Först tack
till Annika för kommentaren. Vad roligt att du fortfarande läser, trots att min
ork inte funnits/finns. Jag börjar få tillbaks lite energi och glädje igen, men
kommer inte uppdatera här varje dag, som tidigare. Jag ställer inga krav på mig
själv när det gäller bloggen, utan skriver när jag har nåt att skriva om. Det
är mycket svårare att få till något läsbart fortfarande, men har jag något att
berätta så går det lite lättare. Jag som aldrig haft problem med det förut,
utan tvärtom så har det gått av sig själv när jag väl börjat skriva.
Så svar på
din fråga, visst var det en gris som fick följa med på premiärturen med
rollatorn 😊
Rollatorn
ja, det var en riktig hit. Sandra tycker det är jättekul, och har fått en hel
del motion med den. Vi får påminna oss om att inte köra på för mycket, men vi
är förstås glada över att hon är positiv, och vill. Det hade varit svårare om
det varit tvärtom. Att skynda långsamt är bäst, och håller längst.
Ett par lite
längre promenader med ärenden har det blivit än så länge. Vi har ju turen att
ha nära till allt och bor på en liten ort med lite folk. Iallafall om vi väljer
våra tillfällen att gå iväg på. Hon har bl.a. varit på Apoteket och fått köra
hem lite grejor därifrån. Så en tur till återvinningen för att slänga lite av
hennes klipp-rester. Hon har också varit utanför tomten och plockat pinnar.
Det är sån
skillnad på hur hon klarar att röra sig, om det hon gör är tillräckligt roligt
och motiverande. Är det inte det så kan hon i princip inte gå alls. Är det
roliga och anpassade uppdrag så har man ett sjå att hinna med henne, faktiskt.
Välbehövlig motion för fler av oss än Sandra 😅
Hemma på
tomten (där vi är dom flesta dagarna, för att det inte ska bli för mycket
intryck) finns det också små uppdrag att göra. Det kan vara att hon får en burk
och kör runt huset för att plocka blommor i den, eller köra en soppåse till
soptunnan. Eller, som här, hämta post. (Göran är med strax bakom henne).
Det är, som
sagt, väldigt lätt att köra på för mycket med Sandra, och det leder bara till
bakslag. Hon tycker oftast att allt är kul (iallafall om det är nytt, spännande
och anpassat) och då vill hon mer än hon klarar och orkar. Det är alltid vi
runt henne som måste hålla rätt balans på allt. Och det är bättre att ta det
lite lugnare än tvärtom.
Men det är
inte så lätt att hålla en lagom nivå alla gånger. Det krävs ju engagemang och
fantasi från oss som ska anpassa rätt. Blir det för lite variation, eller för
lätta uppdrag så tröttnar hon. Blir det för svårt tröttnar hon förstås också
och varierar vi för mycket så blir hon för trött. Så det gäller att variera det
enkla i all oändlighet…
Det kan
också verka som hon vill saker, eller tycker det är roligt med vissa
aktiviteter som egentligen stressar henne. Man måste känna henne väl för att
kunna skilja på det, och läsa av henne rätt.
Det krävs en
hel del fantasi för att aktivera damen lagom. Göran brukar vara påhittig och är
duktig på att sysselsätta Sandra. Hon får ofta hjälpa honom att köra grejor på
tomten, och behöver inga grejor köras så brukar han skapa dom behoven.
Nu har hon
iallafall fått lite styrka i benen, vilket var vårt första mål. Då är det ju
lättare att ta sig iväg på lite längre promenader, och veta att hon orkar gå
hem igen. Bara vi väljer vägar och tider med minst risk att möta en massa folk
eller andra störningsmoment.
Men igår däckade hon, trots vår försiktighet. Vi tror dock inte det blir trött-sjuka, utan bara
väldigt trött. Vi fick planera om lördagens rutiner en del, så dom skulle hinnas
med innan orken var helt slut. Det var en mycket blek tjej som fick nattas ett
par timmar tidigare. Så idag blir det förmodligen en lugn ”återhämtningsdag” (Eller, troligtvis en "för trött för att vara vaken och för pigg för att sova-dag" med grinigt humör). Men sen har vi nya planer och uppdrag med rollatorn redo igen.
.
1 kommentar:
Så bra att rollatorn blev så positiv för Sandra.
Med rätt anpassning som du skriver, kommer hennes ben att stärkas och konditionen bli bättre o bättre. Hoppas nu hon tog sig igenom dagen idag, det är inte bara Sandra som är trött... här är en till, frisk luft, värme o sol tar på krafterna. Stor saknarkram till er alla ❤️
Skicka en kommentar