Nu blev det lite mycket...

Nä, Sandra orkade inte göra lasagne igår. Och jag orkade inte vara pedagogisk hela vägen :( Det slutade förstås i stora utbrottet och jag var stressad och Sandra gallskrek. Sen blev hon ledsen och jag hade inte tid! :( :(

En trött tjej skär morötter innan det brakar lös

För maten måste ju bli klar nån gång och jag hade inte räknat tillräckligt med tid för låsningar och utbrott, så jag fick köra ut Sandra från köket och få in lasagnen i ugnen. Men sen hade jag tid och ta en alldeles förtvivlad tjej i knäet och bara sitta där. Hon var rödmosig och rödögd och snyftade hjärtskärande. Världens sämsta mamma! Hujedamej!

Jag vet ju att man bara är människa och ingen robot, men Sandra förstår inte det och det är aldrig hennes fel. Usch, jag får inte reagera så!

Riktigt dålig planering, för lite tålamod och en trött Sandra. Det hade varit smartare att laga maten själv, eller åtminstone begränsa det mer.

Nu var det rätt begränsat redan, men med facit i hand så hade det räckt för Sandra att lägga på lasagneplattorna när såserna var klara.

Jaja, det är ju lätt att vara efterklok. Jag sa förlåt och att mamma hade varit dum, och att Sandra hann skära jättefina morotsbitar och var så duktig. Så jag hoppas att hon inte tror att det var hennes fel att jag spårade ur.

När jag hade fått in formarna i ugnen så fanns det både såser och tid för Sandra att göra en alldeles egen lasagne som vi stoppade i frysen när den var klar. Frid och fröjd så länge det varade.

Nya tag och en egen lasagne

Efter maten, som faktiskt bara blev en halvtimma försenad, så tog Göran och Sandra en biltur och jag en kopp kaffe. Jag var alldeles darrig och illamående fortfarande. Jag har märkt att jag inte tål stress så värst bra längre.

Sen var jag tvungen att förbereda Sandras dator innan dom kom hem från bilturen. Jag har lyckats få till programmet rätt nu så våra egna foton kommer upp automatiskt när Sandra skriver. Så nu kan jag enkelt fylla på med fler bilder vartefter det behövs.

Men vi klarade av ett utbrott till innan det blev färdigskrivet på datorn. Sandra är verkligen för full av intryck och händelser nu och tål ingen mer påfyllning.

Det första Sandra ville skriva igår var att hon var sur, så vi skrev att vi hade varit osams men sen blivit vänner igen.

En helg med på tok för mycket aktivitet när det inte får plats mer intryck

Jaja, även mindre bra dagar har ett slut och förutsättningarna för att nästa ska bli bättre ökar ju iaf.

Patricia hade lite erfarenheter av innekatter, och att dom ofta är lite mer påhittiga än utekatter som ju tröttar ut sig på ett helt annat sätt. Jag har ingen stor erfarenhet men vi hade en innekatt när jag var liten och han sov nog mest vad jag minns. Inte betedde han sig som en hund iaf ;) Men Sune är charmig och jag gillar hans påhitt för det mesta.

Jag ska kanske förtydliga mig lite om det där med Sune och apport, förresten. Han kan ju inte apportera som en hund, men han gillar den leken. Han hämtar nåt litet gosedjur, pratar på sitt eget lilla vis och lägger det vid fötterna. Sen tittar han på en och väntar tills man kastar iväg djuret. Han blir överlycklig och springer iväg för att jaga det lite. Sen kommer han tillbaks med det i munnen, pratar lite och lägger det vid fötterna. Så kan han hålla på ett bra tag :)

Sen kom jag på ett annat hundbeteende han har. Inte alltid, men det händer att han morrar när han hör nåt ljud eller när det ringer på dörren. Morrar riktigt ordentligt faktiskt, som en hund. Vi funderar lite på att skaffa en sån där ”här-vaktar-jag-skylt” och sätta på dörren ;)

Idag ska Sandra till korttids efter skolan och Göran ska jobba. Jag hoppas på jobb jag med, men annars ska jag nog ta mig ut med kameran lite, om vädret tillåter. Dvs om det känns skönt att gå ut.

Jag önskar er en härlig dag!

♥ Kram ♥