Vardagen närmar sig

Det är inte klokt vad jag har sovit om nätterna den senaste tiden! Runt 10 timmar!! Alltså, jag brukar väl sova runt 6 timmar när jag sover som jag ska, utan störande oro. Men såå skönt att känna sig ordentligt utvilad i huvet. Då är det lättare att mota bort dom där oroliga och jobbiga tankarna som har hållit mig vaken sen mitten av december.

Den här fristen vi fick var verkligen välbehövlig. Jag hade nog brakat annars, men nu kom orken tillbaks igen, med hjälp av stort fokus på EgenGodOmvårdnad. Brakar man är ju vägen tillbaks mycket längre, och där vill ju ingen hamna om man kan undvika det.

Vi hoppas på att vi inte behöver göra slut på all energi inför kommande möten nu, men vi har lite planer, förslag, krav och en hel del ork iallafall. Det känns betydligt bättre nu, än det har gjort en tid, även om vi ännu inte har en aning om nånting.

Ett viktigt besked måste vi ha under veckan, senast på torsdag. Innan dess vet vi varken hur kommande vecka ser ut för Sandras del, hur fortsatt introduktion av ny assistent kan bli, om vi kommer vara lediga nåt mer, om jag kan åka på ett inbokat läkarbesök på måndag, och hur mycket av våra laddade batterier vi kommer behöva göra av med. Men vi hoppas väl på det bästa in i det längsta. (D.v.s. att paragrafnissan har läst paragraferna åt rätt håll vid det här laget).

Jag har inte så mycket mer att komma med förrän vi har fått det där beskedet, så jag återkommer då. Ha en fortsatt fin vecka!

.

Genialt?

Jag kom att tänka på en händelse för många år sen (tillräckligt många för att jag ska våga berätta den). Vi var två par på resa och Göran skulle köpa sig en kostym, tänkte han. Bara det att antingen var kavajen för stor, eller byxorna för små, så vi tänkte ta olika storlekar. Men se det gick inte för sig. Vakten kom och viftade med pekfingret, så vi fick snällt hänga tillbaks kostymen och gå därifrån.

Senare på kvällen (efter ett par glas vin, eller nåt) kom jag och den andra tjejen på att vi kunde gå in i affären var och en för sig. Ta varsin kostym i olika storlekar och sen mötas borta på en annan avdelning, och växla byxorna. Ni fattar va?! Smart tyckte vi och gjorde slag i saken.

Möttes på bestämd plats i affären, växlade byxorna och skildes diskret åt igen. Den andra tjejen hängde tillbaks sin kostym och jag gick till kassan. Mycket nöjda träffades vi sen utanför affären och fnittrade lite halvt hysteriskt. På vägen hem kollade vi på kapet för att upptäcka att vi bytt samma storlek, och alltså gjort jobbet helt i onödan!

Lite generade berättade vi för karlarna som väntade på rummet och dom fick sig ett gott skratt. En komisk bonus var att både byxor och kavaj satt bra på Göran.

Hepp!

.

Kopplar av

Jag har bestämt mig för att verkligen koppla bort oroliga tankar i ett par veckor, och hittills måste jag nog ge mig själv beröm för det. Efter att ha vaknat nästan varje natt i ungefär en månad, av att jag skäller ut ”en viss chef” i drömmarna så har jag sovit som en stock dom senaste nätterna. Flera timmar i sträck, och utan arga drömmar.

På dagarna njuter vi av livet så fort det går, och fokuserar på att ”just nu” är livet. Idag blev det en skön prommis vid havet, minsann. Det är inte så ofta, eftersom vi inte bor precis på gångavstånd till nåt hav. Ska vi njuta av havsluft så krävs det planering, men det är det värt för havet är bland det vackraste jag vet.

Jag ska fortsätta att ta hand om mig själv några dagar till. Sen ska nog batterierna räcka för att lösa kommande problem, men det återkommer jag till när det blir dags. Nu är nu, och nu ska njutas.

Må fint ni med!

.

Må-bra-dag

Gårdagen började med att Sandras lilla ”igloo” hade frusit fast, så vi fick ta ”vinterbilen” från garaget istället. Det var nog bra med tanke på väglaget, och det gick lite fortare att komma fram med fyrhjulsdrift och antispinn, eller vad det nu heter.

Jag hade en tid att passa när Sandra var lämnad på korttids, men det gick bra och förmiddagen bestod av möten. Men efter det njöt vi av en ledig eftermiddag och kväll. Tacksamma över att vi får ett par veckors frist från oroliga tankar då vi inte har en aning om ifall vi kommer ha kvar korttids framöver. Men nu njuter vi så länge det varar, och tar det kämpandet när det blir dags.

Ledigheten började med överraskning från Göran.

Paketet innehöll ett par nya varma tofflor som jag har tänkt köpa sen mina gamla inte höll ihop längre. Vi har ju inte varit så mycket lediga för att åka och handla, så det är väl anledningen till att jag har varit utan tofflor tills nu.

Senare värmde vi bastun och öppnade champagneflaskan, och till kvällen blev det bakpotatis med räkröra i tv-soffan. En mycket skön ”må-bra-dag” med bara massa njuta.

Jag hoppas ni har det fint!

.

Vardagsfokus

Så har det gått en vecka med nya bekantskaper för Sandras del. Ja, för vår del med, förstås J Vi avslutade gårdagen med att summera lite, och det känns bra för alla parter så här långt.

Vilka lösningar som väntar framöver vet vi ju inte än, och kan inte heller påverka förrän vi ska ha möte om det om ett par veckor, eller när det nu blir. Så till dess är vi tacksamma över att det fick bli lite ordning i oredan ett tag till. Sandra mår också genast bättre, och mår hon bra så gör oftast vi det med.

Jag har ju inte så mycket att berätta just nu. Det är mest fokus på Sandra, assistans, vardag och schema. Så det finns ingen plats över för andra saker. Jag kommer därför inte att skriva riktigt varje dag en tid, eftersom det övriga som händer inte går att skriva om. Inte än iallafall.

Om ett par veckor sisådär hoppas jag att vi börjar få lite svar som kan leda oss framåt. Till dess kikar jag in lite då och då, när det finns nåt att berätta, helt enkelt.

Må så gott, så länge!

.

Glädje

Ett positivt besked igår var precis vad min trötta hjärna behövde för att starta om. Nu är inte saker och ting lösta än, men lite medvind gjorde susen för min ork iallafall. Glädjen kom tillbaks och bara det gör ju att jag känner mig piggare igen.

Stort tack till assistansbolaget för stöd och agerande i en akut fråga. Just nu känns det bra, och jag kommer njuta av det ett par veckor framöver. Sen blir det nyare tag, med möten och förhoppningsvis smidiga lösningar. Men det tar vi då.

Bekantskapen med nya assistenten går fortsatt bra och det känns fint. Nu brukar det gå bra med Sandra i början, så än är det för tidigt att veta hur det kommer fungera, men det känns väldigt bra så här långt iallafall. Den här morsan behöver träna sig lite på att låta bli att lägga sig i för mycket bara ;) Inte helt lätt när man inte är van riktigt. Men kommande två veckor kommer Sandra och assistenten vara på dv, tillsammans med personal från korttids, och det är nog enklare, tror jag. Vi hoppas ju att det är där dom ska hålla till så småningom.

Här hemma är det svårt eftersom våra rutiner är så ingrodda, både för Sandra och oss föräldrar. Det funkar bättre om vi föräldrar inte är hemma, men då måste ju assistenterna hunnit lära känna Sandra först. Sen blir Sandra väldigt mycket tröttare av att någon är här, än om någon ny kommer till dv/korttids.

Idag tänkte jag se om Sandra orkar göra nånting annat än att klippa när assistenten kommer. Kanske måla eller nåt. Vi får se hur hon mår när hon vaknar. Det tar ju tillräckligt med energi för Sandra att någon är här, så hon orkar kanske bara klippa.

Det var allt för nu. Må så gott och trevlig helg!

.

Oplanerade ovissheter

Det var en glad tjej vi hämtade hem från korttids igår morse. Hon hade haft en fin dag där i tisdags och var så nöjd så. När jag berättade att assistenten satt i bilen och väntade blev det fart.

Sandra skuttade till bilen och satte sig utan låsningar och med gott humör. Sen ville hon veta vad vi skulle göra som idag, och vi bestämde att assistenten kommer idag med. Sandra blev mycket nöjd med svaret och sen blev det pussel resten av förmiddagen, och en film som avslutning.

När assistenten hade åkt längtade Sandra genast tills hon ska komma tillbaks, och det är ju ett fint betyg. Men sen kom tröttheten ikapp, ganska väntat, så eftermiddagen fick bli väldigt lugn. Att ha ”Hemma” på 4-veckorsschemat varje dag stressar henne och jag hoppas, för allas skull, att vi snart får ett vettigt besked från chefen.

Mer har jag ju inte att komma med just nu, eftersom ingen vet nåt. Men tids nog ordnar det sig väl.

Jag önskar er en fin dag!

.