Det är skört
och oroligt för Sandra nu och vi har fullt sjå att hitta balansen mellan
aktivitet och ork. Damen behöver sysselsättas mest hela tiden, och det kräver ju engagemang mest hela tiden... Men det kräver också en noga planering och bra
förberedelser i allt vi ska göra om Sandra ska få energi av det, istället för
att bara bli trött och spåra ur. Vi har många låsningar och utbrott, men just i
aktiviteterna (om vi förberett ordentligt) funkar allt bra.
Men att
aktivera varje minut, varje dag, är krävande och det orkar vi inte. Så vi
försöker hålla det på en nivå som ska lugna Sandra utan att vi kör slut på oss
helt. Det går sådär.
Vi försöker
filma lite när vi hinner och lyckades två gånger där vi fick med både
låsningar, utbrott och byte av assistans för att låsa upp och lugna. Hade blivit
jättebra om jag inte råkat komma åt nåt som gjorde att det inte blev nån film. Typiskt! 😡
Låsningar
och utbrott lär det ju bli fler gånger så vi fortsätter väl att försöka hinna
filma mitt i röran. Sandra mår inte så bra just nu, så vi hanterar flera
utbrott dagligen och det känns lite hopplöst faktiskt. Men vi ska få handledning
och hoppas väl att det ska vända så småningom. Eller, det kommer det ju att
göra, så klart. Fast det blir nog en tuff period då vi ska ha inskolningar av
nya assistenter också, vilket tar ännu mer på Sandras energi. Och min.
Nästan alla
förflyttningar och brytningar är extra svåra nu, och leder väldigt ofta till
låsningar och utbrott. Det är lugnast om man sitter och leker med Sandra precis hela
dagarna, men det funkar ju inte. Dessutom blir hon inte piggare av det, tvärtom
då hon behöver variation och blir trött av att vara uttråkad.
Det här
skulle man inte klara utan dubbelbemanning. Nån enstaka dag funkar det i
nödfall, men ska Sandra må bra, och ska man orka göra ett bra jobb, så måste
man vara två. Det oroar faktiskt.
.
1 kommentar:
Skickar in ett gäng saknarkramar! ❤️❤️
//Bellan
Skicka en kommentar