Luften
gick lite ur mig. Här måste livet bara fungera, oavsett vad som händer. I
Sandras värld är det bara ”här och nu” som existerar, och vi kan inte ändra på
det. Men det blev lite svårt att skriva om vår vardag efter det som hänt, så
jag kom av mig lite. Inom mig sörjer jag över att det finns sån ondska,
samtidigt som jag är stolt över alla hjältar och all kärlek som är större.
I
övrigt är det som vanligt här, i vår egen lilla bubbla. Sandra har varit lite
skör, men det funkar så länge allt flyter, och det gör det mestadels. När
tröttheten kommer ifatt blir det lite jobbigare för henne, och det blir lättare
låsningar, och ett och annat utbrott som inte blir när hon mår bra. Hon har
också nära till tårar, och saknar människor som har försvunnit hur hennes liv.
Det går ju inte att förklara för henne att dom som hon tycker är hennes vänner
bara finns för henne när dom får lön. Hon har ju inte ens några släktingar som
bryr sig om henne, och jag bara hoppas att hon inte förstår det. Men vi märker
ju att hon saknar vissa ibland.
Hon
längtar också väldigt mycket efter sin fina assistent, och har gråtit lite
efter henne med, men hon kommer imorgon, så den väntan är snart över. Det
kommer bli lättare när vi har full styrka, och fasta tider. För ovissheten och
olika tider och dagar, gör att Sandra blir oroligare, förstås. Så, med tanke på
omständigheterna mår hon väldigt bra, får man säga.
Igår
var hon ute och for runt med sin kamera. Det blev mååånga bilder, för hon
trycker på knappen mest hela tiden, men det går alltid att hitta några motiv
bland alla hundratals bilder, och dom skrev jag ut på fotopapper så hon kan
spara dom i en pärm hon har.
Var
rädda om varandra.
.
1 kommentar:
Stor varm kram ❤
Skicka en kommentar