Vem i hela
världen ska hjälpa oss? Min kunskap räcker inte och jag tycker jag försöker
tala om det hela tiden. Men det finns ingen där, som kan handleda och stötta
mig, eller ens visa hur vi ska kunna hjälpa Sandra på bästa sätt. Jag saknar
lärarna i skola nr 2 så otroligt mycket. Dom förstod svårigheterna och hade
lösningarna. Jag känner mig så ensam utan det stödet. Vi har inte kunskaperna
som krävs. Vi håller oss bara flytande.
Sandra
reagerar ju när det inte är rätt anpassat. Det kan man vara säker på. Tids nog
kommer en reaktion, oftast efter ca 3 månader, beroende på hur mycket Göran och
jag försöker hålla henne flytande… Utan oss, och utan rätt anpassning alls, går
det troligtvis mycket fortare. Om det inte är rätt kunskaper runt henne, för då
behövs inte vi.
Nu har vi
iallafall en tjej som är mycket skör. Jätteglad mellan varven, men klarar inte
så mycket. Nära till låsningar, gnäll och utbrott vid minsta ”felsteg” och vi
som känner henne allra bäst kan undvika dom flesta felstegen relativt bra än så
länge. Men hon klarar inte några andra personer som gör på något annat sätt än
vårt inkörda vanliga. När hon mår bra, och allt i övrigt är anpassat, då klarar
hon det. Men inte nu.
Vi hade
behövt bra mycket mer stöd och handledning redan från början. Mycket mer än vad
ett assistansbolag kan erbjuda. Ja, det antar jag, eftersom vi bytte till ett
assistansbolag som verkligen satsar på handledning och stöd, och det ändå inte
räcker…
Men, jag får
försöka släppa den sorgen nu, och koncentrera mig på vårt nya mål. Det blir nog
bra med tiden… Nu har jag kontaktat vår LSS-handläggare och ansökt om anpassat
boende. Ja, det är väl gruppbostad det heter, men med mer betoning på bostad än
grupp då, om det ska vara anpassat. Sandra är ju så social att det inte skadar
med lite ”grupp” så länge det är på hennes villkor. Största risken för hennes
del är nog att hon blir isolerad, och det är inte rätt väg att gå. Hon behöver
en ordentligt anpassad verksamhet, hela tiden.
Vi har också
bett om en Individuell Plan och det ska ju bli intressant. Sist blev det ju
inte mycket med den planen, men sen dess har vi en ny handläggare och
förhoppningsvis kan han det där bättre än den förra. Det är ju liksom hans jobb
att kunna det.
I den planen har jag iallafall tänkt ta med att det krävs en ordentlig utredning av Sandras behov
innan man kan börja leta anpassat boende. Ja, sen får vi se vad som händer.
.
1 kommentar:
Håller tummarna som vanligt, någon gång bör det ju hända något positivt som är beständigt och känns bra för alla... kan man tycka❤️ Bamsekram ❤️
Skicka en kommentar