Lite allt möjligt

Det är svårt att hinna med bloggen nu när jag inte är hemma på ledigheterna. Igår morse hade jag dock skrivit ett långt inlägg, men då laggade datorn ur så nu börjar jag om istället. Känslorna jag behövde ventilera då har ju blivit gamla nu…

Igår blev en mycket bra dag med ny bekantskap för min del. Först hade jag ett frissabesök på morgonen, så jag åkte inte ”hem till husvagnen” efter passet i onsdags kväll, utan sov ”hemma på jobbet” istället. När jag var nyfriserad åkte jag till husvagnen och fick besök av en ”gammal” fb-vän som jag inte har träffat i irl innan. Det var mycket trevligt på alla sätt och vis, och jag hoppas det blir fler tillfällen framöver.

Jag började jobba igen kl. 16, och ”hemma på jobbet” hade det också varit en bra dag. Skönt, för Sandra var väldigt ostadig i söndags, och det satt i några dagar. Det brukar komma och gå ett bra tag, så vi är väl lite beredda på att det bara är en tillfällig bättring just nu. Men vi är förstås glada över alla funkar-dagar.

När Sandra blir dålig krävs det mer fysisk hjälp från båda assistenterna då hon inte kan gå, eller stå när det slår till som värst. I början av veckan behövdes det t.ex. två personer för att orka lyfta Sandra ur badet.

Nu är behovet av dubbelbemanning lika stort annars med, men mer på det psykiska planet, att bereda vägen rätt, och stötta bakom rätt. Men den hjälpen syns inte lika tydligt (förrän den uteblir) och är därmed svårare att förstå för oinsatta. Och det oroar, förstås nu när det pratas så mycket om neddragningar till höger och vänster.

Jag har väl hittills känt mig ganska trygg med att personer som dör utan hjälp får hjälp, eftersom vi har den unika och fina lagen LSS i Sverige. Men när det är dom svagaste grupperna som ska betala alla noter så känns det ju inte alls särskilt tryggt längre.

Nåja. Idag har jag iallafall varit ”hemma i husvagnen” en stund medan jag var ledig, men nu jobbar jag igen så här har jag inte tid att sitta, utan ska bara få det publicerat medan Sandra roar sig med den andra assistenten :)

I morgon har vi planerat att gratta Sandra, som fyllde år i veckan utan att hon vet nåt än. Mår hon okay ikväll, så får hon reda på det imorgon bitti. Allt är iallafall förberett och klart, och än så länge mår hon finemang.

Sandras chaufför sen skoltiden hörde av sig i veckan, och ville gratta henne. Vad gullig hon är! Hon körde ju Sandra varje dag i ca 10 års tid, så säkert att Sandra betyder lite extra för henne. Och det är ömsesidigt ♥ Hon var en mycket viktig person under skolåren, som gav Sandra den tryggheten att alltid veta hur resan till och från skolan skulle se ut. Med vem, och med vilken bil, och utan andra elever som oroade. Tack för alla år!

Nu önskar jag er en skön helg och återkommer så fort jag kan igen.

Må gott!

.