Återhämtning

Om jag skulle försöka mig på en uppdatering här, kanske. Det har nu snart gått en vecka med nya schemat, och är för tidigt att utvärdera nåt. Den största förändringen kommer nästa vecka, eftersom det är tvåveckors-schema, och vi då ska röra runt igen, i det som Sandra börjar bli trygg med nu. Som att hon påtalar vem som duschar vita dagen, t.ex. Nästa vecka är det ändrat och det kommer påverka henne.

En annan stor förändring har vi idag, eftersom det är första gången det är externa assistenter på fredagar då Sandras helg har börjat. Ingen vanlig verksamhet, alltså. Dagen kommer se ungefär likadan ut som den gör när vi har helg och som den har gjort på fredagar det senaste året. Skillnaden är att det inte är Göran och jag som är hemma, utan assistenterna.

Vi berättade det för henne igår, och eftersom hon inte kan föreställa sig något hon inte upplevt blev det förstås en del oro och följdfrågor. Vi försökte vara så tydliga vi kunde, men förstå det kommer inte Sandra göra förrän hon har varit med om det några gånger. Alltså är vi beredda på en mycket orolig tid nu, men hoppas att våra tydliga scheman ska hjälpa henne igenom det här. Hon har iallafall väldigt engagerade och duktiga assistenter, och det är vi så tacksamma för. För det är en tuff resa även för dom nu.

Sandra har ju märkt av en hel del förändringar vid det här laget eftersom hela verksamheten är ny för alla. Den har inte satt sig än och Sandra är skör. Jag tror det här är första gången som vi förändrar så här mycket på så pass kort tid och det är förstås inte bra. Men vi har tyvärr inget val utan måste igenom det, och det är bara att hoppas att Sandra inte blir sjuk.

Jag då? Jodå, det går nog åt rätt håll med mig. Jag åker hemifrån (eller från jobbet då) när jag slutar mina pass, och återvänder när jag börjar igen. Nästan all ledig tid tillbringar jag i husvagnen och där kopplar jag bort jobbet helt. Jag tror att jag slipper sjukskriva mig om jag fortsätter så här nu.

I husvagnen finns det också att göra, så vi behöver inte bekymra oss över att få för tråkigt än på ett tag. Nu är vi ju faktiskt lediga samtidigt en del också :) och den här veckans projekt har bl.a. varit att få in en ordentlig matta i förtältet.

Med hjälp av en kamin hade vi drygt 20 grader när vi mös med tända ljus om kvällarna, trots bara ett par plusgrader ute. Vi får väl se hur länge det funkar att njuta av den extra ytan ett förtält innebär.

Sen har vi Sune-bulan. Hans mage är ju inte ok och i hemgångsrådet vi fick efter det att han var inlagd står det att vidare undersökningar måste göras om förstoppningen kommer tillbaks. Och det gjorde den, tyvärr. Men han har en tid hos en specialist den 31 okt, och det känns bra. Blir han sämre innan dess måste vi in akut, men vi hoppas förstås slippa det.

Han får blötmat med vatten i, eftersom han inte dricker nånting när han får blötmat och behöver få i sig mer än vad maten innehåller. Han behandlas även med Paraffin-olja dagligen, men går ändå inte på lådan som han ska. Så vi håller tummarna för att han åtminstone får ut tillräckligt för att slippa bli sämre, och sen hoppas vi att felet går att behandla.

Han är ingen ung-katt längre, men vi hoppas att han får må bra i ganska många år till. Om jag inte är helt ute och far så tror jag han blev 6 i april. Och det är ju ingen ålder för en katt i sina bästa år.

Jag önskar alla som kikar in en trevlig helg!

Må så gott.

.