Jag
har haft lite mycket i huvet på sistone, så jag glömde av att besvara en fråga
jag fick av Magdalena för ett tag sen. Vad jag menar med olika lampor på olika
årstider. Så jag försöker besvara den nu, helt enkelt :) HÄR kan ni läsa det
inlägget, om ni vill.
Jag
ville mest bara få fram att det är dom små detaljerna som är så viktiga för
Sandra, och som är lätt att missa för oss runt henne. Så lamporna var bara ett
exempel av tusentals andra, kan man säga. Men jag kan ju förklara varför just
lamporna har betydelse iallafall.
Jag
har ett tydligt exempel som jag kan berätta. För ganska länge sen nu, så var
Sandra trött och skör, och behövde vara ifred lite. Hon byggde lego i sitt rum
en eftermiddag, och jag var med henne i perioder, men lämnade henne lite ifred
när det behövdes. Hon brukar ”säga till” på olika sätt (ljud, suckar, gnäll mm)
när hon vill att man kommer tillbaka. Så länge hon är tyst och nöjd, så behöver
hon oftast den tiden för sig själv.
Men
efter en ganska lång stund så började vi undra om nåt hänt, eftersom hon inte
hördes eller påkallade vår uppmärksamhet, så jag gick in till henne. Det hade
hunnit bli ganska mörkt ute, och när jag kom in till Sandra så satt hon i
kolmörkret! Då gjorde det lite ont i mammahjärtat.
Hon
kan nog tända en lampa ibland nu, och släcka den med. Men det är inlärt för hon
kan likaväl tända lampan när hon lämnar ett rum. Och när hon ska vara
någonstans och vi har förberett åt henne (berett vägen så hon vet exakt vad hon
ska göra och ”kan själv” så mycket som möjligt) så måste vi också tända dom
lampor som behövs just då, och släcka dom sen. Och det är ju olika lampor
beroende på årstid, eftersom det är ljust mycket längre på sommaren.
Sandra
kan inte heller förstå det där med att man gör olika beroende på
omständigheter. Det gör att det är svårare att få henne att ”kunna själv” genom
inlärning, eftersom hon inte förstår varför. Hon kan ju lära sig en
ordningsföljd, att tända lampan, gå på toa och släcka lampan. Men skulle man
ändra förutsättningarna så måste hon lära om, vilket tar tid och måste ske med
förberedelser. Nu är det här exemplet inte så bra, eftersom just lamporna inte är hela världen om hon skulle tända när dom inte behövs, men som sagt, det är bara ett exempel, och det har betydelse i vissa situationer.
Det gäller ju det mesta, och det är små detaljer som vi andra självgående inte tänker på. Ett annat exempel är ju att man byter kläder efter årstid. Man har mössa
och vantar på vintern, men inte på sommaren. Man har inte strumpor och tofflor
inne när det är jättevarmt, osv. Precis allt kräver förberedelser och
tydliggörande och rätt tänk rakt igenom.
Häromdagen
blev det ett utbrott för att det hängde jacka och regnjacka på hennes krok. Det
regnade ute och hon behövde ha det på sig, men hon förstår det inte och hänger
det bara fler jackor på kroken en dag så räcker det för att ställa till det i
hennes tankegångar. Sånt måste hon förberedas på i förväg, och det måste vara
tydligt för henne vilken jacka hon ska ha först, och vilken som ska vara över.
Det
var det om det. Här är det skört och gårdagen var jobbig för Sandra. Inte på
dagen, då var hon nöjd och glad, om än ostadig. Men ju längre dagen led mot
sitt slut, desto tröttare blev hon. Två utbrott klarades av innan
kvällsrutinerna var överstökade och Sandra sa att det var jobbigt att vara
ledsen och trött ♥
Det
var nog första gången hon bara erkände sin trötthet sådär av sig själv. Annars
brukar ett tecken på att hon är trött vara att hon skriker ”Jag är inte trött”
;) En av assistenterna har blivit sjuk, så det är väl inte helt omöjligt att
det beror på nån bacill den här gången. Men, det kan likaväl vara att hon är
trött av alla nyheter och förändringar vi har haft ett tag. Det visar sig.
Jag
måste ju berätta något coolt. Ibland överraskar damen, minsann. Plötsligt kan hon bara, och nu har det hänt vid ett par tillfällen att hon faktiskt har
planerat själv! Det ni :)
Första
gången var för några veckor sen. Den jobbigaste veckan för oss alla, tror jag.
Då assistenterna skulle hitta egna lösningar och hantera uppkomna situationer
utan att jag fanns där som stöd. Det är så man måste lära sig Sandras signaler,
nämligen. Att träna på att se dom själv, och gå på nitarna för att lära sig av
dom. Och jag ska tillägga här att det har gått jättebra, för det är dom duktiga
på allihop! Jobbigast för mamma och pappa, tror jag.
Hursomhelst,
Sandra var arg för hon ville ha något som assistenterna inte förstod. Själv
satt jag i källaren och förstod precis, hujedamej vad svårt det var att inte
hjälpa till då. Efter ett bra tag med utbrottande och tårar, så gav Sandra upp.
Hon gick förbi assistenterna och upp till sitt rum (hon har dessutom väldigt svårt för trapporna nu när hon är ostadig) och hämtade sin sak själv.
Alltså wow!
Sen
fick hon tröst och sen var det ur världen. På kvällen sen, så la hon ner saken
i en korg som hon har klippsaker i. Hon förberedde alltså till dagen efter, så
hon skulle ha saken med sig ner då! Fattar ni?! Räkna ut och förbereda till
kommande dag! Jag är så impad så ni vet inte.
Igår,
trots utbrottande och tårar, när hon var klar i badet och jag blåste håret på
henne sa hon att jag glömde torka fötterna. Vi torkar henne aldrig, eftersom
hon är lite känslig med viss beröring, utan hon sitter med badrocken på sig,
och fötterna på en handduk. Då hinner hon självtorka medan man blåser håret.
Jag
sa ”Du kan torka fötterna på handduken” och hon gjorde väl det på hennes lilla
vis. Jag fattade inte då att det var en tanke med det, men sen när hon stod och
skulle smörja in sig så sa hon att hon ville ha hjälp i trappan. Jag bekräftade
det och sen sa hon ”Torkat fötterna, inte halka” :) Det är så man blir alldeles
gråtig! Planering och förberedelser! Det har hon ju inte automatiskt, precis.
Må
så gott!
.
2 kommentarer:
Tack för förklaringen. Jag trodde nu bytte lampor.....typ ��. Ibland händer det och det är så häftigt och man lever på det hur länge som helst ��
/Magdalena
Vilka framsteg du pratar om. Vad härligt när man kan se det.
Jag tränar också intensivt på att inte "lägga mig i" utan att assistenterna måste få gå på nitarna själva.
Jag har svårt för att göra det då jag ser på Johannes hur jobbigt han får det men nånstans har jag insett att jag måste för assistenterna blir också väldigt bortskämda med att jag hela tiden "räddar upp " situationen.
Skicka en kommentar