fredag 7 december 2012

Tema - Traditioner - En perfekt jul

När Sandra var liten, innan vi visste det vi har lärt oss sen dess… då firade vi jul som ”man ska” fira jul. Vi hade paket under granen, tomte och adventskalender och vi träffade släkten. Precis som man förväntas göra.

Julafton när Sandra var liten
 
Och det gick ju bra dom första åren, men ganska snart kom problemen. Ju mer medveten Sandra blev, desto jobbigare jul hade vi. Tillslut blev det en julafton med utbrott i stort sett från morgon till kväll, ungefär samtidigt som vi började lära oss mer om autism och anpassning.

Vi skalade av och tog bort, tills nästan ingen jul alls blev kvar, förutom själva julafton, men på vårt eget vis. T.o.m. finkläder stressar Sandra fast hon gillar det.

Foto från Liseberg förra året
 
Så vi firar själva, bara familjen. Ja, släkten (den lilla vi hade) gav ju upp oss, så dom försvann i den vevan när vi var tvungna att anpassa oss efter Sandras mående och inte kunde träffa alla på deras villkor längre. Dom har det bättre utan oss, med tindrande barnaögon och släktmiddag. Jag saknar det inte (vi har inget val) men tycker det är sorgligt att Sandra inte betyder mer för dom ens på hennes födelsedag.

När man inte kan tänka utanför ramarna, utan måste fira jul och födelsedagar på rätt dag, med alla samtidigt, och när man inte har förmågan att fråga oss hur vi kan göra istället, ja då blir det liksom ingenting med nånting. Det är väl smällar man får ta när man måste anpassa sitt liv. Men jag ångrar det inte, för Sandra mår bra och det är det enda som betyder nåt.

Själva julafton för oss då. Göran och jag gör upp en noga planerad plan, med några reservplaner. Sen ett detaljerat schema så Sandra vet hur dagen ser ut, och i vilken ordning vi gör vad. På julafton måste vi se till att det inte blir nån dötid och vi följer schemat med varje sekund planerad. Då brukar det funka utan större utbrott och sen är vi jättetrötta, men nöjda, när dagen är slut.

 
Grunden på schemat brukar vi försöka hålla ungefär lika som andra dagar, så det inte blir fel med mat- och sovtider, för det är känsliga grejor och ingenting man ändrar på för nöjes skull. Det skulle kunna förstöra ork och humör fullständigt på en redan orolig dag.

I år är planen att Sandra ska få slå in Görans och mina paket helgen före jul, eftersom vi troligtvis har satt upp vilken dag julafton är vid det laget. Nåt år har hon slagit in dom på julaftonens förmiddag, men det stressar henne att ha för mycket också, det gäller att hitta lagom… Så reservplanerna är viktiga, för man vet ju aldrig allt i förväg.

Foto från Liseberg förra året
 
Om det nu blir julklappsinslagning innan julafton så blir det toa- och badrutiner på julaftonens förmiddag. Reservplanen är att skippa toa och bad, ifall tröttheten hinner ta över och ifall vi måste göra nåt annat istället.

Men om plan 1 fungerar så kommer det att bli lagom att sätta igång med förberedelser av julmaten efter badet, och det brukar Sandra kunna hjälpa till en hel del med, eftersom det är mycket ”lägga upp” och ”ställa fram” (man får inte vara så noga med resultatet bara ;))

Julafton förra året
 
Efter maten tar vi fram paketen från garderoben och medan Göran och jag får undan disken så har Sandra lite pyssel med att lägga fram alla paket på golvet. Om hon bara är sysselsatt med saker hon gillar, och det inte blir nån dötid eller nåt ”vänta” för henne så brukar det gå bra, dvs utan utbrott.

Julafton förra året
 
Ja, sen får Sandra dela ut klapparna, med hjälp av bilder, och sen har hon ju att göra en stund :) Efter det brukar luften gå ur oss, för vår julafton är kanske inte så lång, men väldigt intensiv. När dom flesta andra sätter på tv:n för att titta på Kalle Anka, med både julmat och klappar kvar, då har vi redan julat klart.

Att titta på Kalle Anka, äta en låååång middag och sen vänta på tomten, det finns inte ens i vår fantasi längre, men vår egna jul är jättemysig. Om vi lyckas hela vägen med ”lagom” och hinner jula klart innan tröttheten kommer. Om vi slipper dötid och utbrott, då har vi haft en perfekt jul :)

Sune passar klapparna
förra årets julafton
 
Övriga inlägg från ”Neurobloggarna” i temat traditioner hittar ni genom att klicka på nån av länkarna med pennorna (Facebook/Twitter) i högermarginalen. Sprid gärna sidorna så fler får möjlighet att läsa intressanta bloggar :)

♥ Kram ♥

2 kommentarer:

Bellan sa...

Ni är sååå duktiga och vi andra lär oss så mycket av erat liv!

Hoppas den närmaste tiden flyter på bra för er och att ni slipper större utbrott och trötthet som stör.

Kramar om och önskar en finfin lördag ♥
//Bellan

Anonym sa...

Lite tårar rinner här nu kan jag säga. Det där om släkten och att dom inte förstår vad som behövs när man har ett barn med autism. Det gör så himla ont. Och att man inte är värd mer. Att det alltid är hon som ska anpassa sig till dom och annars är vi dumma liksom. Bortskämd, ouppfostrad eller så går det sååååå bra, och dom har ingen aning om hur jobbigt det är efteråt när all ansträngd energi är slut.
Jag skulle lika gärna kunna slippa jul och alla andra högtider och jag tror bägge ungarna skulle hålla med mig.
Synd bara att vi inte tog mod till oss från början, för nu har även G byggt upp sin syn på hur en jul ska vara även om hon egentligen inte orkar med det.

Många kramar och jag håller med Bellan om att ni är så duktiga. Jag beundrar er så mycket. <3