Igår
hade jag lite ärenden att fixa, och det gick som planerat. T.o.m. bättre, för
jag var på plats tidigt och klar innan jag skulle varit där. Idag skulle jag på
möte, men strax innan jag skulle åka blev det avbokat. Det är ju som det är, bara
att gilla läget och göra det bästa av situationen. Har man svårt att komma
ifrån så kan man ju lätt fokusera på det positiva i att slippa planerade möten,
även om det är viktiga såna.
Vi
hade ju en plan för dagen utan mig hemma, och det innebar att jag kunde vara
lite ledig istället. Så jag passade på att ta en prommis med min nya kamera, för
det hinns inte med så lätt nuförtiden. Det är ju vår i luften, även om det inte
är lika skönt i blåsten som det ser ut genom fönstret. Men det syns ju inte på
fotona 😎
Tack
för ditt tips, Annette. Vi har div pärmar och listor som vi följer både när det
gäller intro och övrig info som är viktig för Sandra. Mycket listor blir det…
Men dom är ju så klart viktiga som ett stöd, om inte annat när nya assistenter
ska introduceras. Dom ska också gå att följa för vana assistenter, om man
känner lite osäkerhet över nåt. För att vi föräldrar inte ska behövas i
bakgrunden hela tiden.
Man
bör bli självgående inom ett halvår (förutom sånt som inte sker så ofta, som
tandläkare o.dyl.) om man ska klara det här jobbet. Vårt mål nu är att hitta
assistenter som kommer klara sig utan oss föräldrar i framtiden, för annars är
själva assistansen ingen mening för oss.
Jag
vill avsluta med att dela den här artikeln om en väns kamp. Hur är det möjligt
att det får sitta maktmissbrukare i våra kommuner. Vi betalar skatt för att
vård, omsorg och skola ska fungera, för alla individer, inte för att tjänstemän
ska kunna köpa sig fria sitt ansvar. (Det här är dock inte samma kommun som den vi har stångats med i alla år).
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar