måndag 5 oktober 2009

Vad gjorde jag utan er?

Nätterna är rätt lugna, så de nattliga olyckor som hänt har nog hänt på morgonkvisten. Imorse fick katterna följa med mig ner en stund innan Sandra skulle väckas och det var nog bra. Tapeten var iaf hel idag. Vi hoppas det hjälper… När Sandra ska upp och bli klar, måste katterna vara i sitt rum, för annars blir hon störd, så förut har dom fått vänta tills hon har åkt till skolan (eller tills hon är klar med morgonbestyren på helgerna). Men det har nog varit för länge för dom.

Vi vet ju inte än, men det kan ju hjälpa. Det är ju så med rutiner, att man får prova sig fram tills man hittar något som fungerar bra och smidigt för alla. Det kan ju vara så att dom är både hungriga och lite uttråkade på morgonsidan. Tack så mycket för alla råd och tips! Era synvinklar har hjälpt mig en hel del. Man blir ju lätt hemmablind och låser sig, särskilt när det strular…

Att dela på dom skulle vi absolut testa om dom höll igång hela nätterna, men dom sover rätt bra, verkar det som. Tills det börjar bli morgon. Dom gillar att ligga tillsammans och gosa och när vi har delat på dom på dagarna ibland, av olika anledningar, så har den som blivit lämnad själv, bara suttit och jamat tills brorsan återvänt :)

Jag är iaf väldigt tacksam över ALLA råd och tips jag har fått av er! Nu håller vi tummarna ett tag till. Här är en bild på Sune som har fin utsikt åt alla håll.


Sandra var väldigt skör imorse. Först fick jag väcka henne och efter gos med katterna…


…kom hon inte ur sängen, så jag trodde hon skulle bli sjuk. Men sen gick det bättre och när hon väl petat i sig sin frukost funkade hon i stort sett som vanligt igen. Hoppas det bara var vanlig morrontrötthet.

Nu har hon iaf kommit iväg till skolan och jag har ringt och förvarnat så dom kan hålla kraven på en låg nivå idag. Dom ska på promenad till en av lärarna, och det brukar Sandra gilla, så det går nog bra. Det är ju bara Sandra och den läraren, så det brukar ske på Sandras villkor.

Sen ska hon ju till korttids efter skolan idag och även imorgon, så vi har semester i två dagar. Eller, Göran jobbar ju med sitt andra jobb idag, men sen är han också ledig. Vi ska ju in med katterna imorgon så då har han sett till att inte jobba, eftersom vi ska passa på att ta en dag på stan undertiden.

Jag ska nog ta och städa lite här hemma idag, det behövs ju, kan man säga… Det är inte klokt att man inte har tid å städa ens! Eller är det så att jag prioriterar annat, kanske?... Någon mat behöver jag inte laga tills Göran kommer hem, för det finns rester kvar av Sandras potatisgratäng från igår, å kassler, och det duger gott det!


Nu ska jag leka med Gulliganerna en stund! Det är roligare än att städa, men jag kommer väl inte ifrån det heller… Avslutar med en bild på Åke, som har fått tag på en tovad duk som Sandra gjort i skolan. Den var kul den!


Kramen!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Katten

Drar sig länge
sträcker sig
mjukar upp sina leder

Får maten serverad
äter lagom mycket
dricker mycket vatten

Rör på sig
är ute i friska luften
lär sig var den är välkommen

Vet var den hör hemma
kommer hem i tid
smyger in

Kommer alltid och hälsar
smeksamt, mjukt
gillar att bli smekt

Sover mycket
väljer bästa platsen
ligger skönt

Den som ändå vore katt!

Kram Birgitta

Photo by Maria sa...

De lugnar sig säkert så småningom.. Hoppas bara ni står ut till dess..

Njut av ledigheten nu..

Kram
Mia

Sussi sa...

Halloj
Ser att det är full rulle som vanligt.
Alla husdjur är goa men det är klart man blir tokig på dessa lite nu och då, Buster förstör ju inte inredningen som tur är.
Ha det gott och imorgon är en ny dagmed nya utmaningar.
Kram
Sussi

jeannette sa...

Hej vännen
Ja jag håller med Mia de lugnar sig i sinnum tid. Tack för dina innlägg. Mina katter har massor av leksaker både stora och små. Lycka till. kramar

Jesus Present - Fyrbåkenbloggen sa...

Jag känner igen problemet med att få tapeter och möbler förstörda av husdjur, i mitt fall var det två goa labradorer, far och son. Pappan var inte så mycket bättre än sin son, faktiskt! :-) När jag kom hem från jobbet så vågade jag nästan inte öppna dörren av förskräckelse över vad som väntade mig. En dag var hela den limmade mattan på köksgolvet uppdragen i stora bitar. En annan dag var det sovrummets tur... ändå var de inte ensamma mer än ca två timmar.

Men allteftersom de blev äldre, så försvann busfasonerna. Pappan blev nästan 16 år och sonen dog vid drygt 11 år, ormbiten i nosen. Ack ja.
Vilka underbara bilder du har satt in! Du har en så fin blogg, den är så lugn och harmonisk i färger och i hela layouten. Sen sätter du in dina fina bilder och skriver som en författare därtill. Det kan ju inte bli annat än bra! Kram Nina, och ha en fin vecka!

Myrra