Veckan
började med två dagars handledning av assistansbolaget. Vi fick möjlighet att i
lugn och ro diskutera problemlösningar och annat som både funkat bra och sånt
som behöver utvecklas. Det har varit roligt och lärorikt, med många tankeställare
och nya idéer att testa.
Vi har
fokuserat på en situation som har varit mer eller mindre svår för Sandra. Vad
är orsaken till att det blir svårt för henne, och hur tar vi bort det svåra? Vi
jobbade fram ett alternativ som vi tror kommer fungera mycket bättre, och det
alternativet ska assistenterna nu prova.
Vi ska
träna, eller vänja, eller vad jag nu ska använda för ord.. Sandra i att klara
av att vi är nära henne utan att hon känner krav från oss. Det är ju egentligen
inte Sandra som ska träna på det, utan vi… Det är ju vi som måste agera på ett
sätt så vi blir kravlösa för henne.
Vi använder
ofta *timstocken för att vi inte ska behöva vara nära Sandra i situationer då
hon känner krav/förväntningar från oss. Även om vi inte tycker att vi ställer
krav, så räcker det med att vi väntar på henne för att hon ska känna ett krav,
och kraven gör att hon låser sig. Timstocken är fortfarande jättebra i vissa
situationer, men vi har märkt att den också kan stressa henne ibland, och att
den gör att hon ändå känner krav.
Som före
maten, t.ex. Då ska hon städa och gå på toa (sen vidare till köket för mat) när
timstocken piper. Då har hon 20 minuter på sig att förbereda sig. Eller så har
hon 20 minuter på sig att stressa upp sig. För när hon har saker (klockor,
halsband, gosedjur) som hon ska lämna ifrån sig innan hon går till toan, så har
det blivit ett stressmoment för henne.
Vi har
provat alla möjliga sätt, men hon har fortfarande stressat upp sig. Det är så
hårfint hur Sandra förbereds och vad man säger och hur man agerar. Så när det
är flera nya personer som självklart inte kan göra exakt likadant, så behövs
det så yttepytte lite för att det ska bli en låsning. Så lite att orsaken knappt
går att se. Men vi har iallafall konstaterat att låsningen har med städningen att
göra på nåt sätt. Vi har filmat samma situation varje dag en tid, och på film ser man mer än man märker när man är i situationen.
Så nu ska vi
(eller assistenterna snarare) testa att inte sätta timstocken alls före maten,
utan istället leka med Sandra tills maten är klar, och då avsluta
leken och städa tillsammans. Det tror jag blir jättebra.
Ofta finns
det så enkla lösningar på stora problem att man undrar varför man inte kommit
på det tidigare. Det är så lätt att själv fastna i en tanke och glömma att
titta åt sidorna. Men först och främst måste man ju hitta orsaken till
problemet, innan man kan hitta en fungerande lösning. Det ska bli spännande att
se hur det går, och vi ska prata om det på nästa möte om två veckor. Lycka till
nu, alla assistenter! Ni är toppen!
Göran och
jag fortsätter veckan med att vara lediga. Tillsammans!
Må finemang.
.
1 kommentar:
Ville bara säga att det du skrivit om timstocken förut har varit ett fantastiskt hjälpmedel för mig. Jag har misstankar om asperger eller add i mitt fall och har så lätt att tappa fokus på det jag gör. Jag försökte med att ställa alarm på telefonen men det hjälpte inte alls för mig.
Så efter att ha läst din blogg ett bra tag gjorde jag ett substitut, och köpte ett timglas istället som jag använder mig av när jag behöver göra saker.
Det har gått mycket lättare för mig att slutföra det jag hållit på med och det har hjälpt så mycket för mig.
Sköt om er och ha det bra :)
/En läsare
Skicka en kommentar