Är det inte det ena så är det det tredje

Livet gör sitt bästa för att ta energi just nu, så vi får anstränga oss för att mota bort negativa tankar. Det är ju en himlans tur att vi är positiva i grunden, annars hade vi nog deppat ihop för länge sen.

Att förtältet gick sönder i höstas var ju väntat och inget vi deppade för, mer än att vi inte riktigt har tid att byta. Men så sålde en granne just ett sånt tält vi vill ha, så det hela slutade ju på plussidan iaf. Ja, inte ekonomiskt, kanske, men energimässigt.

För ett par veckor sen var vi tvungna att köpa nytt kylskåp då det vi har i husvagnen gav sin sista suck. Men även det var ganska väntat då det var lika gammalt som själva husvagnen.

Jamen sen fylldes det på, liksom. Bl.a. gick Görans dator sönder och i samma veva slutade batteriet till min mobil funka. Och vi har just kostat på oss ett växthus... Det blev lite mycket på en gång, tyckte vi. Men man ska aldrig tänka att det inte kan bli värre, för det kan det alltid.

Det blev nåt stopp i rören i husvagnen, nämligen. En stor tank på ca 50 liter, som man använder till spillvatten när man är ute och åker, och t.ex. rastar, hade satts igen på nåt sätt. Allt tvätt-vatten samlades i den och sen blev den full… (Det är delat, så lite spillvatten kom det ut som det ska, men inte från den tanken). Vi hade ingen aning förrän tanken var full och lite översvämmad, kan man säga. Stackars Göran!

Tanken ligger under min säng, och enda sättet att komma åt den för att tömma den, är att hissa upp ryggstödet på min madrass och krångla in armen där under. Göran höll på en hel natt för att ösa ut skitigt vatten med hjälp av en ölburk. När han kom hem på morgonen var hela armen typ blå.

Då är det ju tur att vi kan skratta åt det, även om det egentligen inte är ett dugg roligt, faktiskt. Stopp är det fortfarande, och kranen man ska tömma tanken med funkar inte, så det får väl bli ett mellan-projekt i alla andra måsten nu då. Och det är Göran som får fixa allt eftersom en av oss måste ta hand om Sandra undertiden.

Om nån nu tycker att jag kan byta med honom så, ja visst, det hade varit mest rättvist. Men det går fortare och är ju enklare, om den som kan det från början gör det istället för att först lära mig. Vi vill ju gärna bli färdiga nån gång. Fast vi hade blivit glada om vi hade haft nån som kunde ta Sandra lite.

Nej, nu får det räcka med gnäll här! Nästa inlägg ska bli positivt. Ska vi säga så?

Ta hand om er.

.