söndag 2 februari 2020

Här har ni svaret, ni som tror att vi överdriver


Varför tror vi att Sandra inte klarar ”en vanlig gruppbostad”?
Varför kommer vi aldrig acceptera att personalen inte har relevant kompetens?
Varför tackar vi nej till en köpt plats utanför kommunen?
Varför fungerar inte assistans?
Varför kan inte Sandra anpassa sig lite?
Varför får det inte sparas pengar på Sandras boende?
Varför måste man titta utanför ramarna och individanpassa?
Varför är det så viktigt att satsa på bra gruppbostäder för individer där assistans inte räcker?

Här har ni svaret.

Sandra fungerar ganska precis som Dick, och det är därför vi är livrädda att släppa taget innan någon med kompetens tar emot. Vi vet att det finns bra ställen och vi vet att kompetens är helt avgörande.
Det var bara det.
.

1 kommentar:

Polär Marielle sa...

Jag förstår fullständigt, Nina. Jag vet precis vad du pratar om. Att säga att vi måste fortsätta att kämpa är samtidigt ett slag i vårt eget ansikte. Jag brukar säga att jag aldrig får dö. Då tror människor att jag vill dö, men det är ju inte så jag menar utan just att vårt barn skulle kunna bli behandlad hur som helst om vi inte funnes där. Samtidigt ser jag att det finns bra ställen, med personal som kan allt det där som behövs och chefer som ser till att kunskap finns.Tyvärr är ibland även chefer bakbundna pga politiker som inte fattar ett jäkla dyft...
Men som sagt.. den där vetskapen om att det finns ställen som funkar bra gör ju också att man fortsätter strida. För inte ens då kan man slappna av utan måste se till att det fortsätter.
Det är hemskt att vi älskar våra barn så mycket. Jag har mina depressioner ibland, men jag älskar alltid mina barn. Det där underbara skrattet och förnöjsamheten när saker funkar, men jag älskar henne även när utbrotten haglar och jag blir totalt dödstrött, eftersom jag vet att hon aldrig är elak utan utbrotten alltid är värst för henne själv.
Kram på dej Nina, jag finns här!