Ni
som följt bloggen länge, känner till de utredningar Sandra har genomgått när
det gäller hennes konstiga symptom hon har haft lite till och från. Ni vet också att vi tror att
ostadigheten hon känner mest beror på överbelastning. Så det är ju inte
särskilt konstigt att hon är ostadigare igen nu, med tanke på röran som finns
runt henne och som vi inte kan undvika helt. Det är nästan så hon vill krypa
igen, på vissa ställen, och hon behöver oftare hjälp i trapporna. Nerför
trapporna har hon ju hasat på rumpan sen hon utsattes för en massa stress på
den dagliga verksamheten vi avslutade, helt återställd har hon inte blivit sen
dess.
Vi
behöver verkligen få ordning snart, både Sandra och trötta föräldrar. Mest
Sandra, som är orolig över när assistenten ska komma nästa gång, fast vi har
det tydligt på schemat. Hon har stenkoll, men oron kommer ändå, när det inte är
ordning på tider och dagar, och när det är obemannat väldigt mycket. Ja,
alltså, inte obemannat för Sandra, men i våra scheman. Så länge det finns
föräldrar så finns det folk som tar hand om Sandra, förstås. Oavsett lön eller
inte.
Men
för Sandra är det ju inte så spännande att vara med mamma och pappa för mycket.
Hon vill ha, och behöver, sin strukturerade verksamhet med externa assistenter
måndag till minst torsdag, helst fredag. Så håll tummarna för att det ska söka
lite folk som passar för jobbet. Vårt första mål är externa assistenter måndag
till onsdag, så vi får lite ledigt.
Så
klart strukturerar även vi föräldrar upp Sandras schema (jag vill nog påstå att
vi är proffs på det) men vi är också en familj, så det blir skillnad att vara
med mamma och pappa, även om vi får lön och är mer assistenter än föräldrar.
Det förstår ju inte hon.
Nåja,
det är som det är. Igår ville iallafall Sandra dammsuga, och då hakade vi på
direkt. Inte för att det behövde dammsugas, utan för att det blev en rolig
aktivitet. Sandra förstår ju inte hur det ska bli rent och så, men hon har
roligt medan hon kör runt dammsugaren lite på måfå.
Jag
ska dela med mig av ett tips för er som jobbar med personer som klarar att
dammsuga, men inte förstår vitsen med det eftersom man oftast dammsuger innan
det syns för mycket att det behövs. Jag var på en föreläsning en gång där jag
fick tipset att strö ut lite gryn som syns på golvet. Då blir det tydligt för
personen som ska dammsuga, och dammet följer ju med på köpet.
Det
skulle vi kunna göra med Sandra, men hon är inte riktigt på den nivån än.
Kanske att vi kan utveckla det åt det hållet framöver. Just nu är vi glada dom
gånger Sandra tycker det är kul, och då får hon köra lite som det blir. Men man
kan hjälpa henne lite lagom, så igår sa jag ”Titta om det finns damm under
sängen” och vips…
Som
mamma vill man ju vara stolt, och berätta när ens barn klarar något. Och man
vill berätta det utan att behöva lägga till ”Men hon kan inte egentligen, utan
det kräver att hon har rätt hjälp för att klara det”. Men jag måste nästan lägga
till det, för annars tror den som ser en bild att Sandra kan själv, och då
finns ju risken att folk tror att Sandra inte har rätt till assistanshjälp… Då
känns det som vi måste försvara att hon behöver hjälp lika mycket som en person
som är förlamad och att vi faktiskt inte har fuskat oss till några timmar för
henne.
För
att ha rätt till assistans måste man uppfylla vissa kriterier, och behöva stor
hjälp med dom grundläggande behoven så som måltider, hygien, av- och påklädning,
kommunikation och annan hjälp som förutsätter ingående kunskap om den
funktionshindrade.
Det
är nu det blir skillnad på att hjälpa någon rent fysiskt, och att hjälpa
Sandra. För den sista punkten är ett grundläggande behov för henne. Den punkten
räknas bara som ett grundläggande behov om den påverkar dom andra punkterna.
Dvs personen behöver någon med ingående kunskap för att klara att äta, sköta
sin hygien, klä sig och kommunicera. Den punkten är den viktigaste i hela
Sandras utredning.
Sandra
behöver precis lika mycket hjälp som en person som är förlamad, men Sandras
hjälp är psykisk. Man måste känna Sandra, och bereda vägen rätt om hon ska ”kunna
själv” annars kan hon gå precis lika lite som en person som är rullstolsburen.
Så
till en vän jag pratade med nyligen, tänk på det här när du söker timmar nästa
gång. För båda barnen… Här finns en länk där det står lite mer utförligt.
Kort
sagt, nej Sandra kan inte dammsuga. Men jag blir så glad och stolt så jag nästan spricker när hon vill göra det ändå. Rent, det får vi väl se till att det blir
på annat sätt, men jag kunde faktiskt passa på att dammsuga lite samtidigt, i
rummet bredvid, medan Göran hade sin uppmärksamhet på Sandra. Det är ett stort steg framåt att ens kunna dammsuga när damen är
hemma 😊
Anledningen
till att Sandra ville dammsuga igår var att jag hade köpt en ny dammsugare
(inte Sandras utan det var vår andra som hade gått sönder). När Sandra såg den ville hon
dammsuga igen, efter att ha tröttnat helt förra gången vi provade. Vårt jobb
som assistenter blir sen (när vi har en stabil personalgrupp) att planera
vidare hur vi ska få Sandra motiverad att dammsuga tillsammans med
assistenterna regelbundet. Det blir en utmaning, men den tar vi då. Vi kan ju
inte köp ny dammsugare varje gång 😉
Må
gott!
Javisst
ja. Glad Påsk på er!
.
2 kommentarer:
Självklart ungen ska ha ny dammsugare, varje fredag. Och varje jul 😜
Kraaam ❤
Glad Påsk på er!! Påskkramar och pussar till dig finaste Nina💛 Saknar dig ❤️
Skicka en kommentar