söndag 12 september 2010

Hoppet stiger

På morgonen, igår, var damen ganska pigg ett tag och satt i soffan och klippte i kataloger. Men sen däckade hon och drog täcket över huvudet.


Där låg hon sen tills det blev kväll och dags att flytta till sängen. Sov, kräktes och tjafsade om vartannat.

Ja, förkyld är hon ju, och jag har passat kräkattacker bäst jag kunnat. Vid 22-tiden igår kväll var jag jättetrött av nån anledning, så jag tog en chansning och la mig. Det är annars inget vidare att försöka sova mellan kräkattackerna, eftersom man oftast bara blir tröttare av att bli väckt hela tiden.

Men jag kände att jag var tvungen att försöka få den sömn jag kunde, och det gick ganska bra, faktiskt. Ända till ettiden kunde jag sova en halvtimma åt gången. Men sen kom attackerna var tionde minut och då gick jag upp och fixade te å macka.

Vid fyratiden blev det lugnare igen, så då la jag mig och behövde bara gå in ett par gånger till. Halv sju fick Göran ta över och då ville Sandra upp. Jag låg kvar till åtta men kunde inte sova mer sen. Sandra har nog slutat kräkas men är på sitt tjafsigaste humör och att sova då är inte så lätt, ens med alla dörrar stängda. Hon vet hur man kan använda rösten, det är då ett som är säkert ;)

Ja, så här brukar det ju vara när Sandra blir sjuk. Jag tror knappt hon har varit sjuk utan att ha kräkattacker, men hon har aldrig haft magsjuka. Skönt det iaf, även om det är rätt jobbigt med dom här vaknätterna också. Oftast är det ju bara en natt, eller ibland t.o.m. bara en kväll som det håller på som värst. Fast det är inte själva kräkningarna som är jobbigast, utan tjafsandet.

Hon vill liksom ha hjälp, men klarar inte att ta emot det när hon är för trött, vilket hon ju är när hon är sjuk. Det är aldrig Sandras fel, men oj vilket tålamod det behövs. Särskilt när man själv är trött mittinatten…

När hon vill kräkas så ligger hon och skriker, men sätter sig inte upp. Det är rätt frustrerande att sitta där med bunken och knappt vara vaken då. Men inatt var hon såå duktig min tjej! Nästan varje kräkattack gick bra, utan tjafs. Man vill ju inte bli arg när hon är sjuk, man vill ju hjälpa och finnas där, liksom.

Ni som tycker det är äckligt med kräks och så, ska nog hoppa över det här stycket… Sandra kan nämligen inte spotta. Hon vet inte hur man gör. Så en kräkattack tar sin tid när det liksom åker upp och ner ett bra tag innan det blir så pass mycket i munnen att det äntligen kommer ut istället för att hon sväljer…

Nåja, nu har hon fått i sig liiite, liiite här och om hon inte kräks nåt mer nu så åker jag på roligheter imorrn, och det lutar faktiskt åt det. Yes!

Ja, så mycket mer blir det inte för nu. Ha en skön söndag!
Kram!

5 kommentarer:

Pernilla sa...

Vad är det som gör att hon kräks vid förkylning?

Mia sa...

Men gud, Stackars Sandra!!! Låter fruktansvärt. Ja jobbigt för er också förstås. Kan det funka om man ger henne vatten mellan kräkningarna så det finns nåt som ska upp, då kanske det inte åker upp och ned? Hoppas du får sova mer i natt.
Kram

Annelie L sa...

Hoppas det är över för den här gången och att det blir en någorlunda lugn söndag så att du kan förbereda dig för resan i morgon. Håller tummarna för att allt ska flyta utan större problem.
Kram till dig min vän.

Photo by Maria sa...

Jag hoppas att ni båda får sova nu i natt och att Sandra mår bra igen..

Åh vad kul det skall bli att träffa dig i morron..

Massor av kramar tills dess..

Mia

Bellan sa...

Kära nån, vad jobbigt för er alla i familjen med dessa kräkattacker. Låter hemskt det där.
Hoppas det är över för den här gången.
Styrkekram till dig! //Bellan