måndag 12 december 2011

Nu blev det lite mycket...

Nä, Sandra orkade inte göra lasagne igår. Och jag orkade inte vara pedagogisk hela vägen :( Det slutade förstås i stora utbrottet och jag var stressad och Sandra gallskrek. Sen blev hon ledsen och jag hade inte tid! :( :(

En trött tjej skär morötter innan det brakar lös

För maten måste ju bli klar nån gång och jag hade inte räknat tillräckligt med tid för låsningar och utbrott, så jag fick köra ut Sandra från köket och få in lasagnen i ugnen. Men sen hade jag tid och ta en alldeles förtvivlad tjej i knäet och bara sitta där. Hon var rödmosig och rödögd och snyftade hjärtskärande. Världens sämsta mamma! Hujedamej!

Jag vet ju att man bara är människa och ingen robot, men Sandra förstår inte det och det är aldrig hennes fel. Usch, jag får inte reagera så!

Riktigt dålig planering, för lite tålamod och en trött Sandra. Det hade varit smartare att laga maten själv, eller åtminstone begränsa det mer.

Nu var det rätt begränsat redan, men med facit i hand så hade det räckt för Sandra att lägga på lasagneplattorna när såserna var klara.

Jaja, det är ju lätt att vara efterklok. Jag sa förlåt och att mamma hade varit dum, och att Sandra hann skära jättefina morotsbitar och var så duktig. Så jag hoppas att hon inte tror att det var hennes fel att jag spårade ur.

När jag hade fått in formarna i ugnen så fanns det både såser och tid för Sandra att göra en alldeles egen lasagne som vi stoppade i frysen när den var klar. Frid och fröjd så länge det varade.

Nya tag och en egen lasagne


Efter maten, som faktiskt bara blev en halvtimma försenad, så tog Göran och Sandra en biltur och jag en kopp kaffe. Jag var alldeles darrig och illamående fortfarande. Jag har märkt att jag inte tål stress så värst bra längre.

Sen var jag tvungen att förbereda Sandras dator innan dom kom hem från bilturen. Jag har lyckats få till programmet rätt nu så våra egna foton kommer upp automatiskt när Sandra skriver. Så nu kan jag enkelt fylla på med fler bilder vartefter det behövs.

Men vi klarade av ett utbrott till innan det blev färdigskrivet på datorn. Sandra är verkligen för full av intryck och händelser nu och tål ingen mer påfyllning.

Det första Sandra ville skriva igår var att hon var sur, så vi skrev att vi hade varit osams men sen blivit vänner igen.

En helg med på tok för mycket aktivitet när det inte får plats mer intryck

Jaja, även mindre bra dagar har ett slut och förutsättningarna för att nästa ska bli bättre ökar ju iaf.


Patricia hade lite erfarenheter av innekatter, och att dom ofta är lite mer påhittiga än utekatter som ju tröttar ut sig på ett helt annat sätt. Jag har ingen stor erfarenhet men vi hade en innekatt när jag var liten och han sov nog mest vad jag minns. Inte betedde han sig som en hund iaf ;) Men Sune är charmig och jag gillar hans påhitt för det mesta.

Jag ska kanske förtydliga mig lite om det där med Sune och apport, förresten. Han kan ju inte apportera som en hund, men han gillar den leken. Han hämtar nåt litet gosedjur, pratar på sitt eget lilla vis och lägger det vid fötterna. Sen tittar han på en och väntar tills man kastar iväg djuret. Han blir överlycklig och springer iväg för att jaga det lite. Sen kommer han tillbaks med det i munnen, pratar lite och lägger det vid fötterna. Så kan han hålla på ett bra tag :)


Sen kom jag på ett annat hundbeteende han har. Inte alltid, men det händer att han morrar när han hör nåt ljud eller när det ringer på dörren. Morrar riktigt ordentligt faktiskt, som en hund. Vi funderar lite på att skaffa en sån där ”här-vaktar-jag-skylt” och sätta på dörren ;)

Idag ska Sandra till korttids efter skolan och Göran ska jobba. Jag hoppas på jobb jag med, men annars ska jag nog ta mig ut med kameran lite, om vädret tillåter. Dvs om det känns skönt att gå ut.

Jag önskar er en härlig dag!

♥ Kram ♥

5 kommentarer:

Annelie L sa...

Usch ja så svårt det kan vara att planera allt ut i minsta detalj. Jag tycker att du är suveränt duktig, men alla gånger kan man inte lyckas, och du har ju rätten till att tappa tålamodet också, nån gång ibland.
Det slutade lyckligt och det är huvudsaken.
Härligt att Sandra kan uttrycka sig på datorn och skriva av sig på den, vad som har hänt.
Sune är helt underbar tycker jag, så som han ligger vid skorna, så brukar Freja ligga vid "morfars" träskor och gnaga....i smyg alltså, hon vet ju att hon inte får.
Oavsett hur din dag blir så hoppas jag att du hämtar energi och mår bra.
Kram Annelie

Bellan sa...

Oj, såväl man känner igen det där när man själv är stressad eller trött! Pedagogen far sin kos.... men som du skriver, man är inte mer än människa. Men det där dåliga samvetet gnager iaf mig efteråt :(
Men det är ingen lätt balansgång ni har med Sandra, inte lätt att exakt veta var gränsen går med vad hon mäktar med. Tycker ni är kanonduktiga med henne! Du har lärt mig och lär mig fortfarande mycket, så tack för att du fortsätter bloggandet! ♥

Kramar om dig och jag hoppas du har en finfin dag ♥
//Bellan

Photo by Maria sa...

Världens sämsta mamma är du INTE!! Men så känner så klart alla mammor det ibland och jag hade säkert känt så i den situationen med..

Försök nu att inte stressa så du mår dåligt.. Ta det så lugnt det bara går..

Kram Mia

Maritha sa...

Du kan inte vara perfekt jämt gumman, du är så himla bra ändå!!!!

Hoppas du får jobba och ha lite kul med annat i veckan!

Kramen Maritha

Amonazon sa...

Vissa dagar bara blir så där, inget att bry sig i, jag tyckte du redde ut det bra.
En av mina katter morrar också, mest när han blir lite rädd och osäker, men aldrig åt människor, däremot okända eller plötsliga ljud eller när den andra katten bråkar med inkräktande katter på tomten.