tisdag 10 maj 2011

Missförstånd

Morgonen var lite orolig igår, men när Sandra kom hem var hon go och glad. Troligtvis var det så att hon hade fått lite om bakfoten och eftersom vi inte visste varken det ena eller det andra här hemma så kunde vi inte ge ett ordentligt svar.

Hon hade fått för sig att brandbilen skulle komma till skolan som igår. Dom brukar göra så ibland, så eleverna får se. Eftersom det inte stod nåt om det i boken så visste vi inte om det stämde och vi svarade bara att hon får prata med läraren i skolan om det.


Det oroade ju när vi inte gav ett ordentligt svar. Sen brukar vi inte berätta sånt för Sandra i förväg eftersom hon blir stressad av att veta innan. Men det visade sig att hon hade sett en brandbil på nån bild och sen själv fått ihop resten, att det skulle komma en brandbil till skolan. För det stämde ju inte alls det.

Så rörde hon ihop det lite med ambulansfärden också och sa att hon åkte brandbil till sjukhuset… Så det blev lite oroligt för henne, som sagt. Men när hon väl kom till skolan och fick se på schemat vad som gällde för dagen, så försvann oron och hela dagen blev en bra dag.

Ända till kvällen då hon började bli för trött och på gränsen till låsningar och utbrott. Men så är det ju för det mesta när tröttheten kommer frampå kvällen. Det löser vi med noga rutiner och i säng i tid.

Nåja, dagen i övrigt då. Göran och jag tog en promenad och kameran fick så klart följa med. Det passar ju ganska bra att Göran inte kan gå fortare än att jag hinner fota lite här och där på vägen.

Annelie undrade om Görans knä blir lite bättre av värmen och det verkar det som. Fast han har ju väldigt svårt för att vila också, och inte blir det bättre av promenaderna även om han inte vill erkänna det.


Agneta kom med det braiga förslaget att sitta vid bordet och bygga lego, för att skona gamla ryggar. Nä, det skrev hon inte, men ryggen känns lite för gammal ibland.. ;) Jo, det är skönare att sitta vid bordet, men med Sandra är det så att man får göra på ett sätt som passar jämt, annars ställer det gärna till bekymmer, så man måste alltid tänka ett (eller två) steg längre.

Om vi sitter vi bordet och bygger lego så skulle det innebära att hon alltid vill göra det sen. Släpa ner hela legolådan i köket… Och när hon är i en legoperiod då, så skulle vi ha lego på köksbordet för jämnan, och det skulle bli låsningar och utbrott när jag måste laga mat och duka…

Det hade varit toppen med ett större bord i Sandras rum, eller åtminstone på övervåningen då, där hon kunde vara lite ifred med sitt lego om det behövdes. Det är kanske läge att skaffa det, faktiskt, för även Sandra sitter snart bättre vid ett bord.


Idag måste vi handla lite och tänkte åka till en grannort och ta en prommis på samma gång, så man får lite nya motiv att fota. (Välkomna in och gilla min fotosida genom att klicka på bilden uppe till höger)

Jag önskar alla läsare en fin dag!

♥ Kram ♥

9 kommentarer:

Maritha sa...

Åh så mycket fina vackra blomster du har att fota, här har björkarna precis slagit ut!

Visst är det kul att bygga Lego men om det ligger på köksbordet långa tider blir det kanske galet.

Ha en fin dag vännen!

Kram Maritha

agneta sa...

Jättefina bilder du tar! Ett "Lego-bord" vore nog inte så dumt, det behöver ju inte vara så jättestort. Kanske finns något begagnat att köpa, om ni har något liknande som vårt "Returen".Det kan vara jobbigt att "kravla" sig upp från golvet! Ha en fin dag!
Kram Agneta

Anonym sa...

Godmorgon sköna mö!
Att inte kunna göra annorlunda eller snarare att inte alltid kunna göra likadant känner jag igen. Har man fått gjort på ett sätt en gång så måste man ju få det nästa gång också, jodå så har man gjort bort sig ett antal gånger innan man lärt sig undvika de utbrotten.
Hoppas att Göran inte kan gå för fort nudå om du ska leta nya motiv ;)
Kram kram och ha en fin dag//Lena

Annelie L sa...

Så skönt att Sandra kunde få lugnet tillbaka när hon såg schemat i skolan. Missförstånd råkar vi ju alla ut för lite nu och då....
Du har verkligen blivit ett med kameran,det märks att du gillar att fota. Det är jätte kul att se dina fina bilder.
Ska bli kul att se om du hittar några spännande saker att fotografera när ni är iväg idag.
Ha en fin dag vännen.
Kram Annelie

Nattmia sa...

Ja det är ju lätt att röra ihop saker och ting men bra att oron försvann när hon fick se sitt schema..

Ett bord uppe är ju en bra idé för som sagt blir ju inte Sandra kortare direkt och ju längre man är ju jobbigare är det ju att sitta ihopkurad på golvet och bygga lego :-)

Ha nu en fin fotodag..

Kram mia

Annika N sa...

Vad kul att Sandra med har börjat att fota lite :-)
Kul med lego det byggde jag mycket med barnen när de var små. Tur för dej att Göran går sakta, fast synd om honom förstås, men jag frågade Peter i söndags om han ville följa med ut och gå, och det ville han om jag inte tog med kameran..ha ha :-)

Ha det gott !!! Kram Annika

Patricia sa...

Så tokigt det kan bli, inte så svårt att tro att brandbilden skulle komma om hon råkat se en bild på en .. tur det blev bra ändå under dagen .. =)

Du fotar och fotar och tar så många fina bilder, visst är det kul .. =)

Må så gott!
Kram Patricia

Susanne sa...

Blir så glad av Sandras söta leende som möter mig när jag tittar in hos er. Hoppas att dagen har flytig på i lugnets tecken för er. Det är så kul med alla dina nya foton på "Amatörfotografen" o även att Sandra börjat intressera sig för kameran. Själv tänkte jag vinna en ny kamera genom Blossom magazine, får välan se hur det blir med det.

Kramar/Susanne

Bellan sa...

Inte lätt med alla missförstånd, men skönt att det ordnade sig i skolan iaf.
Hos oss får alltid mannen vänta på mig när vi är ute tillsammans och går, för jag ser ju en massa att fota....Härligt att Göran kände sig bättre i knät så ni kom ut en sväng.
Att ha lego på köksbordet känns igen. Bra att undvika så länge det går.
Kramisar!
//Bellan