När Sandra
kom hem igår blev det utbrott igen. Vad det beror på vet vi inte än, men vi gör
allt för att ta reda på det. Det kan vara nåt som jag gör ”fel” när jag hämtar
henne vid bilen, eller nåt som tröttar henne under veckan så hon inte orkar
hålla ihop när hon väl kommer hem. Eller båda delarna, för ju tröttare desto
skörare, förstås. Att hitta en orsak när man inte vet vart man ska leta är inte
det lättaste, men vi kan ju inte göra mer än att fortsätta letandet.
Gårdagens
utflykt var iallafall lyckad på alla sätt och vis, även om tröttheten låg på
lur i form av skörare humör och lättare låsningar. Jane och Sandra hade en
mysig och lagom dag, och damen var säkert nöjd även om hon inte just visade den
sidan när hon kom hem.
Lite
senare skymtade vi det goda humöret lite och då pratade hon om utflykt,
picknick och att hon hade kastat stenar i vattnet, vilket hon älskar att göra.
Nu tar vi helgen och då är det Sandras tur att återhämta sig inför kommande
vecka. Det är tur att vi har varsin helg på samma vecka i den här familjen ;)
Annette
undrar om vi har kameraövervakning på nätterna. Nej, det räcker med
”änglavakten” (babyvakt) där vi hör henne. Vi känner igen alla ljud och vet när
vi måste gå in och när vi gör bäst i att låta bli. Sandras små suckar ger mer
info om henne än det vi kan se i en monitor.
Enda
stället vi har kameraövervakning på är i badet, för att vi måste se henne när
hon badar, ifall hon får en kramp, eller svimmar (vilket har hänt). Är det andra åtgärder så hör vi det på
hennes olika ljud och tonlägen.
Tack för
att du berättar om hur ni gör, det är alltid roligt med lite olika synvinklar
på saker och ting. Idén med lådor låter intressant. Det finns så många olika
anpassningar och hittar man bara rätt så blir det oftast bra. Sandra har ett
väldigt välutvecklat schema som just nu fungerar bäst för henne. Men allt är ju
utvecklingsbart efter behov som dyker upp.
Hur
hemifrånflytten kommer gå vet vi inte, men vi har en massa olika strategier i
våra huvuden. Sen får vi säkert göra om en hel del längs vägen. Största
problemet först och främst, är att hitta nånstans där hon klarar av att bo. Både psykiskt och
ekonomiskt. Just nu känns det som en omöjlighet, faktiskt.
Hade jag
en förmögenhet och en massa kunskaper så skulle jag starta ett boende som är
individanpassat, med möjlighet till anpassad Daglig verksamhet för dom som
behöver det. Och assistenter till dom som behöver det. Ett sånt boende skulle
Sandra behöva och det finns ju inte vad jag vet. Inte häromkring iallafall.
Det är inte
lätt alla gånger att bara vara förälder. Det är så mycket annat man borde
kunna, som jag faktiskt inte kan. När man inte ens vet vem man ska fråga, och
dom man frågar inte heller vet…. Men en sak i taget så hittar vi kanske rätt
tillslut (?)
Jag önskar
er en skön helg, vad ni än ska göra.
.
1 kommentar:
Jaa du, det där letandet...som att försöka hitta en nål i en höstack. Tänk om de kunde berätta själva, men jag är inte säker på att de vet själva vad som stör dem.
Fint att Jane och Sandra har så mysigt tillsammans även om det tröttar. Hoppas ni får en fin helg, både nu och efter helgen.
Kram <3
Skicka en kommentar