tisdag 13 oktober 2009

Min viktiga rast

Sandra är okay, men tröttheten börjar komma ikapp. Hon var lättretlig och skör igår, efter skolan, och väldigt svårväckt imorse. Vi får väl se hur veckan blir. Göran verkar iaf må bättre, så det var nog allergi han hade.

Nån städning har det inte blivit idag heller. Det blev prommis istället och snart är det dags att börja om med städningen igen, som vanligt… Ska väl erkänna att jag skulle hinna ta lite nu, istället för att sitta här, men jag behöver den här stunden av ”ingenting” innan Sandra kommer hem. För när hon kommer är det 110% närvaro som gäller. Så det här är min rast och min stund att ladda för eftermiddagen. Den känns oftast viktigare än städning, faktiskt.

Ibland händer det att jag har fullt upp in i det sista. Då är jag uppe i varv och stressad när Sandra kommer hem och det är inte bra för någon! Jag bara måste se till att ha en stund att landa på innan hon kommer. Men det är klart, skulle det vara tvunget så blev det väl en snabbstädning… Men jag hinner dra över med dammsugaren innan jag får besök imorrn. Eller så får besöket stå ut ändå!

Vi var på begravning en gång och tyvärr gick det inte att ordna med korttids just den dagen. Så vi valde att inte vara med på fikat efteråt, vilket så klart verkade märkligt. Men jag hade inte fixat att komma hem från en begravning och direkt ta emot Sandra. Jag hade inte orkat vara 110% närvarande då. Jag förstår att det är svårt att sätta sig in i det för utomstående, men det vore skönt att inte bli ifrågasatt… Nu menar jag inte att folk gör fel som ifrågasätter, eller inte förstår… Jag hade säkert själv ifrågasatt om jag inte visste bättre. Men det är jobbigt när folk inte förstår och accepterar, även om det är en normal reaktion.

Om jag inte är psykiskt närvarande när Sandra kommer så funkar det inte! Det bara är så och det får folk finna sig i helt enkelt. Det handlar väldigt sällan om vad vi vill utan vi gör det vi måste.

Fast jag vill hellre ha rast än å städa, om jag ska vara ärlig…
Njut av livet!
Kramen!

5 kommentarer:

Photo by Maria sa...

Du Nina.. Städningen försvinner inte ;-) Och jag känner som du även om jag inte har ett barn som Sandra, att man vill ha den där stunden innan alla ramlar in och man skall fixa med mat, läxor osv.. Så du gör rätt att ta den där rasten med egentid innan du skall vara 110% allert :-)

Ha nu en bra fortsatt dag..

Kram
Mia

Sussi sa...

Förstår precis hur du menar, man måste bara vara allert annars blir det fel.
Sandra ska vara jätte glad att hon valde just dig och Göran som föräldrar tror INTE att någon anna skulle kunna fixa detta bättre, för just henne.
kram och du bättre med lite skit i hörnet en ett rent helvet!

Britt-Marie sa...

Förstår att städning och sådant kan hänga över en men det är inte viktigt och jag tycker du prioriterar helt rätt när du ser till dina egna behov före lite skit i hörnen. Hoppas du får trevligt imorgon med ditt besök och att ni alla får slippa förkylningar denna vecka! Kram

Anonym sa...

Jag är likadan vad gäller städningen, hellre en stund vid datorn än en stund med snabeldraken! Och här finns inga barn alls, bara jag i veckorna.
Det är säkert jobbigt med de som ifrågasätter men du är så bra på att beskriva er problematik så om vi alla skulle läsa din blogg så skulle förståelsen bli helt klar. Du är en mästerlig lärare för mig Nina!

Kramar tiller alla!

Maritha Q

Helena sa...

Hej!

Vill bara påpeka att jag tycker du var DUKTIG som "gjorde ingenting"! Många är sååå dåliga på det och så blir det stress och spänningar och "ontar" av det. När man som du dessutom gör det för nån annans skull är det KLART BEFOGAT!
Stora kramen!

Helena