fredag 27 juni 2014

Humörtoppar, framtidsutsikter och glömda svar

Förlåt, jag glömde svara på en fråga i inlägget häromdagen, så jag börjar där nu. Ulrika undrar hur det är med Sandras sömn. Vi har inte superkoll på hur mycket hon egentligen sover, men oftast tillräckligt. Hon har inte ett jättestort sömnbehov om man räknar antal timmar hon sover, men hon behöver sina fasta tider för att orka. Och hon behöver framförallt några timmar att varva ner på innan hon somnar.

Vi vet att hon är vaken ett par timmar varje natt. Oftast somnar hon mellan 22-24, sover ett par timmar och är vaken ett par timmar, sen somnar hon om igen för att vakna runt sextiden, för det mesta. Tror vi iallafall, för det är ungefär så vi hör henne i ”änglavakten” och vi behöver för det mesta inte gå in till henne. Vi är dock alltid redo för ibland behöver vi rycka in snabbt.

Tröttheten hon har nu beror inte på sovtiderna utan på anpassning och intryck. Hon är liksom inte ”sov-trött” eller hur man nu ska förklara det. Däremot kan hon ibland ”sova ikapp sig” när hon blir riktigt utmattad.

Så här mysigt kan man ha på DV/korttids en riktig "må-bra-dag" J

När damen kom hem i onsdags började vi med ett stort utbrott. Hon är ju inte riktigt stabil just nu, och det svänger fort mellan humören. Det blev en skör onsdagskväll, men gårdagen blev en mycket bra dag. Solstrålandet fortsatte i morse, och för första gången på över en vecka så klarade Sandra att gå ner för trappan själv igen. Skönt det!

Hon längtade förstås jättemycket efter Jane och deras lilla ”en fredag i månaden-utflykt” J

Igår var ju Sandra ledig och jag var på möte med Jane på assistansbolaget. Vi försökte slå våra trötta (!) och kloka (?) huvuden ihop och kom faktiskt fram till en hel del långsiktiga lösningar. Det är riktigt kämpigt för oss alla nu, men vi stöttar varandra och ser ljust på framtiden. Det kommer bli bra. Tids nog.

Vilka lösningar vi spånade på är förtidigt att skriva om, känner jag. Det är så mycket om och men först som vi måste kolla upp. Men, det är bara att sätta igång, för det lär ta sin tid med allt. Boende, Daglig verksamhet, korttids, assistenter, kommunbyte, övergångsperioder, kontakter hit och dit, läkarintyg, anpassningar osv… Ja, som sagt, det är bara att kavla upp ärmarna och börja i rätt ände (?)

Det är allt tur att vi har en hel massa energi ;)


Jag önskar er en fin helg!

.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Skönt att höra att Sandra är piggare just nu, hoppas solstrålehumöret håller i sig så det blir en lite lugnare period för er, det kan ni behöva <3

Va bra att ni kan slå era kloka, om än trötta, huvuden ihop, jag tror säkert det kommer att bli bra i slutänden, det brukar det ju bli av nån anledning .. =)

Kram Patricia
Har glömt mitt lösenord till Google, därför jag är anonym .. :P

Tina sa...

Puh...ja er sysselsättning verkar räddad ett tag....men en dejt måste vi klämma in snart <3 kramar i massor

Anonym sa...

Tänker man som jag på "trött-sjuka" som "för mycket stress" - då blir det begripligt både med hennes reaktioner och trötthet.
Har ni en kamera med monitor så ni kan se vad som händer på natten så ni slipper störa i onödan ifall ni vaknar av något ljud?
Här hade vi i början en s k "babyvakt" innan vi bytte till kamera,försökte få det som hjälpmedel (iom epilepsi = dubbelt behov av övervakning) men lyckades inte i detta landsting så assistansbolaget köpte in den istället (alla andra typer av epilepsilarm som kostar exakt samma summa men inte fungerar lika bra kunde Hanna få..byråkrati eller va!?).
För Hanna har iaf flytten hemifrån varit största omställningen och därför är jag glad att jag tänkte på att hon skulle få göra det så fort som möjligt för att hinna med att anpassa sig innan jag blir så gammal att jag inte orkar/kan hjälpa till (närmar mig 60).
Bara en sån sak som att flera olika assistenter kommer på natten/morgonen har tagit tid att
få till bra rutiner för men det har varit mycket jobbigt med nätter och sömn bra länge (mycket mer än innan hon flyttade).
Vi jobbar med "lådor" och nu fungerar "nattlådan" med saker hon använder när hon ska lägga sig (nattlinne,sagobok mm)tillsammans med medicin och schemabilder som signal för att det är dags att lägga sig.
Både i skolan tidigare (träningsskolan särskolan) användes mest bilder men sällan föremål och jag vet nu att föremål är bäst (tydligast) för Hannas nivå även om hon förstår sig på bilder också.
Just nu har Hanna fyra lådor som är tänkta att dela in dagen för henne,med olika saker i som ska användas vid olika tider (efter frukost,efter lunch,kväll och vid läggdags).
Plastlådor i olika färger med saker knutna till situationen är kanon och kanske något för Sandra också?Jag ser iaf på Hanna att hon gillar lådorna väldigt,hon är trygg med dem eftersom det blir tydligt på alla vis.
Oj,nu skrev jag en massa igen..
Hoppas ni har det bra!
Annette

Anonym sa...

Om man inte har nåt att göra så ser man till det?
Alltid dyker det upp nåt nytt, när man tror att man är i hamn.

Helt underbar bild på Sandra <3
KRAM!