Lite fler flygande svar

Lite flygande foton hittade jag också :)

Men först lite vardag. Igår var Sandra inte lika trött som hon har varit sen influensan. Men så slutar hon lite tidigare på fredagar också, och det var kanske skönt för henne, för visst märks det att hon inte är tipptopp än.

Jag fick en ledig slappardag och Göran fixade i husbilen. Det var lite mer jobb än han först trodde med den, men jag är inte bekymrad för han är duktig på att fixa så det blir nog bra när han är klar.

Det börjar ju snart bli lite säsong för övernattningar när vi är lediga. Vi har en del ärenden framöver och då skulle det passa bra att ta husbilen på samma gång. Vi får väl se om han hinner få den klar, och om vädret är trevligt när det blir dags.

Så mycket mer har inte hänt här, men tack vare att ni är så duktiga med frågor så blir det lite att skriva idag med, så det tackar jag för :)

Therese undrar om det inte finns nåt rum man kan boka för att slippa folksamlingarna på flygplatser.

Kollar schemat

Jag vet faktiskt inte. Det finns ju vip-rum om man är rik ;) Men för funktionshindrade med vanlig/dålig ekonomi vet jag faktiskt inte. Det borde ju vara en självklarhet eftersom det enligt lag ska finnas handikappanpassning, men det är ju mest ramper och handikapptoaletter dom tänker på när dom handikappanpassar. Vår grupp och deras behov av anpassning glöms nästan alltid bort…

Jag tycker ni ska ringa och fråga. Det är bra om vi påpekar behoven för annars lär det aldrig bli förändringar.

Lite musik

Bellan undrar hur det funkar för mig att koppla av efter en dags jobb, om det inte är så att Sandra ropar och så. Jo, det är klart, helt kopplar man ju aldrig av när man är hemma, även om det står ”Göran” på schemat. Så klart finns jag ju här som mamma och även som assistent om det är så att situationen kräver det.

Det är väl därför jag inte skulle orka jobba heltid trots att vi bestämmer att Göran tar över assistansen. För det kan aldrig bli helt ledigt när jag kommer hem om Sandra är hemma. Det är en enorm skillnad på att komma hem och verkligen vara ledig…

Som för alla föräldrar som jobbar heltid, tänker ni kanske då.. Fast det är ju skillnad eftersom jag faktiskt jobbar som assistent också, och det skulle jag ju aldrig göra om det inte var skillnad… Jag menar, Sandra skulle aldrig få assistanstimmar om det inte krävdes mer av oss än vad det krävs av ”vanliga föräldrar” i ”vanliga familjer”

Rita en stund

Bellan skrev också om att välja plats i planet, att dom valde att sitta längst fram för att det inte skulle finnas orosmoment framför. Så gjorde vi också tills vi kom på att det är längst fram alla småbarn hamnar… Annars är längst fram att föredra, men vi måste välja bort det eftersom det inte funkar om det är en massa barn runt Sandra.

Gosedjuret tröstar när öronen värker

Vi har flugit många gånger innan vi lärde oss vad som passar Sandra bäst, så det har hänt att dom framför har skällt ut oss för att Sandra inte kunde sitta still med benen utan sparkade på sätet framför hela tiden (och alla med npf-barn vet att det inte hjälper att säga till dom att sitta still, snarare tvärtom) och när hon blev tillsagt, eller fick ett utbrott, slängde hon sig bakåt så killen bakom henne höll på att få sin mat i knäet…

Det var ju en parentes, men vi har lärt oss nåt på varje flygresa och förbättrar hela tiden. Övning ger färdighet :) Nu är ju Sandra så lång så nu sparkar hon inte längre, utan har fötterna i golvet. Men när hon var liten kom vi på att det var bättre att hon satt med benen under sig på sätet när vi flög.

Är det vår väska som kommer där?

Jaha. Slut på frågor och slut på svar för denna gång. Fortsätt gärna att fråga, då är det lättare att hitta ett ämne att skriva om. Annars är ju dagarna rätt lika varandra här och det kan ju bli lite tjatigt för er att läsa samma sak varje dag ;)

Idag tar vi det nog lite lugnt med tanke på damens ork. Jag får önska er en trevlig helg!

♥ Kram ♥