torsdag 1 oktober 2009

Gilla läget?

Nä, idag kan jag inte vara positiv. Inte just nu iaf. Inser mer och mer att vi nog inte kan behålla våra älskade katter och det känns bara ledsamt!

Det handlar inte om att en blomma åker i golvet då och då, sånt får man ju lixom räkna med. Nä, men vi kan inte släppa dom ur sikte alls. Det åker ner blommor hela tiden! Och annat… Så alla sladdar dom har gnagt sönder… Gardiner, tapeter, möbler…

Så imorse hade en av dom skitit på golvet till råga på allt! Nä, nu räcker det nog! Kanske avvaktar vi kastreringen på tisdag och hoppas att dom blir ”normala” efter det, eller så ringer jag och ändrar tiden för kastrering mot en så dom får somna in. Fy fan! Så idag är jag mest ledsen!

Först kollar vi väl förstås om nån snäll djurälskare kan ta dom, men det är nog inte så lätt… Så får vi väl prata igenom det, Göran och jag. Nu är det bara jag som kände att bägaren rann över, liksom. Göran jobbar så jag har inte pratat med honom om det än.

Sandra kommer säkert att bli ledsen om vi inte kan ha dom kvar. Men det har, och är, inte helt lätt att få ihop en lugn hemmiljö åt Sandra med två vilda katter, så hennes vardag skulle fungera bättre utan dom. Men vi har väl tänkt som så, att lite strul får vi ta, för katterna har gett Sandra så mycket bra också. Men det negativa överväger just nu, tyvärr.

För även om Sandra älskar våra gosstunder på morgnar och kvällar, så är det väldigt mycket som oroar också, och rutiner som rubbas och som gör Sandra skör. Saker som fungerade så bra innan katterna kom hit. Det har ju med Sandras utveckling att göra också. Hon var mer självständig förut, men katterna gör att hon har backat en del.


Jag var bara tvungen att skriva av mig…
Kramen!

15 kommentarer:

adali sa...

ojdå... det kan vara jobbigt med sådana katter.. jag har haft många katter, och tyvärr... du har rätt, kastraktion kommer inte att hjälpa mycket, det där är vildingar som skulle trivas bäst på en bondgård... det viktigaste är trots allt sandra och dina nerver.. kram på dej..

Anonym sa...

Man kan bli skogstokig för mindre. Men du kan inte ha dom ute dagtid när Sandra är iväg? Så dom får lite andra saker att klättra, riva och härja med? För jag tror de blir lugnare, med tiden. Men små katter ÄR stökiga och livliga.
KRAMAR i masssssssssssssssor, Mona

Anonym sa...

Jag förstår! Här hade säkringen gått ordentligt men jag förstår om du behöver skriva av dig och prata med Göran!

Sandras bästa ska ni ju också ha med er.

Lycka till och kramen!
Maritha Q

Mamman sa...

Vad tråkigt att det inte fungerar då djur kan tillföra så mycket men jag tror det är svårt att ha två innekatter i en sådan miljö som ni behöver ha för Sandras skull. Vi har själva delvis haft det och de höll på att driva mig till vansinne, när vi flyttade till huset och de fick komma ut så lägrade sig lugnet. Finns det inte ett kattstall eller liknande som ni skulle kunna lämna in dem till? Förstår att du behöver fundera ordentligt och prata med Göran, skickar en stärkande cyberkram!!

Nattmia sa...

Jag förstår hur du känner, sån var ju min Sassi med, tills hon fick gå ut, då lugnade hon sig massor.. Ni har inte funderat på att göra dem till utekatter?? Ofta är det ju svårt att få "bondkatter" till att vara inne, de behöver och vill vara ute och jaga och springa av sig..

Hoppas det ordnar sig för er..

Kram
Mia

Linda D sa...

Hoppas det ordnar sig vad ni än bestämmer er för att göra!! Tänker på er!! Kram Linda

Ulla sa...

Hallå!
Tack för godmorgonkramen i går!
Hoppas det ordnar sig för er med kissarna och jag förstår att ni måste göra något för så där kan man inte ha det och Sandras bästa är ju viktigast för er så jag tänker på er!
Kramar
ulla

Anonym sa...

Hoppas det ordnar sig för er angående katterna, vad ni än bestämmer er för att göra! Förstår att det måste vara jobbigt att ha det så! Stödjekramar från Agneta F

Sussi sa...

Oj oj sådant här är jobbigt, tänker inte råda dig till något utan ni måste känna efter själva, vet själv att det är jonbigt med vilda djur.
Tänker på dig och stöttar hur ni än gör.
kramar i massor från mig.
Sussi

Livet med autism sa...

Oj så jobbigt och så synd för Sandra att som säker hunnit festa sig med katterna. Men jag förstår hur du tänker! Jag hade samma tankar kring våran katt då den var drygt 1 år. Han var mer vild än tam klättra på väggar och förstörde mycket och då jag lade mig för att sova efter mitt nattarbete kunde han få sådant ryck och nästan ta livet på mig. Ibland hade jag hunnit somna då jag blev överfallen och biten i halsen (katten såg min pulsåder på halsen och trodde jag var ett bra byte) Men vi gav han en chans. Kastrera honom och han är idag världens snällaste katt och trivs i vårt sällskap. Han ligger gärna i barnens säng och kan i stort sätt bli behandlad hur som helst av barnen utan att säga ifrån.

Så mitt tips är: Ge katten en chans - Det kan bli bättre!

Tusen kramar till er alla från Liv

Annelie L sa...

Hej vännen,

Det är inte lätt alltså, men vanliga bondkatter trivs nog bäst ute i det fria, tyvärr. Vi var och lät svärmors katt få gå till den sista vilan igår, han kunde inte följa med henne till äldreboendet, men han var 16 år och väl värd att få vila.
Om ni hemskt gärna vill ha ett djur som Sandra kan mysa med på morgonen, varför inte skaffa ett marsvin? Ett mer socialt och kelat djur får man leta efter och det håller sig i sin bur tills man känner för att lyfta upp det.
Vi har haft massor av marsvin under årens lopp, alla med sin egen personlighet och charm.
Nu är vi marsvinslösa men vi får väl se vad som händer om vi får ett nytt fosterbarn, det kanske blir en marsvinsälskare så att det flyttar in en liten parvel här igen.
Kram och lycka till, vad ni en tar för beslut.
Kramar Annelie

Jeannette sa...

Hej vännen
Ja vad ska en gammal katt uppfödare säga ??
Jag har också bondkatter nu och det är inne katter men går i lina i trädgården när jag tycker att jag har tid att se efter dem för det måste man. Yngsta katten kan bli lite tokig i mellanåt men det har funkat bättre sen vi kastrerade de ( det är länge sedan nu) Håller tummarna att du gör det rätta Jätte kramar

Anonym sa...

Hej Nina !
Usch så jobbigt när det blir så här. Ni står ju inför ett svårt val,men det viktigaste är ju att det blir rätt för Sandra och er. Finns det inte möjlighet att låta dem vara ute, lr bor ni nära mkt trafikerad väg ? Kattungar är ju busiga, men blir ju bättre med åren och jag tror att det här är ett tecken på att de har så mkt energi i sina unga kroppar så de flyger å far överallt. Vår Måns är 8 år Norsk skogskatt som får vara ute när han vill,ändå var han uppe i fönstret idag fast det hör inte till vanligheterna. Men katter kan man ju inte fostra som en hund, utan de gör lite som de vill. Är med dig/er i tanken, att ni kan fatta det bästa och rätta beslutet för er alla. Kramen på dig <3 Lisa

Anonym sa...

Hej Nina.
Jag förstår hur du har det. Peter hade en katt och den höll på att riva hela hans lägenhet. Så den katten fick komma ut på landet och blev en riktigt snäll och go katt den är så lugn nu. Och den trivs så bra på sitt bondställe.
Kram Margareta

Patricia sa...

Usch så tråkigt att det inte fungerar så bra som ni hoppats. Hade det inte varit för Nickes katt-allergi så hade jag erbjudit dem att flytta hit...de är ju så goa och här hade de fått fara runt i hela huset och vara ute fritt.
Jag vill jättegärna ha katt men Nicke säger blankt nej dels pga sin allergi och sen gillar han inte katter för den delen heller...jag kan inte förstå varför.. =(

Hoppas ni hittar en lösning för grabbarna bus, det bästa vore ju om någon kunde ta hand om dem.

Massa kramar!
Patricia