lördag 8 oktober 2016

Förändring, Framsteg och Oro

Gårdagens förändring gick över förväntan. Visserligen är Sandra skör och trött, så reaktion kan det ju bli. Inte enbart av fredagens schemaändring, utan av allt som är för nytt för henne just nu. Tröttsjukan kan komma närsomhelst, men det är som det är och vi får ta en dag i taget.

Det känns iallafall bra att Sandra inte var direkt stressad över att fredagen inte var som den brukar. Vi har ju inte ändrat upplägget, utan ”bara” att det är assistenter hos henne istället för föräldrar. Dom fixade det fint, även om allt är svårare nu ett tag innan alla har hittat sina platser och arbetssätt. Det är ju en process som vi måste igenom för att hitta rätt så småningom.


Däremot var det inte alls bra för mig att vara hemma. Jag har dubbelpass på fredagar, vilket innebär att jag har en dag att helst fördriva utanför hemmet. Ibland kan man ju åka iväg, eller se till att ha lite ärenden, men det är inte så lätt att driva runt i sex timmar varje fredag.

Igår var det iallafall hyfsat väder, så jag tog en prommis, men sen höll jag till i källaren under resten av förmiddagen. Jag är lite för nära den där väggen för att inte påverkas när jag hör Sandra, utan får väldigt fort stresspåslag och blir helt skakig. Jag fixar inte att vara hemma när jag inte jobbar just nu, så jag måste hitta en bra lösning på det som inte innebär för mycket flängande som också är stressande.

Efter lunch behövde jag gå upp och äta, och efter det var jag ju där… Nu gick det bra igår och Sandra var lugn, men jag behöver komma ifrån jobbet, för allas skull.


Det är en del pusslande med det ena och andra, men det går framåt och det kommer säkert bli bra så småningom. Iallafall det som vi kan påverka och som assistenterna ska ta över. Det kom kommunen har ansvar för känns däremot tungt, för jag vetitusan hur Sandra ska klara sig i framtiden i en kommun som fullständigt skiter i henne. Om vi inte lyckas få ordning på huset och kostnaderna det innebär så har hon ju ingenstans att bo. Det oroar.

Men resten kommer ordna sig. Om nu inte regeringen tycker att assistansen ska tas bort helt?! Men det är klart, det är väl billigast om dom som inte klarar sig utan hjälp blir av med hjälpen för då överlever dom ju inte!


Ta hand om varandra.

.

3 kommentarer:

Emelie sa...

<3

Birgitta sa...

Styrkekramar <3

Bellan sa...

Den där perioden då man måste hålla sig borta från hemmet har vi ju också gått igenom. Och jag tror det är den perioden som gjort att jag också kom till väggen och drog på mig en sjukdom. Sååå kämpigt att inte kunna vara hemma. Nu hade vi ändå tur i oturen att vi kunde vara på jobbet så vi hade tak över huvudet iaf. För det är inte så lätt att alltid vara "ute" alla dessa timmar som det blir.

Styrkekramar och tankar till dig! ♥
//Bellan