Åtminstone
en läsare är tydligen kvar, fast jag inte orkat följa upp nåt här. Jag tänkte
väl bara tala om att vi lever. Tanja undrar hur vi har det. Största anledningen
till att jag inte kommit med nån uppdatering på ett tag är att jag har brakat,
kan man säga. Jag har försökt skriva några gånger, men får inte till nåt
läsbart. Jag håller på att fila på ett inlägg som jag kommer publicera när vi
vet lite mer om hur saker och ting kommer utveckla sig här. Just nu är det lite
mycket som o-funkar inför en framtid där Sandra ska klara sig utan oss
föräldrar. Vi kan inte släppa taget förrän det finns andra som klarar att ta
över allt. Vi ser ju att Sandras behov är bra mycket större än vad assistansen
räcker till som det ser ut idag. Vi inväntar med spänning LSS-utredningens
resultat.
Återkommer.
.
2 kommentarer:
Styrkekramar och kärlek ❤️
Jag läser också din blogg trots att jag inte kommenterar så ofta. Din blogg har gett mig mycket hoppas att allt ordnar sig till de bästa. Varma hälsningar
Skicka en kommentar