fredag 16 mars 2012

Att förbereda en resa

Ååh, vad roligt det var att jobba igår! Jag har ju varit där ett par gånger nu, så barnen kände igen mig, vilket ju underlättar väldigt mycket. Det var ingen som inte tydde sig till mig ens i känsliga situationer. Då är det roligt att jobba och man kan göra mer nytta, vilket passar mig.


Jag slutade klockan fem så Sandra satt i badet när jag kom hem. Men vi hade bestämt att Göran skulle fortsätta hela kvällen, så jag fick vara lite ledig. Göran fick ju sin rast när Sandra var i skolan.

Så jag satte mig vid datorn och slappade ända tills Sandra skulle gå igenom schemat. Då kom tårarna, tröttheten och ”längtar efter mamma” ikapp så då hoppade jag in lite och tog över nattningen.


Jag har fått lite frågor som jag tänkte besvara nu, tack så mycket! :)

Tina undrar lite hur vi förbereder oss inför en flygresa, och Mamma Z undrar hur själva resan går till, om vi t.ex. har speciella platser som funkar bättre. Och vad vi sysselsätter oss med.


Sandra är ju van att flyga och har gjort det minst en gång om året i hela sitt liv. Det gör så klart att det är lite lättare, eftersom hon vet vad som ska hända med hjälp av ett schema.

Vi har en hopfällbar ficka med plats för flera schemabilder. Den har vi till hands under hela resan så Sandra kan vända bort bilderna vartefter dom är klara. Hela resan och alla moment finns med på det schemat. Bil, buss, kö, lämna väskor, säkerhetskontroll, klocka, äta, vänta, toa, flyga, toa, hämta väskor, taxi, lämna tillbaka klockan, framme.

Klockan är Görans klocka som Sandra får ibland när det är jobbiga situationer. Den hjälper henne att släppa fokus på det jobbiga. Anledningen att hon får den efter säkerhetskontrollen är att hon annars måste ta av sig den när vi går igenom där, och det blir ett stressmoment som lätt utlöser ett utbrott.

Sen är det som en slags belöning för henne att få den när hon har fixat kontrollen, som hon tycker är lite jobbig med massa folk, köer och krångel.


Att vänta är ju jättejobbigt, så då gäller det att ha en ordentlig plan och några reservplaner. Det är mycket som kan hända och som stressar Sandra bland allt folk. Tackochlov har vi hittills sluppit större förseningar och det är bara att hoppas att vi slipper det framöver också, för det skulle inte bli så vidare bra…

Rullstolen är vår räddning. Tack vare den så behöver inte Sandra känna sig trängd utan kan koppla av på ett helt annat sätt. Och om det blir rörigt eller jobbigt för henne så kan man enkelt ”gå en promenad” med rullstolen och titta lite.

Sen har vi alltid papper och penna så hon kan rita om hon blir otålig, vilket är en bra sysselsättning. Ett gosedjur är också bra och det går ofta lättare att ”prata genom djuret” istället för att prata direkt till Sandra. Djuret kan leka och distrahera lite när det behövs. Så har Sandra en mp3-spelare med lite favvo-musik på som hon brukar kunna komma till ro med ibland.

Vi förbokar alltid våra sittplatser på planet, och väljer då att sitta längst bak, för där är det oftast inga barn, och barn är jobbigt tycker Sandra. Iaf om dom låter, och det gör ju gärna barn ;) Det är också viktigt att Göran och jag sitter på samma rad som Sandra båda två, samt att boka flygningar utan mellanlandning.

Vi går alltid ombord först, och kliver av sist. På så sätt slipper vi trängsel och köer. Under resan får Sandra lite snacks, men vi undviker godis och för mycket att dricka. Godis fick hon alldeles för mycket en gång, för att vi ville avleda allt jobbigt som hände runt henne. Det i sin tur gjorde att hon nog fick på tok för mycket socker i sig som spädde på hennes humörsvängningar.

Att hon inte får dricka för mycket beror på att vi vill undvika en tur till toaletten under resan. Det är nämligen ingen hit att tråckla sig igenom allt folk och tränga ihop sig på toan med Sandra…

Ja, ungefär så ser våra flygresor ut och jag har säkert missat några detaljer som liksom är vardag för oss. Men A och O är iaf schema, rullstol och plan A, B, C, D….


Marina undrar om jag använder en vanlig digitalkamera. Jag har en enkel nybörjarkamera som heter Nikon D3100 Tack för komplimangen om mina bilder :) till er som har missat det så finns det fler bilder på Amatörfotografen. Bara att klicka här eller på länken i högermarginalen så kan ni gå in och gilla den sidan, för det skulle jag gilla :)

Ha det nu så gott! Vad det blir av idag vet jag inte än. Jobba eller vara ledig, det återstår att se.

♥ Kram ♥

5 kommentarer:

Maritha sa...

Vad härligt att barnen känner din trygghet och tyr sig till dig!

Hoppas du får en fin dag!

Kram Maritha

Therese Ramzell sa...

Åhh din berättelse kom såå lägligt goa Nina. Barnbarnet R med sin familj ska åka till Canari öarna i sensommar. Vi planerar för det redan nu då hat gillar värkligen inte folksmling.
Fins det inte rum att boka där man kan vistas under väntan?

Tack finaste Nina!

Kram från Therese <3

Annelie L sa...

Härligt att jobba lite, och få nya intryck. Jag förstår att barnen tyr sig till dig, du är ju så varm och go och utstrålar trygghet.
Jag var på besök på mitt jobb igår och fick goa kramar och lite ny energi, det kändes toppen.
Önskar dig en fin och härlig dag, oavsett hur den kommer att se ut.
Kramar om// Annelie

Bellan sa...

En liten fråga: När du kommer hem från en hel dags jobb och det är Göran som ska ha Sandra resten av dagen - hur klarar hon att inte ropa på dig eller ta en massa kontakt med dig? Här hos oss måste man tyvärr avvika från hemmet om man ska få vara ifred och det är inte alltid det man vill när man t ex jobbat en hel dag...

Ni fixar flygresan otroligt bra med Sandra! Men ni har säkert lärt er vartefter ni flygit. När vi flög sist med Turbo (en hel massa år sen, skulle inte funka nu) så bokade vi plats längst fram på planet. Då hade han ingen framför sig som han kunde "lappa till" när han blev orolig. Behoven är olika ;) och det är tur man kan anpassa.

Kramar till er ♥
//Bellan

Tina sa...

Tack Nina för svaren. Problemet för oss är att tösen får så ont i öronen och har blivit rädd därför. Flygresorna har varit en pärs med åksjuka, kräkningar och öronvärk med mycket skrik. Jag blir rätt stressad av det och av hur de runt omkring tycker. Men vi laddar för att snart göra ett nytt försök....Kramar Tina