måndag 7 juni 2010

Lite av varje

Igår invigde vi den tillfixade altanen med stekt kycklingkorv å vita bönor. Slå den lyxiga söndagsmiddagen den som kan ;) Fint blev det iaf…


…även om kanten på överliggaren är kvar att måla.


Göran har kanske lämnat den till mig?? Jag som skulle hjälpa till, menar jag…

Efter det att Sandra fick köra lite skivor på pirran häromdagen så är det vad hon vill göra så fort hon kommer ut. Så vi gör allt vi kan för att hitta på lite jobb åt henne. Allt från att köra Görans skor från källardörren till ytterdörren, till att köra sopor till soptunnan. Hon älskar att få lagoma uppdrag som hon fixar själv :)

På em blev det legobygge. Sandra är i en ”bygga lego-period” just nu, så hon bygger varje ledig stund om vi inte är ute.


Så kollen i spegeln, förstås!


Men kvällarna med Göran funkar fortfarande inte och vi har ingen aning om varför. Kanske är det för att vi turas om… Isf får jag väl ta varje kväll istället. Huvudsaken det funkar och Sandra är lugn!

Jag fick en kommentar på ett tidigare inlägg, av en person med diagnosen autistiska drag. Jag blev verkligen glad över den! Tack för att du följer min blogg! Det är av personer med egen diagnos vi kan lära oss mest! Ingen annan vet ju bättre hur det är.

Eftersom personen vill sprida lite positiva vibbar, så klistrar jag in kommentaren här, så ni får ta del av dom vibbarna :)

”Hej! har följt din blogg ett tag nu. vill bara berätta ur min synvinkel eftersom jag har autistiska drag dock utan utvecklingstörning. jag tycker du har rätt i en del av det som du skriver i detta inlägg. Men en del personer med autism skriker bara för att dom har autism. och för en del personer så finns det inga lösningar så som det verkar göra i Sandras fall. Jag har haft kompisar som har haft syskon med svår autsim och utvecklingstörning och där ingenting har fungerat utan där man har varit tvungen att medecinera tungt bara för att livet skulle funka. jag som då bara har autsistiska drag kan känna igen mig i vissa saker lite lite grann. Men jag är självgående och behöver ingen större hjälp mer än boendestöd men det är pgav mina psykiska funktiohnshinder med. Så min autism har jag inga större svårigheter med. Jag har trännat väldigt mycket. Och eftersom jag vet om mina grundproblem så kan jag göra dom osynliga när jag är med kompisar. för i mitt fal så är det bara läkaren som vet om min grund diagnos som har blivit ändrad flera gånger. Jag hade precis som Sandra när jag var lite klassik autism och måtlig utvecklingstörning. Men dom har ändrat min diaganos från måtlig utvecklings störning till lätt utvecklings störning och nu har dom ändrat den igen till ingen utvecklings störning. Och min autism har dom ändrat till autistiska drag. Dom har sagt att om några år så kan dom ta bort den diagnosen helt förmodligen. ville bara sprida lite posetiva vibbar att några av oss med autistiska drag klarar sig själva utan allt för mycket stöd.ps: mitt boende stöd har endast social tid som betyder att dom kommer och kollar läget och så sitter vi och pratar i någon timme. Och dom hjälper mig endast med det som jag inte klarar av eftersom jag inte bara har autistiska drag utan psykiaska problem med.ursäkta för en lång kommentar. jätte bra blogg:)”

Tack för din intressanta kommentar! Att den är lång gör absolut ingenting :)

Jag vill bara poängtera att jag inte är emot mediciner, utan vad jag menade var att man inte ska ta till mediciner för att det är enklare eller billigare än pedagogik och personaltäthet. Självklart finns det olika behov hos olika individer, huvudsaken man gör vad som är bäst för varje individ.

Nu tar jag ledigt från ”livet” ett tag. Inga tider att passa eller rutiner att följa! Sovmorgnar, slappa och ingen dator! Återkommer när jag inte kan hålla mig härifrån längre, eller när ledigheten är slut. Ha det gott!

8 kommentarer:

Mia sa...

Vilket intressant inlägg!!Jag har också lärt mig massor av din blogg.
Ang mediciner kontra insatser Vi ska på möte idag ang Viggos skolstart nästa år. De har ingen extra resurs i hans klass då , de ville se hur det funkar med medicinerna först. Smaka på den! Men precis som jag trodde så måste han ändå ha möjlighet att gå i mindre grupp, ingen medicin i världen kan ta bort hans stimulikänslighet.
Superfin altan!!!

Maritha sa...

Vad bra att det är många som läser och komenterar din blogg och jag håller med den är sååååå bra!

Hoppas ni får det skönt med ledigheten, jag jobbar i veckan och hela långa helgen men 14 juni kl. 13.00 börjar jag min semester med inga tider eller krav ett tag.

Ha det gott och njut!

Kram Maritha

Anonym sa...

Vilken fin altan det blev, kan tro att det var mysigt att sitta där.
Må så gott på ledigheten !!! Kram Annika

Nattmia sa...

Så mysigt det såg ut att sitta på er altan :-)

Lego.. Minns när min son var legofantast, gansa länge med och man fic inte tala om för kompisar att han fortfarande byggde med lego.. En bra sysselsättning, man får tänka och finmotoriken får en träning :-)

En fin kommentar du fått och alltid bra att höra från någon med liknande problem som själv kan tala om hur det är.. Jag känner igen det hon skriver från mitt jobb där jag har träffat många barn, ungdomar och vuxna med olika drag av autism, som också har ändrats genom åren, både till det bättre och till det sämre..

Njut nu av ledigheten..

Kram Mia

Anonym sa...

Sova, slappa och göra bara det man vill kan vara riktigt skönt ibland. Ha en trevlig och skön sommar med mycket sol, bad och god mat.

önskar Iris

Anonym sa...

:) Vad gulligt av dig att lägga upp min kommentar här:) Nu en fråga eller snarare en tanke eftersom jag själv till och från jobbar med personer med autistism.
Att jag kan göra det är för att jag har så lätta lätta svårigheter som i mitt fal har gått bort med medecinerna:)

Till sak nu då:) Jag tänkte på det här med Sandras boende. Eftersom Sandra verkar vara så kännlisg när det är för mycket stimuli runt om kring henne. Är inte det absolut bästa för Sandra då att få bo i en egenlägenhet med asisstenter dygntet runt? För då slipper hon stresen av andra personer? Och en fråga till. Det här med dagcenter till Sandra är det något hon klarar av? Eller skulle det bästa för henne vara att vara i ett helt eget rum på dagcentret med 1 assistent? Och att Sandra träffar dom andra deltagarna 2 och 2 med deras asisstenter i början så hon vänjer sig?

Och jag hade en tanke om hennes schmea som ni gjort super bra. Ni är ju bättre än oss proffs som jobbar med dessa ungdomar.

Har ni provat att bara ha en dag i taget på väggen för sandra. Och att ni tillsamans med henne tittar i en bok på 2 veckors schemat?

För det har funkat för några av våra ungdomar som haft liknade svårigheter.

Och en fråga till klarar Sandra av att vara med på några utflykter i skolan? Och skulle hon klara av det bättre om hon fick åka med på gemensamma utflykter i en lärares bil och att sandra har med sig ett schema där det står steg för steg vad som händer? och att personalen som har hand om sandra tar undan henne och gör något inviduelt på plats?

Ursäkta igen för en massa frågor.

Vicki sa...

Så roligt för henne att få egna uppdrag som hon klarar av!!

Är det snart sommarlov för hennes del?

Vicki

jeannette sa...

Hej vännen
Mycket bra inlägg. Och jag önskar dig en riktig skön sommar jag tar också ledigt men tittar kanske in då och då. Kramar till er 3