tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post3985401910535275135..comments2024-03-06T15:56:58.501+01:00Comments on Livet i stort & smått: Kompetens och samarbeteNinahttp://www.blogger.com/profile/11954244337397040521noreply@blogger.comBlogger1125tag:blogger.com,1999:blog-7280773719405646492.post-7335810660695731052019-11-17T21:00:06.246+01:002019-11-17T21:00:06.246+01:00Så sant allt du skriver. Måste haka på det där med...Så sant allt du skriver. Måste haka på det där med vatten och berätta om ett minne som kommer upp i mig.<br />När Gabriella var liten och knuffade till ett vattenglas så vattnet åkte ut då blev hon jättearg och skulle ha just det vattnet tillbaka i glaset. Man fick inte fylla på med nåt annat vatten än just det som runnit ut skulle tillbaka i glaset igen.<br />Det kan tyckas borde vara nån engångsföretelse men hon skulle ofta ha sina vattenglas precis på kanten av bordet, men om man som vuxen tänkte att oj det är nära och kan åka i golvet så man ställde in det en bit på bordet så blev hon vansinnigt arg.<br />Så småningom kom vi på att om vi gjorde en rund ring på en bordstablett där vattenglaset skulle stå så gick det bra. Ett tydliggörande som för oss som känner våra barn med autism är så självklart på nåt vis att det kan funka. Såna där pedagogiska idéer som löser så mycket, som andra inte ens skulle komma på tanken om. Tänk en ring på en bordstablett kan lösa så mycket. <br />Sånt som skulle kunna få många andra vuxna att tänka att Hon måste ju lära sig att glasen inte ska stå på kanten eller måste lära sig att samma vatten inte ska in i glaset igen. Jo men för Gabriella är det viktigt, det går inte att fostra bort. Vi löste väl det där med det spillda vattnet också men just nu minns jag inte hur vi gjorde.<br />Kram!Polär Mariellehttp://bipomarielle.wordpress.comnoreply@blogger.com