Kommer dom idag, tro?

Nu har Sandra äntligen bytt aktivitet från att klippa i kataloger till att pussla. Hon har haft en väldigt lång klippa-period och det har gått åt väldigt många kataloger så det känns bra med en pussel-period nu, faktiskt. Hoppas den håller i sig ett tag.

Jag fick frågan en gång, varför jag märker alla pusselbitar. Här är svaret:

Sandra tar nämligen inte bara fram det pussel hon ska lägga, utan alla ska vara staplade på hög! Så det händer ju att vi får sortera ibland…

Dagen igår var skör och började med ett utbrott. Sen ett till efter maten, men Göran och Sandra kom ut en stund iaf, och krattade lite löv. Det var nog skönt med frisk luft.

Idag är det ju korttids igen och när damen har kommit iväg klockan åtta så ska jag fixa klart här för dom kommer från Hab redan 8.30 om det nu blir verklighet den här gången. Jag ropar inte hej förrän jag ser det, liksom…

Jag fick ett par frågor från Anna A som jag tackar för, och ska försöka svara på. Hon skriver att hon tycker det vore tråkigt om jag slutar blogga. Tack för komplimangen. Lite respons och lite frågor är väl sånt som gör att det är roligt att fortsätta. Vi får se hur det utvecklar sig.

Frågorna som jag ska försöka besvara är vad Sandra kan idag jämfört med förut och om hon har lättare för människor nu än vad hon har haft.

Vad Sandra kan idag är en svår och stor fråga som jag inte riktigt vet hur jag ska besvara. Sandra utvecklas ju, som vi alla gör, även om det tar lite längre tid för henne jämfört med personer utan begåvningsnedsättning.

Men i det stora hela har hon blivit ”stor” den senaste tiden. Det märks att hon börjar bli vuxen på nåt sätt och hon har fått ett annat språk. Hon har lättare att få ut sina tankar i ord, liksom. Ja, inte alltid, men vi märker en stor skillnad mot för ett par år sedan.

När hon är lugn och mår bra, och inte känner någon press eller några förväntningar, så kan hon väldigt mycket och hon klarar också att säga vad hon tänker och känner på ett annat sätt än förut. Det är väl den största förändringen som vi ser i nuläget och det är fantastiskt att höra henne när hon mår bra, vilket hon oftast gör nuförtiden :)

Den andra frågan, om Sandra klarar människor bättre, är lättare att svara på. Nej! Jag skulle vilja påstå att det snarare är tvärtom. Förut kunde vi göra mer saker bland folk och lättare ta hem gäster, än vad vi kan nu.

Om det beror på att hon har det jobbigare med människor eller om det är vi som ser behoven bättre, och lättare kan läsa av henne, det vet jag inte riktigt, men jag tycker nog att hon har det jobbigare i mötet med andra nu är förut.

När hon var riktigt liten var det egentligen inga problem alls. Hon var t.o.m. lite distanslös och kunde hoppa upp i vilket knä som helst, även okända… På dagis bestämde dom att personalen på andra avdelningen skulle visa Sandra till ”rätt fröknar” när hon sökte kontakt med andra, för att hjälpa henne att hålla sig till personer hon kände.

Hon kan nog fortfarande acceptera kontakt med okända om det sker på ”hennes sätt” men hon fixar inte folksamlingar eller gäster så ofta.

Hoppas du fick svar på det du undrade, annars är det bara att fråga igen :) Nu börjar det bli hög tid att förbereda här innan Sandra ska upp. Jag hör att hon är vaken redan. Ha en fin dag och jag återkommer om hur det går med datahjälpmedlet.

♥ Kram ♥

Bloggtorka?

Jahaja, jag vet inte om jag har tappat lusten till bloggandet eller om det bara är tillfälligt. Jag har inte ro att varken läsa eller skriva och det i sin tur gör väl att andra tappar intresset för att läsa här. Men jag får se om lusten återvänder så småningom eller om jag har bloggat klart. Det visar sig. Det är ju ingen idé att skriva om lusten inte finns för då blir det nog inget bra.

Hursomhelst så är allt bra här. Göran och Sandra tycks ha sluppit mina baciller, och det tackar vi ju för. Själv mår jag mycket bättre nu och är nog snart helt frisk igen. Hostan på nätterna var värst när Sandra var på korttids, och det var ju tur det, så slapp hon bli störd :)

Det har ju inte hänt så mycket här när man mest har varit sjuk och kanske är det därför jag inte har så stor blogglust. Vi har inget planerat i helgen heller men på måndag händer det äntligen nåt.

Nåt som vi har väntat läääänge på. Men jag vågar väl inte riktigt tro på det förrän jag ser det. Dom ska komma från Hab med Sandras datahjälpmedel! Det ni :) Det ska bli kul att börja jobba med det sen. Meningen är att Sandra, iaf på helgerna, ska kunna ”skriva” lite vad hon har gjort och skicka med till skolan.

Sen har jag nog lite att berätta för er, om hur det fungerar, gissar jag. Spännande och roligt ska det bli hursomhelst.

Jag vet att några av mina vänner väntar på ”Halv åtta hos oss” och det kommer. När vi är ikapp med allt och har orken, för det har varit nånting hela tiden tycker jag, och har det inte varit nåt så är det nåt annat som man måste passa på med.

Kommande korttids-ledighet lär ju gå åt till dataprogrammet, för det måste vara färdigt att använda när Sandra ska prova det. Då måste jag ha allt förberett och själv ha lärt mig hur det fungerar. Så ska det läggas in bilder också, och det har jag ingen aning om hur man gör, men det ska dom väl visa mig på måndag.

Sen måste det städas lite i vanlig ordning. Och handlas. Och på onsdag ska jag iväg med husbilen och roa mig så då får Göran ta emot Sandra och ansvara för hela ruljangsen fram till torsdag förmiddag sisådär, när jag troligtvis kommer hem igen.

Jag ska på personalfest genom assistansbolaget och den här gången gick det inte att ordna med korttids så då får vi dela på oss. Att Göran skulle jobba och jag festa var ju givet och inget svårt val alls, det är ju jag som lägger schemat här hemma ;)

Närå, vi turas om när vi måste dela oss. Men oftast tycker Göran att han lika gärna kan vara hemma för han vet hur gärna jag vill roa mig. Så Göran gör andra saker, som att åka iväg med husbilen på minisemester då och då, t.ex.

Sedärja, jag lyckades få ihop ett inlägg iaf. Ha nu en skön helg!

♥ Kram ♥

Individuellt

Det blev inte många knop gjorda på ledigheten igår. Bara lite småfix, tvätt och sånt, annars mest slappa. Det går åt rätt håll med förkylningen iaf, och nu har jag nackspärr! Haha, alltid är det nåt, men är det inte värre saker så får man ju vara glad ändå :)

Jag har märkt att Spotify är ett otyg. Alltså, jag älskar ju att lyssna, men det gör att jag inte kan slita mig, och få nåt annat gjort om dagarna. Vi har ju nån pryl som man ska koppla in och kunna lyssna via stereon, men vi har inte haft tid att fixa det än. Så jag kan bara lyssna inne på kontoret, där högtalarna sitter… Eller så skyller jag bara på det för att slippa städa ;)

Bellan skriver lite i sin kommentar om hur olika våra barn är, tros att det finns så många likheter, och att det är tur vi känner våra barn. Jag tänkte spinna vidare lite på det, för det är så viktigt. Man kan aldrig ”bunta ihop” och tro att ”så här kan vi göra med alla som har autism” Man får aldrig glömma individen och jag skulle vilja påstå att det är ännu viktigare för personer med autism att man har ett individuellt tänk.

Samtidigt föredrar jag ju en verksamhet som är inriktad mot autism. För Sandras del är det nog ett krav, även om jag har mycket bra erfarenheter av korttids som inte har den inriktningen, men fungerar hur bra som helst ändå. Fast dom säger själva att det är ett pyssel att få det bra och det kan jag tänka mig. Dom är jätteduktiga där, måste jag säga.

Rätt pedagogik, förståelse, kunskap och tänk är viktigt och med det följer ju att tänka individuellt. När det gäller det som Bellan kommenterade igår, så är det ju mer vanligt att det är som för Bellans son som behöver förberedas noga och inte klarar plötsliga ändringar i schemat.

Sandra behöver ju också förberedas noga när det är saker hon vet ska ske. Annars blir hon orolig och skör. Men är det förändringar i det vanliga schemat, som att vi skulle till frissan igår, eller om vi ska resa bort eller så, då är det mycket lugnare att låta henne vara ovetande och ha sitt vanliga schema så länge det är möjligt.

Berättar vi sånt i förväg hinner hon stressa upp sig och risken är väldigt stor att hon sen inte klarar att göra det vi har tänkt göra. När hon var yngre blev hon stressjuk och däckade, men nu blir hon oftast ”bara” väldigt stressad och sen väldigt trött.

Om vi istället inte säger något alls, så är hon lugn hela vägen och blir bara glad när vi väl berättar. Då hinner hon, förhoppningsvis, inte bli stressad och orolig utan det fungerar hela vägen. Men hon tycker också att allt är roligt. Det spelar ingen roll vad vi ska göra, hon blir alltid väldigt glad när vi berättar en förändring.

Dom jobbar lite så i skolan med nu, för när tryggheten väl finns hos Sandra, så övergår det lätt i att bli tråkigt för henne. Hon vill göra samma sak ett tag, men sen krävs en förändring om hon inte ska tappa intresset.

Så på hennes skol-schema hemma har vi ett par tillfällen med ”jobba i bänken” och där gör dom spontana ”utflykter” ibland, beroende på Sandras mående för tillfället. Är hon skör blir det ”jobb i bänken” men är hon pigg och lugn så kan dom plocka in lite andra lagoma aktiviteter där.

Hur förbereder vi då förändringar vi har hemma? Ja, frissan igår har hon ju varit hos så många gånger, och vet hur det går till, så då räcker det med att vi går och tittar på förändringen på schemat.

Men är det nya saker, eller sånt som vi inte gör så ofta, gör jag ett seriesamtal åt henne. Alltså ritar vad vi ska göra som i en serie på ett papper, som hon sen kan ha med sig och följa vartefter. Eller så har vi ett litet schema i fickformat där vi kan sätta in hennes vanliga schemabilder när vi t.ex. ska göra en resa.

Ja, det var det om det. Tack Bellan för lite skrivinspiration, det behövde jag ;) Nu får ni alla ha en fin dag och skön helg!

♥ Kram ♥

Det går framåt

Ja, jag mår bättre och inatt kunde jag faktiskt sova riktigt bra. Men trött är jag ju, och hostar gör jag, så orken finns inte riktigt där än, att skriva så mycket. Inte läsa heller, om ni som har egna bloggar har saknat mina kommentarer. Har bara inte haft ork. Men det kommer väl :) Jag ringde och sa ifrån mig några vikariat den här veckan och det känns som ett bra val.

Nu tänkte jag iaf försöka få ihop ett litet inlägg ifall nån saknar mig. Sandra kom hem igår och var trött men okay. Hon hade längtat hem lite sista dagen men annars haft bra dagar i skolan och på korttids.

I eftermiddag ska hon till frissan så det blir lite ändringar i kvällsrutinerna när hon kommer hem, för att hinna allt som ska hinnas. Men hon vet förstås inget om det än och vi hoppas bara hon är lite piggare så det går smidigt.

Göran har ju jobbat i veckan och har jobb idag med, men kommer hem innan Sandra är hemma. Vi måste vara två om vi ska hinna med kvällsrutinerna idag.

Bellan undrar vart man hittar stugor med pool att hyra och vi brukar hitta dom på Novasol.

Det var allt för idag, men jag kommer nog igång snart.

Ha en skön dag!

♥ Kram ♥

Inte mycket att komma med

Det hände inget särskilt igår. Sandra kom iväg bra, Göran jobbade och jag slappade. Inatt la jag mig i Sandras rum tillslut, så åtminstone Göran fick sova medan jag hostade och hackade. Somnade väl vid halvtretiden sisådär och sen upp igen vid sju, men det blev iaf ett par timmars mer sömn än natten innan…

En katt på varje sida

Jag skjutsade Göran till jobbet för jag hade en massa ärenden och behövde bilen. Det blev en del affärer och handling och lite smått och gott, men nu är det klart och jag har egen slappartid tills det är dags att hämta Göran igen.

Vill man så går det...

Ja, sen ska vi väl käka lite och fortsätta att slappa. Så mycket mer händer inte här just nu så jag får önska er en fortsatt bra dag, helt enkelt.

(Fotona idag är från förra veckan då vi hyrde stugan)

♥ Kram ♥

Nu så...

Jag har varit rätt däckad den senaste veckan, men nu börjar det nog vända, äntligen. Det är ju bara vanliga sjukor och inget att gnälla över, men jag orkade just inte så mycket mer än att sova eller vila.

Ett par dagar innan lovet fick Göran syn på ett pool-hus som var ledigt till ett bra pris, så vi stuvade om i planeringen och bokade stugan.

Vi hade ju lite annat inplanerat under veckan, korttids, fritids, taxi, frissa och tandläkare. Tandläkaren hade både Göran och Sandra inbokat, men allt gick smidigt att ändra, utan större problem. Det är nämligen inte helt lätt att hitta lediga tider för sånt utöver skola, korttids och vardag.

Nåja. Ni som har följt min blogg vet att Sandra älskar att bada, men inte kan göra det särskilt ofta eftersom hon inte fixar när det är en massa folk. Och folk är det ju både på badstränder och i badhus nästan jämt. Så därför brukar vi försöka hyra ett pool-hus ibland, så vi har egen pool och kan bada så mycket vi bara orkar varje dag.

Sandra älskar det :) Och vi lägger ju inte pengar på andra utflykter och aktiviteter så som dom flesta familjer gör när barnen är lediga. Dessutom får man ju en hel del ersättning för utlägg som assistent vilket innebär Görans och min del betald.

Vi var lite småförkylda hela familjen men åkte iaf iväg på lördagen och Sandra var ganska pigg, trots allt. Hon funkade väldigt bra hela veckan, måste jag säga och det känns som en riktigt lyckad semestertripp för hennes del.

Men vi hann knappt installera oss förrän jag åkte på den där konstiga kräksjukan som jag brukar få då och då. Så jag var sängliggande dom första två dagarna. Precis när jag började må bättre blev det istället en rejäl förkylning, så nu hoppas vi bara att det inte är några nya baciller som tänker attackera Sandra också…

Göran och Sandra var lindrigt förkylda under veckan så Göran fick hålla ställningarna och hade ganska fullt upp, kan man säga. Sandra behöver ju stöttning mest hela tiden, och är man då själv, utan avlösning, så blir det inte precis någon rast eller ro. Dessutom var det ju matlagning, toabestyr, bad i poolen, lek, katt och passa upp på sjuk fru.

Första dagen fick han ta med sig Sandra på en lång biltur, vilket inte hon hade nånting emot, för hon älskar ju bilåkning. Vi hade glömt ”babysittern” eller vad dom nu heter, hemma och en sån måste vi ha så vi hör om/när Sandra vaknar på nätterna. Så det blev till att åka iväg och hitta en ny sån, innan det var dags att laga mat… Medan jag sov.

Andra dagen var det handling av mat, och det var ju inget som vi ville utsätta Sandra eller nån annan för, men jag orkade sitta uppe och se film med Sandra medan Göran åkte iväg en snabbis.

Eller ja… iaf… :)

ZZZZZZZZZZZZZ

På fredagen tänkte vi ta en liten prommis. Även om jag var ganska trött så var det ju skönt med lite luft. Men vi hann inte så värst långt innan det kom två större hundar springande rakt mot Sandra. Hon är egentligen inte direkt hundrädd, utan blir rädd för allt som kommer för fort emot henne. Ja, hon blev helt hysterisk och gallskrek, varpå den ena hunden tyckte att hon var jättespännande och började hoppa upp på henne.

Hon blev ju inte direkt lugnare av det, som ni förstår. Göran och jag blev arga och skrek efter hundägarna men fick inget svar. Då stegade Göran in på tomten därifrån hundarna hade kommit, och hundarna skuttade glatt efter. Där öppnade en man dörren i morgonrock och fick sig en utskällning! Men det var inte hans hundar…

Göran bad om ursäkt och kom tillbaks, fortfarande med hundarna lika glatt skuttande runt sig, och Sandra blev panikslagen och började gallskrika igen och den ena hunden började hoppa och ville leka. Ja, jösses, vilken cirkus. Stackars Sandra!

Vi vände och gick tillbaka till stugan, och hundarna följde med! Vi fick skynda oss in och stänga dörren så dom inte smet in. Sune gömde sig på övervåningen och hundarna sprang runt och lekte på tomten i flera timmar!

Jag ringde polisen och gjorde en anmälan iaf och hoppas att dom kom tillrätta sen. Framförallt hoppas jag att det fanns en orsak till att dom var lösa, och att det inte berodde på slarviga hundägare…

Sandra lugnade sig iaf tillslut och vi förklarade att hundarna bara tyckte väldigt mycket om henne. Men hon pratar fortfarande mycket om det.

I lördags åkte vi hem och väl hemma bröt min förkylning ut ordentligt, jag som trodde det inte kunde bli värre… Så jag har inte orkat mer än det nödvändigaste. Ja, vilat alltså… Men idag mår jag bättre än igår, så nu har det nog vänt. Och vi hoppas att Sandra ska slippa bacillerna. Det är korttids för hennes del och Göran ska jobba i veckan så han vill ju inte heller bli sjuk, om han får välja.

Jag ska ta det lugnt idag och hoppas förbättringen fortsätter så jag är pigg igen till slutet av veckan ifall jag ska jobba då. Ha en skön måndag, ni som kikar in här :)

♥ Kram ♥

Snart så...

Ska bara kurera mig först, så kommer ett inlägg inom kort.

♥ Kram ♥