En vit jul?

Oj, det är ju redan vardag och korttids :) Det ska bli så skönt så! Jag har absolut inget emot att jobba, tvärtom! Men lite lagom är bra…

Förresten har vi lite att hinna innan jul, och om vi jobbar dygnets alla vakna timmar så hinns ju inget annat. Vi måste julhandla lite på den här ledigheten, för sen är det inte så mycket ledighet kvar innan julafton.

Och vitt är det utanför fönstret, så kanske blir det en vit jul i år igen?.. Jag måste erkänna att det är vackert, men jag hoppas att det inte blir ännu en vargavinter. Fast, det går ju inte att påverka hursomhelst, så det är bara att gilla läget och uppskatta det som är :)

Idag vill jag iaf ut med kameran, för det är första gången jag kan fota vinterbilder med den, eftersom jag köpte den i våras.

Igår blev intervjun av, och Göran underhöll Sandra bra en hel timme så jag fick sitta i lugn och ro. Boken där jag ska få vara med på ett litet hörn, bland flera andra bloggare, ska heta ”Den bloggande patienten. Om sociala medier i vården”

Nu är ju jag ingen patient, men det passade visst bra att jag var med lite ändå, för hon tyckte att min blogg var så bra. Vad glad man blir :)

HÄR kan ni läsa lite om Sara och hennes tidigare projekt. Och HÄR är en länk till "Mamma Z" som också ska vara med lite.

Julklappsinslagningen gick bra och Göran hade nog rätt i att det var bättre att slå in dom nu istället för på julaftons förmiddag. För det brukar trissa upp Sandra en del då, och kanske blir julaftonen lugnare på så vis.

Sandra var inte alls uppe i varv efteråt utan glad och lugn och har inte ens berättat för mig vad hon slog in för nåt. Vi får väl se om hon kan hålla sig hela vägen till jul… Men jag råkade skymta julklappshögen och insåg att jag nog behöver köpa lite till åt Göran… Eh…

Vi brukar ju bara köpa sånt vi behöver för att Sandra ska få slå in nåt, och nån liten överraskning för att det är kul med överraskningar. I år har Göran hittat många överraskningar, tror jag… :)

Senare igår kom jag på att vi liksom glömde bort dataskrivandet för Sandra. Eller om vi inte hann med det, kanske? Så var det nog för när telefonintervjun var klar så var det ju lite mellisfika här och sen blev väl klockan lite för mycket för att det skulle bli bra.

Jag var piggare än i lördags, och Sandra mådde bättre, men ju längre dagen går, desto dummare är det att hitta på saker. Och det är ju inget måste att skriva på datorn varje ledig dag, precis.

Men nu däremot, måste jag få liv i Sandra som nog sover för det är tyst från hennes rum. Sen väntar ett par sköna lediga dagar med massa fix på. Det blir bra det. Jag önskar er en fin måndag!

♥ Kram ♥