måndag 2 maj 2011

Lite om sjukhusbesöket

Nattmia undrar hur det gick att åka ambulans och ligga på sjukhus med Sandra. Vanligtvis tycker hon ju att allt är spännande, även om nya situationer stressar också, förstås. Nu var hon ju ganska dålig när vi åkte in, så hon orkade inte tycka att det var så vidare spännande. Hon var mest orolig över att hon inte mådde bra, och rädd för att ramla.

Hon fick två ordentliga attacker av yrsel och ”konstigt beteende” från det att vi åkt hemifrån. Ett i ambulansen och ett när vi väntade på läkaren i undersökningsrummet. Då fick jag inte mycket kontakt med henne alls utan hon bara skrek att hon inte skulle ramla och att jag skulle hålla i henne samtidigt som hon inte kunde kontrollera sina armar och ben.

Själva ambulansfärden var jobbig eftersom det verkade snurra mer för henne när hon åkte och hon tyckte det var otäckt att sitta på båren. På sjukhuset var hon jätteduktig och lät sig undersökas i den mån hon förstod.

Det var ju tur att man var med som tolk… För jag kan ju iaf läsa av henne lite bättre och vet oftast vad hon menar när hon svarar på frågor. Jag ser ju när hon inte förstår och så. Sen vet jag hennes begränsningar och rädslor. Det blev väldigt tydligt när hon skulle göra EKG. Hade jag inte varit där så hade det gått åt skogen…

Sandra tycker inte om att ligga på rygg, och särskilt inte nu när hon är yr. Nu vill hon helst inte ligga ner alls. Men när dom skulle göra EKG så ville dom att hon låg på rygg. När hon protesterade så trodde sköterskan att hon var rädd för sladdarna och dom blå tejperna som skulle klistras på kroppen så hon började pedagogiskt visa att dom inte var farliga medan Sandra upprepade att hon inte ville ligga ner.

Så jag sa att hon inte bryr sig om den där tejpen men kan hon få sitta upp så går det säkert bra. Sköterskan sa att det inte gick, men insåg att alternativet inte heller skulle gå… Sandra vägrade ju ligga. Så dom bestämde sig för att prova sittandes.

Så när Sandra satt på sängkanten med alla sladdar kopplade på sig så ser jag sköterskan ta tag runt Sandra för att lägga henne ner….. Alltså…. Jag reagerade blixtsnabbt och det var tur annars hade vi fått gå därifrån utan att få nåt EKG gjort, kan jag säga!

Jag har ju hela tiden i bakhuvudet att folk som inte känner Sandra, inte heller kan veta sånt här, men jag blir ändå irriterad när jag tycker att jag har förklarat. Dessutom tyckte jag att Sandra var tydlig och man kör bara inte över nån på det viset! Det hade nästan varit rätt åt sköterskan att hon hade fått misslyckas rejält, men nu var det ju Sandras undersökning som var viktig att få gjord, och att hon inte skulle bli mer stressad och orolig än hon redan var.

Jag hann iaf hejda henne innan Sandra uppfattade vad som höll på att hända. Tack för det! Sköterskan blev lite förnärmad och sa att det inte går att göra det sittandes, men då blev nog även den andra sköterskan irriterad och sa att det måste ju vara bättre sittandes än inte alls. Och vet ni vad, det gick kanon! Svaret har vi inte fått än, men själva testet blev bra och tydligt enligt apparaten. Ha!

Men förutom det där så var personalen jätteduktiga på att ta Sandra på rätt sätt så dom flesta undersökningarna och proverna gick jättebra. För att inte tala om Sandra! Hur duktig som helst! ♥


Hon var yr igår men fick inga fler såna där otäcka attacker, natten har varit lugn men hon får ju vara hemma idag så vi får se hur hon mår i lugn och ro. Hon längtar förstås till skolan men det skulle inte kännas bra att skicka iväg henne efter den här helgen.

Tack för all omtanke och alla kramar vi har fått både här och där, det värmer, ska ni veta :)
Hoppas ni har det fint!
(Maria och Patricia, jag svarar på era frågor i nästa inlägg)

♥ Kram ♥

9 kommentarer:

Anonym sa...

Men så tuff Sandra är när det händer allvarliga saker, hon är ju fantastisk ändå. Sen håller jag med du, undrar vad det kommer sig att en del inom läkarkåren inte tar till sig det man som förälder säger, tror de att man bara sjåpar sig?
På ett sätt var det ju nästan synd att hon inte fick se vad som hänt om hon fått hållas så kanske hon hade lyssnat nästa gång ;)
Hoppas att ni inte behöver vänta allt för länge på proverna och att de har någon förklaring till det som hände.
läskigt när man inte får kontakt så där...
kram på er goaste och hoppas att nifår en bra dag ändå.
lena

agneta sa...

Hoppas att alla frågetecken reder ut sig snart! Önskar er en lugn och bra dag! Kramar om <3

Annelie L sa...

Det har verkligen varit en mardrömslik helg kan jag tänka mig, många tankar som farit hit och dit. Så skönt att Sandra var lugn och att du var med som "tolk" och stöd.
Jag slår vad om att sköterskan som tog EKG var en av den gamla sorten, en som bara kan göra på ett sett, för så SKA det vara. Hoppas hon lärde sig motsatsen nu när hon märkte att det faktiskt gick att utföra undersökningen
sittandes, utan problem.

Hoppas nu att ni får en lugn dag och att Sandra bara mår bättre och bättre. Det blir lång väntan på provsvaren, men när de kommer hoppas jag att de säger vad som var galet och att allt är bra nu.
Sköt om er och var rädda om varandra.
Kramar och kärlek

Linda aka Javamorsan sa...

Oj vad jobbigt för henne :(

Måste säga att den där sköterskan inte verkade vara särskilt pedagoisk av sig. Man får läsa sina patienter och utgår från varje enskild individ.

Jag minns när min dotter hade haft 40 graders feber i över en vecka. In med henne och dom ville ta blodprov och grejer. Ja gick väl så där bra. Jag fick jaga henne över hela vårdcentralen. Ingen hjälp ingen förståelse och inget blodprov :(
Skönt att det gick bra att ta testet sittandes och jag hoppas allt är bra med henne!!!

Maritha sa...

Men vilken helg ni haft, tur att Sandra har sin mamma som kan tala om för personalen när det är nog!

Hoppas det blir lugn och ro så damen slipper att vara orolig.

Massa gokramar Maritha

Bellan sa...

Vad intressant att du delade med dig av hur det gick på sjukhuset. Jag har tänkt och undrat över hur Sandra klarar en sån situation, det går ju liksom inte att förbereda speciellt mycket.
Tur att du är som du är och kunde rätta sköterskan när hon höll på att göra fel. Hade ju kunnat bli pannkaka av alltihop, och Sandra ska ju inte stressas eller oroas i onödan. Som mamma vågar man kanske inte alltid säga emot dem som jobbar i vården, men vi med NPF-barn får nog vara lite kaxigare och verkligen stå på oss för vårt barns skull, precis som du gjorde.

Nu hoppas vi naturligtvis att det inte är nåt allvarligt utan det är nåt som går över av sig självt. Håller alla mina tummar!
Många varma kramar skickar jag till dig!
//Bellan

Photo by Maria sa...

Vad skönt att det ändå gick så bra som det gjorde..
Men man undrar lite hur den sköterskan som försökte lägga henne tänkte.. Jag antar att de visste att Sandra var en patient med med diagnosen autism och att det hade varit bättre att fråga dig..

Hoppas nu att inte yrselattackerna återkommer..

ha nu en fin kväll på er ledighet..

Kram Mia

Patricia sa...

Tänk att hon var så duktig Sandra .. va skönt mitt i eländet.

Men vilken puckad sköterska .. jag har själv jobbat på Fys-lab och med EKG och att säga att man måste vara liggandes är ju skitsnack även om det är att föredra så klart eftersom man ska slappna av, men som sagt, bättre prova sittandes om inget annat går ju. Skönt du var med på noterna och att även den andra sköterskan hade huvet på skaft.

Skönt att Sandra kom iväg idag i alla fall och att dagen verkar ha gått bra.

Kram Patricia

SoCal Helene sa...

Kan bara hålla med vad alla redan har sagt och som Patricis säger vilken puckad sköterska!! Hoppas att damen mår bättre nu och det gäller mor och far oxå!
♥ Helene