om det, eller skriva rutinlistor på precis allt. Hur man säger för att Sandra ska kunna, t.ex. Eller vilken ordning, eller med vilka hjälpmedel, eller vilka sorter osv, osv.

För att hinna ligga steget före så måste man ha ett flyt och man måste ”passa på” mest hela tiden. Det går liksom i ett, för annars blir det inget av nåt.

Sen gäller det, samtidigt, att inte skapa problem genom att börja med vanor som inte behövs. Så i vissa situationer måste det vara olika varje gång för att inte bygga upp förväntningar som oroar längre fram. Och andra saker måste vara på samma sätt för att fungera. Ibland lär man sig snabbt hur det måste vara, för konsekvenserna syns direkt, men ganska ofta ser man det inte förrän det blir problem längre fram och då har man ett större jobb att hitta tillbaks igen.

En liten förändring i schemat för att göra det tydligare för Sandra, innebar nya
schemabilder, nya lappar för att hålla reda på ordningen för schemabilderna
och nya rutinlistor för att få med den lilla detaljen i schema-rutinerna.

Det är lätt att tro att man överdriver när man försöker berätta om jobbet. Men alla som jobbat ett tag förstår vad jag menar, och inte alla fixar det. För det är tuffare än vad man kan föreställa sig och man blir väldigt trött i huvudet efter en arbetsdag.

Ligga flera steg före, vara otroligt lyhörd, komma ihåg alla detaljer och ordningar och samtidigt hantera Sandra. Det är inte ett jobb där man kan luta sig tillbaks och ta det lugnt, precis. Det är heller inget jobb där man kan luta sig på sin arbetskamrat och tänka ”Det är lugnt, vi är ju två” för var och en måste klara sina egna arbetsuppgifter självständigt om det ska fungera!

Fast det är roligt också, måste jag förstås tillägga! Bara man inte kommer efter för mycket, så är det jätteroligt och mycket lugnare än om man börjar skjuta upp saker, för då kör det ihop sig. Hittar man flytet, får in rutinerna och har ordentlig framförhållning, så hinner man skapa en meningsfull och rolig dag åt Sandra utan stress, och då är det jätteroligt.

Det tar ungefär ett halvår att lära känna Sandra, för rätt person. Klarar man det inte då så är man inte rätt person.

Ang. förra inlägget - Tack för kommentar och lyckönskningar! 😊 Mycket kommer lösa sig när Sandra har eget boende, men inte personaltätheten. Vi är bara i vårt hem när vi jobbar, och om Sandra bor nån annanstans så måste vi vara där med, när ingen annan är det. Så just den biten gör ingen skillnad på vår ledighet, faktiskt. Men det finns annat som underlättar när Sandra har egen bostad. Att vi hinner sköta vårt hem på vår fritid, t.ex. Och att dom som jobbar hos Sandra sköter hennes hem, och allt som rör hennes liv, tillsammans med henne.

.