måndag 17 december 2012

Tema - Medicinering - Åsikter

Åsikter är lätt att ha innan man har upplevt det man har åsikter om. Det vet jag ju själv, innan jag fick barn… Då visste jag ju precis vad jag skulle tillåta och inte och ”Det är väl bara att…” Men man lär så länge man lever.

Jag har fortfarande åsikter ibland, som jag får ändra på när jag har tagit reda på fakta. Det handlar ju oftast om missförstånd, och jag brukar försöka tänka lite ödmjukare nu. Jag försöker påminna mig om att det alltid finns en orsak, även om man inte förstår den eller håller med.

 
Den här veckan har ”Neurobloggarna” tema om medicinering och det är ett ämne där det finns många åsikter hos allmänheten. Jag brukar undvika såna forum för man blir lite mörkrädd när man inser hur många som faktiskt har åsikter om saker dom inte har en aning om.

Man kan aldrig veta vad som är bäst för någon annan förrän man har tagit reda på bakgrunderna. Och när man läser kommentarer i olika forum, från människor som hävdar att npf-diagnoser är ett påhitt för att föräldrar ska kunna skylla på nåt när dom misslyckats med uppfostringen, eller att föräldrar till barn med adhd drogar sina barn för att slippa sätta gränser, ja… då blir man mörkrädd.

 
Vad gäller mediciner är jag inte tillräckligt insatt för att komma med fakta, men jag vet att det inte handlar om droger och jag vet att dom som medicineras behöver det för att öht stå ut med sin vardag. Och jag vet med bestämdhet att npf-diagnoser existerar!

Jag vet inte hur det är att ha adhd, men jag kan ju försöka föreställa mig att aldrig någonsin få ro i tankar och själ och inte kunna sålla eller bromsa utan bara snurra vidare trots att man är utmattad och bara vill ha lite lugn för en stund.

Alla har vi varit stressade i perioder, men att alltid speeda fram i 180 och aldrig kunna vila tankarna, det är helt omöjligt att förstå. Så att det finns medicin som hjälper en att kunna tänka i lite normal hastighet, utan att alla intryck bombarderar en samtidigt, det tycker jag är toppen.

Fakta om mediciner och medicinering hittar ni säkert i nån av dom andra inläggen på Facebook eller Twitter under veckan, för det finns fina bloggare med egna erfarenheter som vet på riktigt hur det är. Hjälp oss gärna att dela inläggen och "gilla-sidan" på fb, för att sprida information och få bort fördomarna.

 
Fler citat och bilder finns på Amatöfotografen, välkomna in och gilla. Vill ni läsa dagens vanliga inlägg så är det bara att scrolla ner.

♥ Kram ♥

4 kommentarer:

Patricia sa...

Ja du Nina, du är klok som en tok .. =)

Visst är det lätt att dömma, det gör jag med ibland och får påminna mig om att tänka längre än näsan räcker, men oj va jag har fått omvärdera mina tankar sen sonen fick ADHD .. och även efter att jag började jobba med min egna personliga utveckling.

Och jag kan skriva under på att nPf-diagnoser inte är ett påhitt, sen får andra tro vad de vill.
Och nog är jag tacksam att det finns mediciner, det gör att min unge (ja ja han är vuxen men kommer alltid vara min unge, hi hi) kan ha en chans att klara av den yrkesutbildning han nu går. Vilken skillnad, när han efter ett par månader på utbildningen utan medicin, insåg att han var tvungen att använda den igen. På en natt skedde en enorm förändring och jag är så glad att han ville ge medicinen en chans igen .. =)

Du gör ett enormt fint arbete med alla dina kloka ord, tankar och idéer som du framför här och lite överallt.

Och sista bilden med nyckelpigan är ju underbar och med den klockrena texten .. <3

Kram kram
Patricia

Anonym sa...

får ingen medecin mot min adhd. eller om det är bipolär eller bordeline. något mer än autism är det. det löser vi med en grogg med sprit och lime. då blir kroppen så mjuk och len. och man blir lugn, får ju inte ut några benzo längre och då självmedecinerar jag.

Johannes mamma sa...

Jag skulle kunna skriva en bok om hur det är att leva med en son som har autism med ADHD problematik.
Hade han inte haft sin medicin tror jag han och vi med för den delen skulle gå under.
Att han dessutom har fler diagnoser underlättar inte för honom.
Dels gör autismen att man själv hela tiden måste ligga helst 2-3 steg före. Sen ADHD:n som gör att HAN alltid ligger 2-3 tankar före en själv.
Det måste vara otroligt frustrerande att aldrig kunna samla sina tankar. Att alltid vara på väg...
Jag är helt slut efter en hel dag tillsammans med honom och vad ska han inte själv vara. Men han visar sällan några trötthetstecken.
Vi har rätt roligt åt att han i stort sett aldrig gäspar. Att han sen har sömnproblem också ja, det spelar inte så stor roll.

Anonym sa...

Ja, man blir mörkrädd när vissa "förståsigpåare" sätter igång och predikar. Får någon medicin för sina "problem" är det ju för att den personen ska, överhuvudtaget orka med sig själv. Med medicin kan personen även uppleva världen runtomkring utan att gå sönder mentalt. En tjej jag känner beskrev det som att hon hade bomull i huvudet när hon inte fick medicin, tankarna kom liksom inte fram och det var svårt att få ihop allt.
Ibland behöver man ta ett steg tillbaka innan man kommer med en kommentar som man inte har en susning om.
Kram på dig Nina
/Plicka