torsdag 23 januari 2020

När det fastnar


För nåt halvår sen gick fodralet till Sandras älskade skola-film sönder, så jag bytte ut det mot ett helt. Samma DVD och samma omslag, bara nytt (helt) fodral.

Sandra såg det och jag sa att jag slänger det trasiga och nu är fodralet helt. Hon brukar vara lugn med att trasiga saker slängs. Men skola-filmen var verkligen en favvo, och trots att allt var sig likt med den i övrigt så blev det en väldig oro kring det där.

Sandra pratade om det flera gånger varje dag och tjatade om att gå igenom soptunnan. Hon såg när sopbilen kom och jag sa att filmen åkte till soptippen, men oron fanns kvar i flera veckor.

Strax innan jul gick själva filmen sönder (den var väldigt väl-använd vid det laget) och vi tänkte, hur ska det här gå nu då…

Det blev förstås lite oro, och samma frågor om vart filmen tog vägen. Men det gick förvånansvärt bra trots allt, och Sandra släppte det ganska fort. Det var väl en hjälp att hon fick nya filmer som hon gillade, till jul och nyår.

Häromdagen följde hon med till tippen med en massa skräp som skulle slängas där. När Göran hade sorterat klart allt ville Sandra gå ut och titta i alla containrar för att se vart hennes film låg. Ja, vad svarar man på det?

Att svara på Sandras nivå, väldigt enkelt, när det inte är så enkelt att hon förstår, det är en utmaning. Vi hoppas att det räckte med att filmen inte finns längre. Det återstår att se.

Vi är ändå tacksamma att Sandra inte är så känslig som vissa med autism kan vara, när det gäller förändringar. Hon är väldigt rutinbunden, men jag menar andra saker som förändras och som kan ställa till väldiga problem för en del.

Tänk bara alla förpackningar som byter utseende bara för att det ska förnyas. Mediciner som ändrar form. Flingpaket som får en annan färg. Osv, osv. Jag vet föräldrar som sparar den gamla förpackningen för att barnet inte ska sluta äta, t.ex. Tackolov reagerar inte Sandra på sånt. Inte så det är något större problem iallafall, om vi berättar för henne om ändringen så hon förstår att det är som det är.
.

Inga kommentarer: